Det har varit väldigt motigt ett tag med svinghaveri. Nu känns det som om det har vänt och järnslagen sitter bättre. Ny putter hjälper till att kapa något slag. Liten sänkning igår.
2 gillningar
hade 16,9
gjorde en kanonronda 39 pinnar
spelade som en 14,2 handicapare
blev 17,2 i handicap
1 gillning
hmm kan det stämma?
om en 41:a försvinner ut?
2 gillningar
vet ej men så ser det ut.
Precis, det är säkert en högpoängare som nu är nummer 21 i raden.
2 gillningar
Rond 21 vid min 39 poängare är en 42 poängare
1 gillning
Kom igen nu. Det är 5(?) år sedan det nya handicapsystemet infördes. Att man numera kan höja sig även med rundor över 36 poäng kan inte vara en nyhet för någon. (Borde inte varit ett problem att förstå från första början heller, det är väldigt logiskt att om den nya rundan petar bort en tidigare kanonrunda så kan det bli så)
7 gillningar
Mitt mål är sedan länge att försöka hålla handicapet under 10% av min ålder.
Tycker jag varken blivit bättre eller sämre de sista 20 åren, så det handlar mer om skvalpa runt i närheten av den nivån. Brukar alltid höja mig lite i början av säsongen, men är nu nere nån tiondel under startvärdet för 2025. Det får duga.
Idag hettade det till ordentligt. Två över par första nio. Med ett vattenbesök. Helt plötsligt gick nästan allting spikrakt, inga toppar, inga duffar. Och puttarna ramlade i.
2 gillningar
Utvecklingen 2025 är hittills åt “fel” håll. Snart blir det 13 om jag inte spelar bra. Så högt hcp har jag nog inte haft sedan 1900-talet.
Märkligt det där att man plötsligt kan tappa det. Jag tycker att jag gör likadant hela tiden, men den senaste månaden har det varit toppar, duffar, hook och sockets om vartannat. Häromdagen kom jag på var felet låg, det har funkat bra igen sen dess.
Jag brukar spela väldigt ojämnt från säsongstart fram till mitten av juli. Sedan oftast bättre. Får väl skylla på sju-åtta månaders speluppehåll.
1 gillning
Här nere har vi inte det ”problemet”. 
1 gillning
Jag trodde jag var på rätt väg fram till för några veckor sen. Nu har problemen med sockets och annan osäkerhet gjort att jag är ett mentalt vrak i baksvingen. Jag hittar inte timingen och lugnet. Alls. Så det blir lite vad som helst. Känns som att det nästan svartnar för ögonen i nersvingen.
Planen är att försöka komma ut ensam på kvällen och bygga självförtroende därifrån. På rangen när jag slår utan press känns det riktigt bra.
Tror tyvärr att jag kommer ihåg varför jag slutade en gång i tiden. Men nu vill jag verkligen komma över detta.
Nu går jag under epitetet “rising star”
känns svårt att komma vidare.
Tappar hela tiden någonstans
olika hela tiden
förr treputtade jag nästan aldrig
numera ofta. trots att jag är “vass” på övningsgreen
