Gross!
Färdigpackat i morgon bär det av till Vila Sol.
Ett inlägg har sammanfogats med ett befintligt ämne: Guns n Ammo
Gjorde en fork och flyttade bilsnacket till en egen tråd.
Letade jag efter lite puttstatistik och snubblade över den här sköningen från igår.
Was not disappointed!
Trackman bokad inför morgondagens vevande.
…blev både Facebook och Instagram omöjliga att logga in på.
Folk rusar till Twitter istället - men borde inte golfare rusa hit till Eaglegolf ?
Aha. Då kan jag sluta sitta och klicka för att försöka komma in.
När jag inte kunde logga in så var genast tanken, nu har kontot blivit hackat.
Snabbt ändrade jag lösenordet men det gick ändå inte att logga in.
Det verkade skumt och då googlade man och fick svaret på varför det inte gick att logga in.
Man kan undra om lösenordsändringen gick igenom eller inte, det visar sig.
Funny!
Faktiskt förvånad över hur snabbt jag loggade in på aftonbladet
4 inlägg delades upp till ett nytt ämne: Proffs på att vara amatör
Idag många aktiviteter, bl.a. lunchmusik, jazzinspirerad konsert med George Riedel tema.
Basisten i trion berättade att signaturmelodin till Alfons Åberg är grymt svår att spela. Taktbyte fyra gånger. Det börjar i 4 fjärdedelstakt, övergår till 7/8, tillbaka till 4/4 därefter 7/8 och slutklämmen i 11/8.
Den bör vara rätt svår att dansa till också.
Saknar livejazz. Vet inga ställen här i Stockholm, tips?
Signaturmelodier… Monkees, Bröderna Cartwright, Humle och Dumle… Georg Riedel/Jan Johansson.
En synnerligen speciell var till ett kräkmedel värre än Teletubbies, Nåt som hette Icarly som dottern kollade på varenda avsnitt då hon var i halååå-åldern ,och jag brukade ondgöra mig över den, okeeej , till hennes himlande med ögonen. Men hon fick in en jäkla poäng. Jag hörde en riktigt skön, ösig signatur och frågade från annat rum vad det där var för en bra låt. Då mös hon, inledningen till just Icarly.
Kan sakna de där tonåren hos ungarna. Det var en batalj, men en rätt rolig sådan.
Bokat pro för check nästa vecka…
Fasching brukar ju vara standardstället som jazz-älskare går till. Hotell Kung Karl har en bakficka där det brukar vara jazz-uppträdande.
Jazz - inget för mig.
Någon gång på 90-talet råkade jag och en kompis åka till Köpenhamn mitt under deras jazzfestival.
Varenda bar/pub/restaurang hade något jazzband som spelade.
Alla låtar följde mönstret “Inledning - pianosolo - saxsolo - kortare trumsolo - avslutning som liknade inledningen”
Efter 3 låtar som lät synnerligen lika beklagade vi oss för bartendern (som var svensk) men fick svar på tal: “Gnäll inte! Tänk på mig som måste stå här och lyssna på eländet hela kvällen - nu för 3e kvällen i rad.”
Vi fick oss ett gott skratt och gick