Den är lite intressant. Jag upplevde att de arbetare, födda runt 1910, som var mycket lågavlönade, som jag umgicks mycket med som liten pojk hade en jäkla respekt för bra utförda jobb. Och stor respekt för människor typ läkare och ingenjörer.
Jag undrar vilka som definitive INTE gillar meritokrati.
Det här med bonus för företagsledare. Hur ser Elmos villkor ut, ungefär? Är villkoren för att få en triljon USD uppnåeliga? Vad får han om det går so-so för Tesla?
Vita rockar, jodå, morsan var tvungen att titulera jämnåriga mer korkade. Och jag fick en del rätt tveksamma fördelar av att ha civ ing fortfarande runt 90. Men jag tycker snarare att det i den IT-branch jag sen då has spenderat mina vardagar i snarare har blivit mer meritokratisk. Samtidigt som man i betydligt större omfattning arbetar i team. Om du inte klarar av att prestera på den nivå som teamen kräver ser jag numer hur folk som inte levererar mår sämre, än på den tid då man hade en chef, som jag, som förväntades styra och ställa över vad var och en skulle göra. Man tog hand om de som inte hade samma förmågor.
Själv lite expert och flytande ovanpå överhörde jag senast igår några i ett team diskutera en medarbetare i teamet som inte hängde med. Och har inte hört något som så mycket, om än i milda ordalag understryker att meriokratin bland åtminstone de som producerar i vår bransch lever och frodas.
Val av politiker som meritokrati, kan du utveckla den lite?
Jag berättar inte för snickaren hur han ska spika och har inte tvärsäkra åsikter om vilka bräder som är bäst.
Jag förklarar inte för skomakaren hur man sular om ett par kängor och påpekar inte skillnaden mellan olika läder.
Jag är tyst när nån ekonom förklarar räntekurvor.
i mitt liv har jag jobbat 25 år som busschaufför och 15 år som sportjournalist. Jag har fanimej fått pris som årets sportjournalist i Stockholm och jobbat på såväl TT, SVT som Radiosporten.
Jag tog examen på Journalisthögskolan för 28 år sen.
Lika förbannat får jag så fort jag berättar vad jag jobbar med dels försvara en hel bransch. Dels veta hur mina kollegor faktiskt jobbar.
Idag funderar jag på gårdagens genomgång för kören av en sångpedagog. Det var bara en hastig genomgång av vad man bör kunna för att bli riktigt bra sångare.
Kontroll av velumporten och struplocket är ju inget man stiftat bekantskap med tidigare, säkerligen borde man väl öva någon timme per dag några år för att bli riktigt duktig, det skiter jag nog i. Och dessa två moment var ändå bara typ lektion 3 och 4 om man skulle ta regelbundna lektioner.
Mitt eget fokus får som vanligt bli att försöka komma ihåg delar av texten och nöja mig med övningen en gång i veckan med vardera av de två körerna jag är med i.