Oerhört skönt att hitta tillbaka till bollträffen. Det visade sig att med en bättre kroppsrörelse behövde jag inte skyffla på vilt med armarna och skopa upp bollen för omväxlande duff och topp, men iaf konsekvent korta längder.
du har tur du som hittar den min är försvunnen mellan Wien å Castrup
Kostade mig lite flis att låta min pro leta upp svingen åt mig. Worth it!
Jag har gått från min gamla beprövade outside-in sving med bra bollträff och fade till svinga runt kroppen och spela med draw/hook och toppade/tunna slag.
Nu på slutet tycker jag det har gått till överdrift och allt har känts så avigt.
Idag på lunchen åkte jag upp till rangen och försökte få upp armarna lite högre i baksvingen och svinga mer avslappnat. Jag tycker faktiskt att det kändes mycket bättre. Mycket bättre bollträff, bättre kompression på bollen… Har varit mycket hookar och toppade slag tidigare där jag liksom inte kommit ner på bollen på ett bra sätt utan istället svept iväg den under stor ansträngning.
Ja får väl se hur länge den här nycken håller i sig…
Ingen runda sedans förra veckans kallsup.
(43 puttar, 5 par, 9 inspel höger bunker alt ruff, 3 vidriga drives)
Träning fokus hitta känsla. Pitchats puttats rangats korthålsbana har nöts.
Känns hyggligt men ändå inte ok, typ ok pga kompromisser.
Inget gymmande/strechande på 2 månader.
Kanske kanske…återigen… höfter behöver leas upp, kanske vet ej.
Låter som att du blir kvar på bakre foten.
Och hälarna.
Jag är vig som ett kassaskåp. ”Måste träna/fixa det” är en ständig tanke… men i slutänden är det bang for buck som gäller.
Visst hjälper det om man är 2m lång, men ändå.
Egon
Åter på G.
Höft/torque/ samt det kluriga " bromsen", har justerats.
Dumpade rejält med swingspeed för att börja hitta rätt igen Har för små marginaler vid mer speed.
Puttning, bättre.
Ultimately we want you to fix your body but…
Fix o trix kan ochså fungera…
Ska man “slajda” i sidled på det där viset eller inte? Jag har börjat gör det nu på rangen i veckan (av en slump) och bollträff och längd har blivit märkbart bättre. Men samtidigt har jag ju sett alla som står med typ en yogaboll klämd mellan sig och en vägg där bollen inte får ramla ner i baksvingen.
Tror det är lätt att ta fel/känna skillnad på glidning och viktförflyttning, den klassiska juniorglidningen räknas ju fortfarande som no-no och försvårar tajming men visst, får du till det kan det ge extra längd och då särskilt om du inte har så effektiv sving i övrigt.
Ja det är lite svårt att avgöra. Borde kanske filma.
Det som fungerar fungerar.
Hoppar slajjjden.
Viktforflyttning bakswing någon cm, mindre än golfbollen.
Tillbaka, det “nämns” av vissa något som kallas re-centering. Typ flytta tillbaka av vikten.
Balansbräda kan ge input
Igår slowmo filmning av swingen.
Hyggligt med mycket skav. Mer tidigare med det mesta från start back swing till start downswing är nog inte fel.
Jag triggades av inläggen om glidning vs rotation här ovan, och försökte hitta det under min senaste runda. De första nio funkade det mycket bra. Ungefär “Wow! Det här liknar faktiskt golf! Är det så här det skall kännas när man svingar?!”
Det där måste jag försöka hitta alla gånger jag spelar. Vad gjorde jag, för att slå j5 nästan 180 m, j8 140 och en drive på 215-ish i rak motvind? Ökad längd, ökad höjd, bättre nedslagsvinkel, bättre balans, högre finish, bättre allt.
För mig tror jag det handlar om främst två saker:
Att få stopp på glidningen i rätt läge och då omvandla energin till rotation kan nog behöva nötas. När det funkar behöver jag uppenbarligen inte medvetet klappa till bollen hårdare med armarna, det blir hårdare helt av sig självt. Gissningsvis eftersom armarna behöver hinna ikapp för att få klubban square i träffen, plus att man överför kraft/energi från ben till armar när glidning blir överkroppsrotation
Jaja, nästa gång jag försöker det där blir det väl pannkaka. Golfen i ett nötskal.
Nice. Ni har börjat sniffa på vertical force..
Det ovan, “bromsen” är det jag filar på. Typ vänster sida stannar upp och högersida frigörs, arm/händer frigör armvinklarna = klubban realesas av kroppen typ.
Det var en så grymt skön känsla med långa och höga slag, när det funkade, så den måste jag fortsätta söka. 
Jag svingar någorlunda bra på rangen (“Som vanligt”) men på banan har jag fått ett svårt fall av sving-yips. Det är på nivån att jag inte vill spela. Får ångest av en tee time även om det enda jag är rädd för är att slå bort bollen (händer även när jag spelar ensam och slår en meningslös andraboll). Det enda jag klarar av är att åka till rangen och övningsområdet.
Det gick ok fram till för en månad sen. Kunde spela 18 hål och inte slå bort en enda boll. Runt 85 slag i regel… De flesta drivarna träffade fairway osv. Det enda jag inte var nöjd med var bollträffen med järnklubborna.
Men nu. Nu är det kaos. Började med att jag slog några sockets vilket skapade en osäkerhet och sen byggdes det på därifrån. Nu har jag tusen katastroftankar i baksvingen och får nästan en blackout i nedsvingen.
Läst att man ska jobba med visualisering av bra slag vilket man kan göra hemma i soffan också. Man ska även andas djupt och långsamt, in genom näsan ut genom munnen… Samt förstås att försöka fokusera på bollen och målet och svinga lugnt. Men lättare sagt än gjort.
Den där känslan när man kliver upp på tee med drivern i näven och undrar om man kommer hooka 70 meter eller om man kanske bara kommer slå en push-block…
Jag har lite putt-yips för närvarande. Nog mest triggat av att jag nu puttar på sååå tröga greener på hemmaplan och jag gillar det verkligen inte. Jag behöver tänka på att ta en lååång baksving och accelerera mjukt, istf att rycka iväg putten. Lättare sagt än gjort när man gillar rödsvingelgreener à la Vallda där man liksom bara kan smeka iväg putten.
