Mycket bra fråga. Det mest grundläggande är såklart att man ska ha en bra röst, vilket väldigt få besitter. Övriga egenskaper är svårare att peka ut. Wille och Mats har en bra dynamik, och jag lyssnar på dem med belåtenhet. Sen finns det såklart stjärnor som Kim Hartman, Jacob Hård och Patrik Westberg som kan få den tråkigaste av sporthändelser att bli intressant. AlbertS hade ett par bra poänger. Men jag kan gilla när kommentatorer “svävar iväg” litegrann och berättar om någon anekdot eller liknande, så länge den är intressant. Det blev dock Zachrissons fall i slutet, han svävade iväg på tok för mycket och upplevdes bara som gaggig och störande.
Fick upp den här i flödet idag. Nu må det vara fotboll (som kommenteras på ett helt annat sätt än golf), men den visar verkligen hur den ena kommentatorn lyckas lyfta målet till ännu större höjder och verkligen bidra med känsla och gåshud hos den som kollar, medan den första kommentatorn är högst medioker.
I cyklingen, då den dystre Fomin kommenterar, har jag nu börjat slå över till engelska, även om jag inte är svensk mästare på att förstå talad engelska obehindrat. Där har de en fantastisk positiv kommentator med en expertsidekick, nån gammal elitcyklist med en dialekt som är helt obetalbar, kanske nån skotsk. Men är det Vacchi/Adamsson så blir det svenska.
Vacchi och Ryström har lite samma ton, lite släpigt skön. Gillar den lite släpiga kommentatorsstilen. Ibland hittar man nån sån snubbe från USA som kommenterar golffeed lite så där skönt, nån Texaslirare.
Han den här som kommenterat snooker sen hedenhös är skön. Av di gamle gillade jag Plex. Gomorron, gomorron då det var Stenmark på gång. Sen var ju Lars-Gunnar helt i en klass för sig själv. Ge honom vasaloppsamatörer eller hockeyvmfinal, han fick allt till en lyssningsfest. The Goat.
Det är ju just kombinationen Vacchi/Adamsson som är en ren njutning. Har inga problem med en fyra timmars sändning av TdF, men när Vacchi kommenterar ensam blir det lätt sådär tråkigt som man inbillar sig att cykel borde vara.
Nu minns jag inte exakt vad jag hade för score när jag hade 9 birdies men jag har för mig att det var 66 eller 67.
Fast jag minns väldigt tydligt att jag ville gå av efter hål 4. Sedan blev det 9 birdies på 13 hål, för att till sist avsluta med en bogey.
Ännu en dag med skogar av birdies och ett gäng sämre. Men han spelade så förra året också, Söderberg. Följde Söderberg och Björk på Ullna, var lite samma där. Han hade en lite underlig aura runt sig. Björk kändes verkligen som ett helskärpt fullblodsproffs, medan jag skulle känna mig bekväm med att spela med Söderberg. Han kändes bara som nån man hoppar med i bollen med, men åstadkom mirakel lite här och där. Skön aura.
Får se vad Nakajima tar vägen efter den här. Kanske siktar på topp 10 i DP och på så sätt in i PGA. Verkar väldigt lugn och självsäker i intervjuer, som han inte kör med tolk. #1 på WAGR i över ett år och 4 segrar på Japantouren. Har han en chans att kvalificera sig för Masters?
Kul att se honom, se lite reaktioner och hur han spelar, Nakajima. Definitivt ingen golfrobot. Söderberg, får samma intryck av honom som jag fått då jag sett honom live. Alla andra jämförelser oväsentliga, lite som Spieth. En spelare med ofantligt bollsinne snarare än perfekt sving.
