Men jag undrar jag. Tror ändå att det var något positivt, det här med den rotation jag hittade. Det blir lite att den rörelse ner med armarna i starten drar igång ”magen”, så rotationen blir mer effortless, mer naturlig. Ofta i de här videorna, där man skall fokusera på något moment så blir det en känsla av att det är statiskt, och att man skall dra olika kroppsdelar hit och dit. Mot ett motstånd, oftast mot gravitationen. Som vid 15:42. Testar jag det är klubban bara tung.Och det får jag aldrig till
Vi upplever det lite olika och det är inget konstigt med det.
Armarna kommer ner av sig “själv” klubban känns tung hela vägen. Klubban blir “,lätt” då har jag troligtvis tappat någon detalj i nedswingen. Armarna tar över.
Fokuserar på bältesspännet, ner ner vid vändning ner ner och någonstans längre fram i nedswingen upp upp sträcka upp kroppen.
Här känns det väldigt tajming beroende.
Använde swingdpeedmätaren för att checka variation med J7.
När det känns tungt hela vägen avslut stå stolt o stark ger 3-6mph högre hastighet vs tappa tunga känslan. Tappa känslan troligtvis early exstension,flipp,block eller vad som.
För mig passar snutten bra med andra snuttar som pressure shift.
Ivfsh vi kämpar vidare:)
Ibland eller allt för ofta så börjar iaf jag analysera och mixtra för att hitta tillbaka till något som fungerat tidigare. Alltför ofta tror man sig hittat orsaken till xzh men inte hjälper det att trixa med xzh då det kanske inte var orsaken utan ett resultat av något.
Rätt kul att följa denna show youtube snutt med en lite bättre spelare med mängder av följd fel där orsaken gäckar tpi “snubben” länge…
Jag har så lätt att tappa känslan ute på banan när jag blir lite svettig och trött och inte får den där kontinuiteten som man får på rangen med många slag i tät följd.
Några tips?
Spela oftare. Gå till den blöta rangen istället för den torra rangen så du inte blir trött av det. Spela senare på dagen eller tidigare på morgonen.
Ja det är väl det som krävs. Var på rangen i Åhus idag faktiskt. Slog 75 bollar från gräs och kände mig som värsta proffset. Gick hur bra som helst. Tog lagom med torv och blev långa torv-streck efter mig. Underlaget är ju väldigt sandigt och det är lätt att duffa om man inte träffar bollen bra. Riktigt roligt. Hemma har vi inte grästee på rangen alls.
Åkte och spelade pay and play på Degeberga med min son efteråt. Gick lite sisådär i den hårda vinden. Psykologiskt svårt att slå i motvind.
Känner mig iaf inte redo att betala en tusenlapp för att gå och slå bort ett dussin bollar. Måste bli bättre och nå nån slags jämn nivå innan jag ger mig på sånt. Så vi får nog ta vår runda nästa sommar. Jag skyndar långsamt.
Möjligt att jag har för höga krav på mig själv också. Är ju gubbe numera och har inte spelat sen 25-års åldern. Minsta lilla miss och jag blir besviken. Helt fel mindset. Har nästan tankar på att bli högerspelare för att sänka kravbilden till en rimlig nivå.
Eller så spelar du med mig och betalar halva för västra som är minst lika bra golfbana? Men du gör som du vill =)
Vad har du för hcp och vad förväntar du dig? Jag är 47, va nere på 7.6 som bäst men ligger nu på 11.4 och det ser inte ljust ut just nu… Men skall ner under 10 igen! Det måste gå!
Förstår precis vad du menar med att räta ut slagen. Men hellre ett skitslag som blir bra än än tvärt om.
Har nog även någon greenfeecheck på Karlshamn kvar du kan få men den banan är svårare än Åhus gällande att vara rak…
Ja jag blir väl här en vecka till ca så kanske jag tar mod till mig ändå.
Jag fyller 48 i oktober. Jag hade 6,3 som bäst. Men det är närmare 30 år sen. Vet dock inte vad 6,3 enligt det gamla systemet är värt? Man höjde sig väl nästan aldrig på den tiden? Nu följer handicap spelstyrka på ett annat sätt.
Jag förväntar mig väl att hålla bollen i spel och att en miss innebär typ en fairwaybunker eller semiruff och inte en bortslagen boll 50 meter in i ett buskage. Eller out eller i vatten eller en socket eller… Just den här känslan att bollen kan hamna lite varsomhelst är så äcklig. Självförtroendet från tee är lite halvdant milt uttryckt.
Om du har tid på semestern varför inte boka nån lektion med t.ex Robban på Åhus och dedikera en dag/em till att ta en lektion, slå någon timme, lunch, en lektion till, slå någon timme till? Kanske kan dom räta ut dina värsta krokar? Låter ju som du har haft det en gång i tiden så det känns som ett relativt enkelt sätt att komma in i det igen. Kanske du provat redan?
Sen en grej med fokus som är viktig som jag fick lära mig och jobbar ständigt själv med är att ta ett sikte med förväntad längd och bollbana/skruv. På banan sikta på “det lövet där borta”-nivå. På rangen använda siktpinnar (eller en klubba) parallellt med fötterna/bollen för att inte slarva med uppställningen där. Sen givetvis ha ett givet siktmärke typ 100-skylt eller 150-skylt. Dvs inte bara “träffa green” eller “spela fram mig”. Utan välja exakt var jag vill landa.
Det är det enda sättet att analysera missen. Var jag 10 meter vänster eller 5? Sen ha realistiska förväntningar baserat på den kunskapen.
Ja kanske. Dock tror jag att mycket sitter i huvudet också. Måste försöka se positiva målbilder istället för att se alla möjliga “katastrofer” i huvudet.
Vid rangen fanns det ett tee med hålet längs vägen in mot parkeringen. Out också. Jag skulle inte kunna slå nästan. 
Där han mot slutet visar på den position därifrån releasen skall startas, ser den i många videos, också nån på “golfskolan” på SG(hittar den inte nu “armarnas arbete i nersvingen”), känns helt omöjlig för mig.
Vet inte om jag kan förklara det rätt men som jag förstår det så skall vid releasen klubhuvudet göra sin cirkelrörelse mot bollen, och händerna behöver röra sig framåt. Men som det beskrivs skall man nästan ha händerna parallellt med bollen och klubban rakt bakåt då “releasen” skall starta. Och det finns ingen chans för mej att jag skall hinna “stänga”.
Om jag bara sätter upp klubban i ett läge där jag känner att det “blir rätt” för releasen så är händerna betydligt längre bak. Gör jag en sving därifrån träffar jag ganska naturligt och rent om än inte så snabbt.
Känns som om alla de här övningarna de ger på nedsving är lämpade för hockeyspelare på 35 år med underarmar som mina lår… Men jag gör väl fel.
Men fan vad kul det här är, är det inte? Känns lika spännande med svingen som 1981 då jag började… och som Rory (ungefär) sa “sometimes i feel like I cannot miss and sometimes like I will never hit the ball again”.
För varje år som går känns svingträning mer och mer hopplöst. Det känns som att muskelminnet helt saknas och att återupprepa en rörelse med någon rimlig noggrannhet inte är möjlig när man väl kommer ut på banan.
På rangen där man slår flera slag i rask takt går det ibland att slå flera slag i rad likadant. På banan är det hopplöst.
1 gillning
Gårdagens lir gav mycket input på det som swing mässigt har “skruvats” på.
En del högersläpp där gissnings early exstanstion är orsaken.
Känner det nästan direkt i nedswingen om det kommer ett höger släpp eller ej…ner ner ner med bätesspännet och upp upp. För tidigt kommer kompisen early fram.
Bollbana, väldigt flack.
Bästa kompisen i bagen är helt plötsligt en T7:a…
Framöver ska jag filma för att se om jag stackar upp vänstersidan eller allt bara är en mizmaz av något.
Realesen, när du bromsar in händerna. Ger att klubbhuvudet slungas fram.
Hög handspeed + brutal inbromsning av handspeeden ger god klubbfart…iaf om jag har fått ihop sammanhangen något sånär.
Börjar ändå hitta en slags svingtanke som fungerar hyfsat just nu. Men det går nog över.
Just nu fokuserar jag på.
- Flytta vikten från hälarna och mer framåt. Böjda ben och en känsla av att vara lite “på tå”.
- Dra tillbaka klubban runt kroppen och vrid upp höft, axlar ordentligt. Inget svajande.
- Håll kontroll på tempot på toppen och se till att jag är i en bra position för start av nedsvingen.
- Håll fokus på bollen och våga slå igenom.
Ja det känns som om det är det man är ute efter men det är brutalt svårt att få till.
Som det känns för mig nu, då jag låter ”koppen bestämma releasen” blir genomsvingen självklar. Har kommit till den punkten ett antal gånger de senaste 15 åren, brukar sluta med förskräckelse. Det funkar men jag vet inte riktigt vad som händer.
Edit - När jag tänker på det har jag kommit till den här känslan även i tidigare millenium. Men som sagt det brukar sluta illa.
Det är ju lite klurigt att detaljstyra svingen. Jag tror mest det handlar om en känsla och att ha tillräckligt självförtroende.
Liten undran…
Om man inte bromsar in händerna: färdas klubbhuvudet långsammare då? Och följdfrågan: uteblir releasen?
Jag tror inte man ska bromsa nånting. Men det är jag det.
1 gillning