Jag är noll intresserad av kommunikation med kunder, säljare el.l, och likväl hamnar jag där. ”Noll” när produkten inte är min egen och självklart 100% om det är mitt expertområde.
Jag är systemlogisk dvs. Jag kan Vad/vem/när. När jag är närma min kunskapsbas är ”hur” inga problem.
Jag har ingen social kompetens avs. skitsnack som inte leder någon vart och att le för leendets skull.
Hade varit klippt och skuren för klubbchef på en golfklubb om det inte vore för det där med att fiska sponsorer eller att vara alla till lags och fronta hela tiden. Vill gärna jobba i det tysta och bara synas när det behövs.
Vad ska jag bli när jag blir stor?
Ingen chefsuppgift känns övermäktig avs. erfarenhet/kunskap men det känns inte kul heller.
Som någon skrev… cashen ska in. Jag kan tänka mig att jag är värd mer än det jag har idag… men det måste vara roligt/inspirerande också.
Inte mycket mer. Hjälpt till i reception på GK (de hade kris och jag hade tid), varit mattelärare på Komvux (inte min cup of tea - dåligt tålamod).
Jag har sett mig om efter lite uppgifter som jag skulle kunna göra i min firma, men det är tunt. Kollat på lite olika jobb som handläggare, administratör och underrättelseoperatör för Kriminalvården. Men jag sneglar nog mest åt timanställning på golfbanan så jag kan komplettera med mina vanliga uppgifter. Kanske vänder det, vem vet?
Hos mig har man tidigare gjort en metod av identifiering av önskade framtida chefer.
Kan spekulera i vad som eftersöktes, vet en som gick vidare( klättrat vidare numer)en som inte orkade pressen i testet som hoppade av.
Metod ungefär då detaljer är blurriga.
12 ? pers tillbringar 3 dagar/nätter tillsammans på någon “gård”.
Alla känner inte alla så vilka tyr sig till nya personer vilka umgås gärna med någon man kanske känner lite.
Med finnes 2 iaktagare som checkar hur deltagarna interagerar med varandra.( Beteende vetare/sociolog/,psykolog/ annat inte säker).
Att vara social vs social kunskap bör med denna metod urskiljas, även bekväm obekväm med något område/ämne/nytt/gamalt.
Jag tror att vara en god kommunikatör/inkluderande/bekväm av att vara ,var av godo i denna metod.
Att kunna något specifikt inte så viktigt, typ det lär man sig.
Sitter väl ganska säkert än så länge trots elpriserna men inser att jag de senaste åren faktiskt byggt upp ett ganska ok självförtroende. Jag har gjort bra och uppskattade grejer de senaste åren och faktiskt själv känt att “fan, det där blev ju riktigt bra”.
Tidigare har det mer varit att jag gått och tänkt att “undrar när de kommer på att jag är en bluff?”.
Får erkänna att det är en lite ovan känsla. Synd att det skulle ta så många år bara…
Du landar ofta i hur en chef ska vara.
Jag förstår att det är så i din värld men sen finns det något annat också.
Jag kör rakt av på vad som är fair. Jag är verkligen kompis med de som har ett normalt hyfs och styr inte mer än vad som behövs. Andra (som t.ex skickar sms om att ”de tar en fl-dag idag”) får inte samma respekt.
Som anställd har man en uppgift. Man säljer sina 8tim/dag till en arbetsgivare för en summa pengar.
Denna är ofta individuell och beror på hur lojal man är och hur bra man lyckas.
En chef ska vara krävande men rättvis. En pussy som inte säger till ger ingen respekt. Chefen ska samtidigt medverka till samsyn och motivera till en samhörighet men grunden är likväl att ett jobb ska utföras och just detta leds och fördelas av chefen.
Jag lackar ibland på anställda som sölar. Inte hela tiden men då och då… det finns gränser.
Ett ex. är att en person fått en ritning och när vederbörande inte följt den så kom förklaringen att ingen sagt att de skulle följa den. Facket tycker, otroligt nog, att vi bör skriva ett pm/en rutin som förklarar att ritningar ska följas.
När det landar på den nivån så hoppas jag du kan läsa ut att skillnaderna i hur de som ska ledas verkligen påverkar chefsskapet.
Det beror nog på vilken bransch.
Att få/ta ansvar är givet. Vissa vill/kan, andra inte.
Har aldrig pissat in något revir utan delar med mig av det mesta. Vissa uppgifter gör bara jag, men de runtomkring mig kan utföra dem om det behövs. Det är ju då det fungerar bäst, dvs. mer insyn, förståelse, samhörighet men även dedikerade uppgifter.
Teamleader är ett begrepp som tolkas vitt och brett. Jag har varit på företag där teamleader getts alldeles för stort ansvar och det slutar nästan alltid med att de fjärmar sig från gruppen och inte minst arbetsuppgiften. Detta kommer främst av en politik där en platt organisation avs. produktionsstyrning görs om till att göras på golvet (kickad produktionschef). Det ger till slut att teamleaders blir renodlade arbetsledare där de slutar tillföra timmar i gruppen och landar på samma overhead som chefen legat på.
Detta brukar införas i samband med lean produktion eftersom det är en del i att få ”slavarna” att jobba mer men också tro att de bestämmer mer.
Ist.f en enda beslutsfattare (läs, ”diktator”) får man då mindre enklaver med flera ”småpåvar” som naturligtvis ska ha mer betalt, slippa grovjobbet och vips så betalar man mer för en större oreda än den man hade.
I ”plattsvängen” är det väl mer ett yrke som ska läras ut. Det andra… faller över på chefen. Man behöver inte styra någon i arbetet utan mer peka på vad vi behöver ha gjort.
Mja eran tolkning/åsikt.
Dock är ämnet intressant ( sociologi,psykologi,beteendevetenskap)iom dess påverkan på den enskilde.
Mycket är från utbildningar både läsa på egen hand,företagets e,-,learnings, högskola.
Inget jag jonglerat ihop själv, men självklart blir man påverkad.
Firman har mängder med e- learnings paket att välja på om man skulle vara intresserad.
Vissa är obligatoriska vissa kan läsas om intresse finnes.
Ett ämne är tex ledarskap i x antal moduler. Och nej har inte läst allt.
Ett hur jobba effektivare med fokus…och ja det är bra med kortare pauser.
AI
Finance.
…osv.
Jag kan alltid ändra mig om något ger skäl till det, och ja det händer.
Ja… jo, visst har jag stött på samma ådra via föredrag, team building och liknande.
Jag köper att man kan välja att förklara saker på olika sätt men inte när man använder dem som bortförklaringar. Jag har def. inte brist på förståelse. Jag skiljer dock på empati och sympati.
För att ta ett aningens skämtsamt men likbent verkligt ex: Jag har empati med att jornhona tycker sig ha mer otur på banan än alla andra. Jag har ingen sympati när han skyller sina dåliga val/slag på otur.
Alla bortförklarar i olika grad/situationer/drar en vals, någon typ av försvarsmekanism för den enskilde. Det spelar mindre roll att det kan vara uppenbara lögner för iaktagare,/lyssnare,/läsare.
Intressanta är väll vad som gjorts för att minska risken för att hamna i bortförklaringar.
Typ att stå för det utförda vilket jag är säker på att de flesta ordnar beroende på vad.
Empati o sympati funderar inte ens i de termerna men visst grannen kör i hjäl sig vs några 10tal svälter hjäl någonstans, känner garanterat mer för grannes efterlevande.
Menar väl mer att empati är ett mänskligt och känslomässigt val. Sympati handlar mer om ha förståelse för ev. val och situationer.
Ang. bortförklaringar så är det inte vad någon tycker faller i den kat. utan när det faktiskt flyttas fokus från den egna prestationen eller ansvaret till någon annan.
Att äga ett fel är vad det handlar om. Att erkänna ett fel eller skylla ifrån sig kan vara lika illa.
Att förstå ursprunget till ett fel utan att presentera det som en bortförklaring är det svåra.
Blame game… är bland det värsta jag vet.
Alla “gör” det . Indirekt är det hur saker förmedlas och det ligger på den som förmedlar att vara bra kommunikatör. Den som tar emot det förmedlade kommer ändå tolka…
…
Tjena Tjena lite stressigt, fick värma upp med sätesvärmaren, brukar hinna med chip putt range något. Första tee en boll i sunket…
Mottagare för bortförklaringen…idiot…det var väll tråkigt …fan fan måste jag leta efter boll i orm tät ruff nu…
I en platt organisation kapar man beslutsvägar, dyra chefer rationaliseras bort då de inte tillför värde.
Det viktiga skapa värde för kunden.
Arbetsgivaren leder o fördelar även då hur teamleders ska jobba. Viktigt får man små påvar som inte tillför något så ligger det på AG.
Ingen aning hur mycket teamleders degar in på olika ställen inte heller vad som ingår i arbetsuppgifterna.
Dock en teamleader lär kosta mindre vs chef.
Hos mig kallas det inte teamleader utan annat, tillägget är på under 1000 kr mån…billigt.
O andra sidan har vi inte 1 utan 2 ändå billigt då de även mestadels ska utföra det vanliga arbetet.
Gissar minst 95% är det vanliga kneget.
2 för att inkludera mer områden. Typ mjukvara o hårdvara.
Lol men “slavarna” har fattat att de ska jobba mer för samma slant men vara involverade allt möjligt för att få jobba än mer…därav tar man sig friheten att jobba mindre, dega, surfa på nätet, glida undan, man jobbar ju ändå mer än tidigare.
Lustigt… Jag hade det här snacket idag med några kollegor som inte är så erfarna.
”Hur är det på andra företag”?
Jo, i lean-andan inför man team-leaders och sen ser man till att först ta bort arbetsledare, sedan produktionsledning.
Planering läggs över på inköp/logistik och sen tycker man att man är hemma.
Efter ett tag när produktiviteten dalar återinför man ett steg ovanför TL (för att ta udden av avundsjukan) och när då ”hatet” flyttar ett steg till kommer behovet av ledning in. Inköp/logistik klarar inte att spela på det icke fungerande ”självspelande pianot”.
Till slut kan det gå så långt som på ett företag på orten. De har nu operativ och strategisk produktionsledning ovan arbetsledare och TL.