Den största orättvisan som finns är ju det DNA vi fått. Redan där strandar din fina tanke.
Equal opportunity betyder (ungefär) lika behandling av alla. Det betyder inte bokstavligen “lika möjligheter”, bla pga effekterna av Berras påpekande.
Jag tror att Sverige tillhandahåller en relativt bra “equal opportunity” i jmf med omvärlden.
Vad säger @Anders, och varför?
1 gillning
Bara lugn, i framtiden designas den kommande befolkningen utan div sjukdomsbilder i sina gener.
Och alla är tvungna att jobba tills man är 95 år.
Jag tror Anders har hängt upp sig på förmögenhet(sskatt) och arvsskatt.
Förmögenhetsskatt har vi ju i praktiken i och med den så kallade schablonskatten. Dock är det ju mest småsparare i medelklassen som betalar den skatten.
Arvsskatt har alltför destruktiva negativa sidor i Sverige, det har ju också visat sig att ur ett nationalekonomiskt perspektiv att arvsskattens bidrag till statskassan är obetydlig.
1 gillning
Gäller bara arbetarklass/slavar dessa behöves för att serva elitklassen..efter 95 avskjutning.
Jag tror annorlunda om vad Anders är inne på, indirekt dna men nyttan av “rätt” föräldrar ger enorma fördelar…
Väljer man föräldrar boende i Burundi eller SydSudan har man givetvis dåliga förutsättningar att lyckas i livet.
Dock är jag nog för det nationella planet på samma spår som StoraNorrland
“Jag tror att Sverige tillhandahåller en relativt bra “equal opportunity” i jmf med omvärlden.”
Det är ofrånkomligt att föräldrar och situation inte kan tas bort helt ut “framgångsekvationen”. Det viktiga med Equal opportunity är ju att (ungefär) alla har möjlighet att ta sig dit de vill, givet att de har genetiska förutsättningar. Jag vill gärna tro att det stämmer in på de flesta här i SE.
Här skiljer våra åsikter en aning men inte 180*.
Mer möjligheter vs de flesta länder, helt klar med det.
Dock bättre för en avkomma att bli en Wallenberg vs Svensson oavsätt om Svensson har de rätta generna.
Man ärver inte bara gener utan föräldrarnas socioekonomiska placering i lämplig skala.
Uppskattar att Sverige har den modellen av Universitetsstudier vi har. Samtidigt är det väl känt att de flesta som läser högre studier kommer från akademiker familjer.
Vi har en sned förskjutning av vilka som läser högre studier och jag kan endast se att det beror på vilka dina föräldrar är.
Jag ser den oerhörda fördelen i ett sådant system(en nattväktarstat) av att bo där jag gör nu jämfört med där jag växte upp, där det ändå stod ungefär lika nya bilar på garageuppfarterna. Men:
I Sverige har vi mycket riktigt kanske skapliga möjligheter, men det är med system som låter även de från Stockholms tråkigare förorter att läsa vidare. Det skulle knappast vara fallet i nattväktarstaten.
Frågan är som sagt vilken fördel man skall ha av att växa upp i rikt ekonomiskt, socialt och kulturellt kapital. Egentligen ser jag inga goda skäl till begränsning av möjligheter även för de som gynnas minst av systemet. Och tja, under högskoleåren hade jag en bekantskapskrets med allt från Södertäljes tråkigare delar till mysket attraktiva villor i Stocksund, Kompisar med Son-namn och med namn som andas pengar. Och det förelåg ingen tvekan egentligen om att det var attraktivt att klara de svårare matematiktentorna, och jag skulle nog säga att det inte förelåg någon större meritokratisk konflikt i vart man var uppväxt. Ok, de som växte upp i de trevligare områdena valde väl oftare banor som lett till företagskonsultande och liknande.
Men en rättvis skolgång anser jag mig ha genomgått, även om högstadier och gymnasier i trevligare förorter nog skulle påverkat mig ganska rejält.
Jag är mycket skeptisk till att en nattväktarstat skulle kunna åstadkomma något som helst equal opportunity, och man kan ju försöka hitta några västerländska demokratier där något ens i närheten av nattväktarstat har realiserats. Jag kan hålla med om att USA och kanske Schweiz har system som fungerar bättre än våra men några nattväktarstater är de då rakt inte. Vi har ju också system som direkt gynnar rika, skattepengar till kultur och annat som inte avnjuts eller utövas i någon större grad av gräsrötter, inget jag gillar att det läggs skattepengar på.
Men - vi har större bekymmer nu är hur mycket eller lite nattväktarstat vi har. Att SD är jättestora, att vi bliir skjutna om vi har sverigetröja, att vi inte släpps in i NATO eller får huset sprängda om vi råkar ha fel grannar… skulle nog i och för sig säga att det inte är lönearbetarsvenssons som satt oss i den situationen.
Knappast med de erfarenheter jag har av utlevande av DNA jag sett levande i slott och koja… Då man ser Sverige idag kan man ju nästan fundera om det är tvärt om.
Har förmånen? att ha en form av umgänge med en familj med adliga rötter och väl förankrat i toppen av sveriges elit.
En far till ett antal barn ingick i umgängeskretsen kring Stenbeck och Wallenberg. Ett av barnen hade tur i genlotteriet och ärvde faderns intelligens, de övriga barnen drog nitlott.
Även om de övriga barnen hade en bra ekonomisk grund skulle jag säga att de på alla andra sätt hade ett rätt fattigt liv, allt kan inte mätas i pengar.
Många av barnbarnen lever idag vanliga “Svensson-liv”.
Frågan är om vi inte sprungit iväg för långt från nationalekonomi nu. Nästan på väg in i moralen (som i och för sig påverkar nationalekonomin å det grövsta).
Om jag backar lite till nattväktarstaten som ekonomisk modell : självklart finns fördelar. Som Nozick skriver, Marknaden är organisk, dvs den hänger med i svängarna. Åtminstone i grundtankarna. Tillgång och efterfrågan och marknaden hänger med i svängarna. Då han skrev sin nattväktarbibel ASU, 1973, var i och för sig de misslyckade kommunistiska femårsplanerna det allting ställdes mot.
Hur är det nu? Det var inte direkt marknadsfel att stänga ringhalsreaktorerna då de stängdes, även om det nog mest var en ideologisk historia. Skulle verkligen en superfri marknad reagera så mycket bättre än andra andra? Jag föreställer mig ändå att en blandning av en fri marknad, som reagerar snabbt i kombination med en stat som ger stabilitet är det som skapar de bästa förutsättningarna för en god ekonomi i ett land. USA har haft krascher initierade av alltför vilt spekulerande ända sen starten, och med ganska täta mellanrum. Marknaden ger inte intrycket av att vara endlösung.
Demokrati lyckas, skulle jag påstå, bättre.
Demokrati har sällan förmåga att fatta bäst beslut, fördelen är att även de sämsta besluten undviks.
Jag har alltid hävdat att en diktatur med en riktigt smart diktator alltid slår en demokrati.
Det är du inte ensam om, redan Platon och Aristoteles konstaterade liknandeoch en majoritet republikaner känner detsamma. Och det här tidiga amendmentet som låter ha folk vapen, tanken var ju att man skulle störta en ond diktator. Och visst kan jag till viss del hålla med. Hade varit jävligt skönt med en president från Krylbo som satt stopp för alla stolligheter som nyliberala och rödgröna ställt till med. Men så har vi ju nutida exempel på att en ”stark man” kanske inte behöver bara en succé. Mäste få dra en filosof till, Immanuel Kant,som i sin lilla bok ”den eviga freden” just såg som steg 1 att män inte blev för mäktiga. Känns inte sådär alldeles långsökt i de konflikter vi ser idag.
Inte heller nationalekonomi (krig är ju inte nödvändigtvis nationalekonomiskt dåligt)
Det enda riktigt viktiga med demokrati är att man kan rösta BORT ett styre som man inte längre vill ha. En diktatur med smart diktator kommer att likna en demokrati i allt väsentligt utom just den möjligheten.
Ja, det tror jag också.
Nyfiken då ni lägger tror liknande…vad ska staten stå för när det gäller stabilitet?
Vad ska den fria marknaden stå för?
Det orkar jag inte ha någon detlajerad uppfattning om, men militär, polis och sjv är väl ganska rimliga som “statens”. Utb också, kanske? Orkar inte tänka mer än så just nu.