Var förbi Dormy idag och skulle prova golfskor. Nike var snygga men alldeles för smala. Ont om storlekar. Testade Ecco och de var sköna men just den här modellen glappade i hälen. Fanns inga passande storlekar från Puma. FJ fanns det gott om och de passar mina fötter. Dyra och ganska kass kvalitet. Nä, blir nog ett par terränglöpaskor iaf. Sköna, bra grepp och hållbara.
Det var länge sedan jag var i testcentret (och på Dormy överhuvudtaget) och de hade uppdaterat garderoben sedan sist.
Testade (inget överdrivet) T100, Mizuno jpx-smör, Callaway, PING och Cobra. Märkte ganska snabbt att det satt i lätra skaft i samtliga klubbor. 100-110g-någonting… Är det en ny tränd på gång?
En klubba stack ut, Mizuno såklart, inget oväntat och gu va smörigt de var att slå med. Samma med Callaway apex pro, som var riktigt goa att slå med. Jag som inte ens gillar Callaway. Lite förvånande blev jag nog över PING i230 som också var väldigt sköna. Sist jag slog em var det när de kom ut och inget mer sedan dess. Helt klart fina. Tyvärr lite för stora huvuden för min smak. Ett set beg. iblade skulle nog inte sitta helt fel. Med rätt skaft i såklart. Det skönaste -DG.
Kom på att jag hade städat undan skor i garaget. Det var i våras som jag tvättade rent och fettade in dem. Hade helt glömt bort…
När jag tittade i den ena lådan så hittade jag ett par svarta av förra årets Adidas 360 och även ett par av förrförra årets Adidas 360 (också svart). Sedan hittade jag även en ny låda med ytterligare ett par Adidas 360 (vita). Även om de tyvärr är lite svampiga att gå i så rymmer de foten på ett behagligt sätt. Jag har för mig att jag fick lite skavis på hälen av dessa sist men det får nog gå ändå. Testspelade några hål och de gick bra att gå i. Dock lite ostadiga i mitt tycke…
Kom på nu att det borde ligga ett par golf-StanSmith någonstans också… tyvärr inga vinterskor men de andra svarta borde fungera bra i leran.
Då vet jag att jag inte behöver köpa nya golfskor på ett tag iaf.
Igår svingade jag helt otroligt bra. Inte på varje slag men nästintill.
Jag gick av sista green med en av de bästa känslor jag haft på länge. Samtidigt scorade jag som en bogeyspelare.
Jag försökte förklara skillnaden mellan ett bra och ett dåligt slag för min medspelare. Läget efter att slaget är gjort har väldigt lite med hur bra slaget i sig var.
Det jag vill mena på är att man inte excelererar genom att ”missa in” på 36p som många av mina övr. kompisar gör. Spelet blir då alldeles för resultatinriktat och med ett fluktuerande hcp. i botten, definitivt inget som driver spelarens prestation framåt.
Det finns naturligtvis tid för score och tid för bra slag. De följer inte alltid varandra.
Som ex. på att scora/hålla mer scoren så spelade jag en 3manna med en 14hcp och en 24hcp. Jag spelade allt annat än perfekt men räddade vår score på 16/18 hål. En bogey fick vi dras med och ett hål klarade de av helt själv.
Jag menar inte på något sätt att jag hade gått våra 7 under helt själv. Men utan mina ”enda slag i spel” och några lim + puttar så hade de inte klarat att gå under 80.
Hade en kollega på ett tidigare jobb som aldrig hade sprungit vid 40, och då började bigtime. Han sprang snart 3-4 marathons om året, registrerade varenda löpmeter på jogg.se, Och registrerade också varenda meter han sprang med de 4-5 skor han hade ”aktiva”. Han erkände att skorna blev lite av en fetisch. Även för dej? Jag slänger de utslitna golfskorna då jag köpt ett par nya.
Håller helt med dig. Bra svingdagar kommer och går. Jag vill att de bättre dagarna ska inträffa oftare och det är varför jag tränar på tekniken och vill utvecklas. För mig finns det inget värre än när svingen är lite off men man lyckas med en score. Tänk själva, hur kul är det att toppa in en boll som stannar på green?
Jo, jag vet att det finns spelare som tycker det “känns bra”, men för dem är scoren allt men hur bra känns det egentligen?
Då svingar jag heller bra och träffar bollen rent än att scorar bra.
Nja, jag tycker skor är viktigt men i det här fallet handlade det nog mer om att det var REA och jag passade förmodligen på att handla. Sedan visade det sig att de inte fungerade hundra på en mjuk gräsmatta så jag sparade dem i en låda så länge. De är långt ifrån slut. Märkte dock igår att utsidan av vänster skons sula har börjat släppa lite. Blir nog att tvätta av fettet och lägga dit lite superlim. Alternativt går jag till en skomakare.
Sedan är det bra att ha flera par träningsskor. När ett par skor är helt slut så slängs dem.
Skulle vilja kunna orka springa en mara men det tar nog förmodligen längre tid för mig än en runda golf. Joggar i spåret 2-3 ggr/vecka nu och det känns lagom. Endast ett par löparskor. Utprovarens på löplabbet - Custom Fitting
Hann med två, med 21 års mellanrum. Det var faktiskt killen med skorna som peppade mig att springa den andra. Det är känsla, springa mitt i centrala Stockholm. Långt är det men inte fyra gånger jobbigare än milen. Det handlar om många mil träning med kvalitet. Skitkul andra gången, men sen fick jag knäproblem och nu är dylika stolleprov historia. Men jag rekommenderar alla som springer milen hyfsat ledigt att springa åtminstone ett marathon .
Tidigare, när jag tränade mer fys så sprang jag även en del men sällan längre än 10-15km. Om jag kommer ihåg rätt så sprang vi för lääänge sedan 25 km en gång med hockeylaget. Vi var på ett kost och hälsoläger. Längre än så har jag aldrig sprungit i ett svep.
Just nu försöker jag bara få tillbaka min grundkondis och sedan får vi se vart det bär av. Vill börja försiktigt så kroppen orkar och håller. Kör styrka också.
Jag jobbade tidigare ihop med en ultralöpare och som tur var har han flyttat. Annars hade jag nog varit körd.
Idag testade jag en ny känsla. Lite läskigt att släppa kontrollen och låta endast kroppen/svingen styra. Blev hygglig bollträff men jag vet inte hur pålitligt det är på banan så jag gick några hål för att testa med flera bollar. Fungerade okej.
Jag tycker trycket in i boll var okej och tycker nog bollträffen sitter ganska centrerat, men lite väl lågt?
Slog väldigt avslappnat och lugna svingar så det blev inte så mycket märken (bollskav) på klubbhuvudet.
Efter testrundan slog jag några fler bollar och då blev träffpunkten på klubbhuvudet tydligare. Slog då lite längre slag.
Kul ändå att det går att träffa bollen med en REA klubba men DG wedge skaft i. Billigt.
Testade idag igen.
Tror inte händerna ska vara totalt avslagna och slappa som jag tidigare tänkte. För att få till en mer repeterbar bollflykt och framförallt, det vi troligtvis vill åt mest, mindre spridning från siktpunkten behövs det nog en smula stabilitet. Men utan att för den skullen hålla för hårt i klubban. Det är väldigt svårt att inte hålla för hårt och då råka ta över kontrollen och styra slaget. Eller iaf så att man inte drar greppet/klubban för mer lag eller annat tjafs (som inte behövs).
En viktig detalj för mig, som jag tränar på, är att inte rotera händerna i start av sving. Något som jag gjort tidigare och som inte gynnar mina slag. Här gäller det för mig att tänka “stilla” och verkligen låta kroppen göra jobbet. Tålamod. Tålamod.
Om något så kan höger hand sätta mer tryck nedåt (inte framåt) men då behöver kroppen också vara med i rotation. Viktigt att jobba med kroppen för då blir det även bra balans benom hela slaget. Sedan kommer klubban upp på ett naturligt sätt i avslut (P10) och inget som behöver tvingas fram.
Lättare skrivet än gjort.
Jag skiftar om lite då och då i bagen. Lite som att byta löparskor för kortpass eller långpass eller träning och tävling. Idag slog jag med mina vanliga klubbar (gamers, cb med px skaft) och känner att bollträffen är fortsatt okej med dem men känslan är kanske en aning goare med DG skaften, som jag skog med sist gång. Resultatmässigt och spontant (utan att mäta) så sprider jag nog mindre med PX skaften och cb huvudet jämfört mot DG och AP2.
På ett av hålen hällde jag ut några bollar och slog inspel från 100m. Hyggligt resultat på spridningen i sidled men behöver jobba mycket mer på längderna. Mindre spridning med px mot dg.
Slog sedan ett helt gäng J4or i full fart på ett annat hål och vill nog påstå att bollflykten är likvärdiga med varandra px/dg. Även här spred jag mindre med px. Kul att jämföra.
Testade förresten en Wilson staff duo hitte-boll idag och jämförde den mot prov1x (mina gamers) på ett av hålen. Skiljde inget alls i längd med en J6a. Möjligen gick Wilson bollen något högre. Något som jag även märkt av i närspelsträningen då jag testat olika bollar 50-80m.
…börjar bli svalt ute nu och snart är det långkallingar på.
Vilken kontroll?
Att driva på med kroppen eller slå med händerna är ingen konflikt. Det är inte antingen eller…
Folk som tänker lite för mycket vill gärna att det finns en sanning någonstans och om de bara hittar den så är allt fixat.
Det enda som egentligen är viktigt är att kroppen synkar med armar och händer. HUR… dvs. hur mycket kropp, armar eller händer som ska vara med beror naturligtvis på slagets dignitet och din förmåga att utföra de olika momenten.
Har du ett oortodoxt grepp men knökar till det så att händerna ligger bra vid impact så funkar det. Att då tänka ”ingen överdriven rörelse på händerna”, för att någon tränare eller youtuber sagt det, kommer bara hålla dig tillbaka.
Det är samma med kroppen. De som får till bra slag tänker inte ens på hur de gör. Att då tänka… ground pressare, weight distribution…, blir kattskit.
"Bara att veva till bollen så kommer den i hål… till slut".
Ena gången går det åt 5 slag, andra 7, tredje 8 och ibland 4…
Gå inte till en tränare och lär dig hur du kan bli bättre och mer effektivt. Spelar ändå ingen roll och det hämnar din utveckling. Till slut lyckas man, kanske… med lite tur…
En bra (repeterbar) och sund sving, ett bra slag eller ett bra resultat är olika saker för mig. Det optimala vore om allt hände vid samma tillfälle. Då köper jag en trisslott.
För mig handlar det om att ha EN viss känsla varje gång jag svingar. Då kan jag inte hålla på med händerna och försöka veva iväg bollen det ena slaget och sedan med armarna den andra eller kroppen en tredje gång. Detta oavsätt om kroppen och armarna är synkade. Lite överdrivet kanske men så känns det nog för mig om jag inte hittar en stabil grund och en bra svingmotor som utgångsläge. En ny svingtanke för varje slag (eller dag) fungerar inte så bra för mig. Jag har hittat en mall som jag tror på och den vill jag försöka härma så mycket det bara går. Jag kommer nog inte att nå hela vägen men just nu är det här min resa.
Det är höst nu och då är det ett bra läge att kliva tillbaka några steg och försöka göra något åt spektaklet (svingen). Sedan kommer våren och då blir det annat. Efter det är det sommar och då kommer andra delar in i träningen. Höst och vinter så är det tillbaka igen och så här håller det på. Jag gör nog inga större framsteg men när små saker faller på plats, framförallt i känsla så känns det som att jag har tagit ett steg i rätt riktning. Ibland kommer det in andra grejer i svingen och då får man ta två steg tillbaka igen.
Man bör helst inte bryta ut enskilda delar i svingen men handlederna är en sån detalj som jag just nu försöker klura ut hur jag behöver känna för att jag ska kunna få till dem på ett visst sätt varje gång. Tidigare jobbade jag tyvärr in ett “fel” där och nu försöker jag komma tillrätta med det. Ingen jättegrej kanske men det kräver en del träning innan det sitter automatiskt (så jag inte ska behöva tänka på det när jag spelar).
Sedan finns det såklart massor av andra saker som jag behöver jobba med och nu försöker jag bara hitta känslan för EN sak. Kan stundtals vara väldigt frustrerande men resan är ganska rolig ändå. En sak i taget.
Det blir lite letande och man får labba lite fram och tillbaka för att utvecklas. Spelar ingen roll om det är en känsla av sladdriga eller stela handleder. Sånt är relativt. Det viktiga för mig är att de inte gör någonting alls och det är nog så svårt.
En viktig sak i sammanhanget är att, när jag tränar teknik så tänker jag teknik (ground pressare, weight distribution etc) och när jag spelar tänker jag på spelet. Det här är två helt skilda världar, om du frågar mig.
Absolut… men om vi ska vara lite allvarliga så finns det faktiskt orsaker till att det blir så.
Det långvariga invanda mönstret är svårt att ta sig ur och det kostar månader och år av vår golf. Resultatet är inte säkerställt på förhand och vi lämnar ut vårt största intresse till en person som i praktiken bara har något/några år av utbildning i bagaget.
En intresserad person samlar på sig erfarenheter och en tränare som utmanar dessa är vad man behöver. Realiteten är oftast att de direkt förkastar år av golfspel på en enda lektion.
Jag fattar vad din resa ämnad gå ut på och jag är avundsjuk på ett sätt men lite förfärad på ett annat.
Du behöver någon som säger vad du gör bra och hur du ska behålla/förstärka det.
Jag ska ge dig ett ex. ur min kompiskrets som är rätt talande.
Min 4boll spelade och kompisen som varit nere på hcp.6 duckhookar varannat utslag första 9:o.
”Vad gör jag för fel”
Jag svarar:
När du träffar bra så ser det ut som om din vänstra axel styr hela svingen.
Den här informationen var helt utomjordisk för han hade aldrig tänkt på något annat än armar, händer och höft.
Jag sa, om du får vänster axel (läs, egentligen hela axelpartiet) att agera likadant hela tiden så följer armarna med och din hjärna (läs, talang/hand-öga) komet lösa vad dina händer bör göra för att få bollen att gå rakt.
Jag fortsatte:
In-utifrån behöver du inte tänka på. Din hjärna kommer att minimera effekten och ditt sikte kommer att ändra sig i takt med att bollbana och skruv blir konsekventare.
Jag är absolut ingen tränare men när en person så fatalt misslyckas så är det inte svårt att analysera. Alla ord fastnade inte men sista 9:o bestod av betydligt fler bra träffar än dåliga iaf.
Så… sensmoral för dig.
Det är inte medvetet styrande av händer som ger något. GUBBS och att nöta in svingrörelsen. Händer, lite in- eller utifrån kommer automatiskt om grunden är bra inövad.
Slå/öva på specialslag är kul men det tar inte bort det viktiga med grunden.
Jag vet, jag har varit där i snart 5 år. Jag har inte kunnat utföra grunden korrekt pga. olika orsaker och därför fått förlita mig på spetskompetens. Det funkar inte i längden.
