Ska verkligen inte säga för mycket nu men jag kan ha hittat något idag på rangen. Handlar dels om att greppa mer med fingrarna men även att verkligen se till att jag inte vrider upp huvudet för tidigt. Jag gjorde även baksvingen kortare igen för ännu mer kontroll.
Mitt grepp har nog gradvis gått mot handflatorna utan att jag varit medveten om det.
Fick en minilektion av en förbipasserande på rangen idag. Visade sig att jag lagt mig till med en del olater och svingade väldigt mycket inside/out. Så nu blir det till att nöta in en “ny” sving igen.
Drivern blev omedelbart väldigt mycket bättre och säkrare och jag ökade min ball speed av bara farten. Däremot kändes wedgarna väldigt sladdriga och jag började slå sockets igen.
Kör en jinx.
Har alltid kommit inifrån. Detta har gett en draw modell 5m/100.
Eftersom jag har kämpat med det mesta senaste åren så har jag inte anammat min draw. Den kommer naturligtvis ändå men den blir en pull eller en block ut höger.
Så, häromdagen, tänkte jag helt rätt inför ett slag. Bak lite i stancen sikte 5m höger och en klubba kortare (egentligen normal klubba för några år sedan). Så kom den som på beställning. Lagom hög, penetrerande och spinnig.
Hålet efter gjorde jag exakt samma sak och siktade över en bunker för ett måste carry på 130m (annars är man död i en bunker som liknar en sanddyna) till in flagga 5m in. Pin high 2m vänster om med bite,
Vind är nästan borta ur ekvationen nu. Tidigare har jag drabbats hårt av både med/mot-vind. Konstant 10-15m kort pga. dålig bollträff/ingen spinn. Nu pinnar bollen på genom vinden och den trycks inte ner i medvind.
Både och antar jag. Har haft problem med hookar. Jag slår rakt ibland men det blir väldigt timingberoende. Märkte direkt att marginalerna ökade när jag fick ett svingspår som vara rakare mot målet.
Grundorsaken är väl att jag har överkompenserat min gamla outside/in sving som jag fick reda på att jag hade när jag provade ut mina nya järn för ett år sen. Har sett en massa instruktionsvideor där det påtalas att man ska hålla bakre armbågen klistrad vid kroppen och att det ska kännas som att man svingar runt sig själv. Jag tog väl det där en aning för långt…
Han verkade vara nån slags pro av vad det verkade… Han såg direkt att jag stängde stansen alldeles för mycket så att den pekade väldigt mycket åt vänster (jag är vänsterspelare) och att det förstärkte min felaktiga sving. Så nu kommer jag alltid lägga ut en riktpinne i riktning mot målet och ställa upp mig mer neutralt när jag är på rangen. Nu känns det väldigt konstigt att stå neutralt. Som att jag ställer upp mig för en fade…
Det kommer antagligen krävas massor av träning innan det känns naturligt.
Det där tycker jag man skall man ta med en liten nypa salt. Förvisso är det enklare med kontrollen om man försöker “hålla ihop” men man behöver nog anpassa till ens egen förmåga och naturliga svingordning.
Det här minns jag att jag hört talas om - och nog själv praktiserat i viss mån (lite “gubbfart” som jag försökte tipsa gubbarna i Polen om på Alberts resa det året).
Hur många gör sånt här? Jag har ju numera huvudet fyllt av tankar och bl.a. försöker jag rotera höften inåt i baksvingen för att kunna ha armarna rakare med mer vidd, men det motsägs ju inte av detta.
Jo, det låter ju iofs som jag hade velat förklara det.
Kroppen reagerar på det armarna gör och inte tvärtom. Att vrida kroppen hit o dit och vinkla handleder etc. med en övertygelse… ger lätt en felaktig tanke om vad som bör ske när man svingar.
Tyvärr, för mig, har jag insett att rörelsemönstret som är önskvärt snabbt visar på brister i fysiken.
En pt i en golfpodd sa det väldigt bra.
Han använde orden ”mjuk” och ”stel” men menade mer rörlig och stabil.
Varannan led nerifrån och upp ska vara rörlig och stabil om vartannat.
Fotleder (R), knän (S) osv. följer gör höft, bål, bröstrygg, skuldror.
Det viktiga att greppa är att kroppen finner en väg oavsett hur det står till. Det som är närmast är det som kompenserar. En stel höft ger oönskvärd rörelse i bål/ländrygg och/eller knän.
Det går att svinga så och är man inte ett proffs som bankar flera hundratals bollar om dan så håller kanske kroppen en bra stund. Till slut tar den dock stryk.
Marcus Edblad (stelopererad longdriver) visar likadant att rörelsen inte är så komplicerad som man vill få det till. Lyft upp klubban och dra till bollen. Kroppen vill reagera och centripelkraften (heter det väl?) sköter om vilka vinklar det blir och vad som är möjligt/rimligt. Styr inte.. bli styrd.
Funkade iaf bra. Raka och långa slag. Pepprade 150-skylten med j8 (svag medvind, 4 m/s enligt Yr). 100 meter med 56an. Längder från fornstora dagar med drivern. WTF?!? Dessutom med gamla grejer.
Klart att det funkar det ÄR ju så enkelt det är. Allt annat är micro managing och det minsta fel gör pannkaka av allt. Stora drag, the big picture… bara dra till bollen. Perfekt svingtanke.
Om man slutar tänka och bara göra istället, så tror jag att ärrade spelare som kanske varit på lite lägre hcp en gång i tiden, blommar ut.
Visst, längden kanske inte kommer helt tillbaka men bara att få till bollflykten gör sitt till.
Andra, som inte ”kan”, behöver tillåta sig att öva utan många tankar på små detaljer. Det sätter sig och för varje miss lär hjärnan mer o mer.
Mitt problem var att kroppen ville slajda när den “hjälpte till”, men när jag fick fokus på att enbart trycka på med händerna och armarna så blev det en skön rotation (som på videoklippet ovan). Fn - ska det vara så enkelt?
.. och jag lider väl lite av det motsatta dvs. jag känner att jag behöver slajda.
För mig är det säkert en konsekvens av att spela höger och vara vänsterhänt. Jag har inte det naturliga ”slå till” med högern.
.. och Nej, jag kan inte vrida upp åt vänster så spel från det hållet är ingen gångbar lösning.