Det ena utesluter inte det andra, tvärtom!
3 gillningar
Ja, ja, det finns massor av “praktik” - Men det är just känslan av att för en gångs skull bli korrekt bedömd - vid lönesättning - även om det inte då är helt korrekt.
Så är jag den siste Meritokraten?
Ett rimligt resonemang.
Även jag fick en skaplig höjning i år. Långt från Anders “wow!” men mer än väntat och en trevlig slant. Den behöver ftg betala ut under ganska kort tid men för mig blir det en schysst vinst i slutänden eftersom min pensionslösning är förmånsbestämd (ITP2). Cirka 250 kSEK mer brutto, sett över min planerade uttagstid. Man tackar!
Nåja. Hur bra du är som människa är möjligen underordnat hur bra du är på ditt jobb. Kanske? 
Känns som du inte gillar meritokrati? Viktigare spela spel rätt?
Du behöver trimma dina känselspröt (och vara mer subtil i din framställning om du vill ha mer utförliga svar)
Provocerar bara lite. Om du inte slingrar dig, hur ser du på meritokrati?
Att det var ett försök till provokation var tämligen uppenbart.
Meritokrati är bra. Det hindrar inte att det också finns andra ingångsparametrar som påverkar.
Självklart. Men min känsla är att meritokratin lever en alltmer undanskymd tillvaro. Och att jag faktiskt, lite naivt då, känner mig som den siste.
Men som lönesättande chef hade jag, på den tiden, en känsla av att lönesättningen var något som folk såg som inte bara mjölk på bordet för barnen. Att det betydde nåt. Att betyg i skolan betydde något. Och tja, vad är idrott…
Liksom, viljan att skala av sminket…
Men samtidigt då, varför skall(eller snarare skulle typ 2010) jag ha rätt till högre lön än en lika bra arbetande kines…
Det har du inte.
Om jag jfr med de senior system personer jag arbetade med på Huawei för 10 år sedan, så hade de ungefär dubbelt (mellan 50 och 100% mer) så mycket i ersättning som jag hade. Iofs inte allt i direkt lön men lön+bonus+aktier blev ungefär dubbla min lön+bonus.
Sedan tycker jag du kan välja mer passande ord än “rätt till”. Det ordvalet ger klara associationer till mer totalitära system.
Det får man ju verkligen inte hoppas…
Men det känns så. Som att alla vill scora på annat än det de gör för det gemensamma. För, tja, människan.
1 gillning
Och? Alla vill nog det bästa och mesta för sig själv, för sig själv och de sina och nog även en del för sig själv och de sina och omgivningen (som påverkar själv och sina).
Den sant- och alltigenom altruistiska människan finns knappast. Sedan har man en egen tanke om hur det blir så, bäst och mest, och den innefattar oftast även en dos “för samhället”. Den dosen är varierande stor för olika personer. Gör man den väldigt stor så blir det Sovjet, Cuba och liknande. Gör man den till noll så blir det rejäl anarki.
Ja och det är väl därför jag känner att jag är den siste…
Naturligtvis vill jag det bästa för mig själv och jag skänker inte mina aktievinster till välgörande ändamål eller ens till en fond för fattiga begåvade…
Altruism är inte detsamma som meritokrati. Meritokratin är ganska självisk, det är lite mer “rättvisa” man är ute efter. Istället för kommunisternas “till var och en efter behov” säger väl meritokraten “till var och en efter förtjänst”. Då jag säger “för samhället” är det lite famla i mörkret jag gör, för vad skall förtjänst mätas efter? Bättre är väl “lön” och “betyg”, även om de inte helt speglar vad som gör en människa förträfflig och värd sin Ferrari…
Men jag är rätt jävla långt från Sovjet. Att slöpölar skall få fördelar är ungefär tvärt emot vad jag önskar.
Till skillnad från alla som säger “socialism är bra”, “Milei är fantastisk”, “vindkraft är skit”, “Free palestine” eller liknande försöker jag INTE förneka att det här jag knuffar för är jäkligt komplicerat och säkerligen inte praktiskt genomförbart. Men det är en kraft att sträva mot, och jag tror att nästan alla, liksom då du SN, har en inbyggd känsla för att saker borde vara schysst, att tanken på ett fair race finns där.
Och min känsla är att allt fler vill fjärma sig från det här. Modebloggare som blir stormrika och vad det nu kan vara. Men. För mej är inte en ideologi något som är något som är ett recept för hur ett samhälle skall fungera. Sovjet är väl till en del ett tecken på det (även om jag mer ser Sovjet som top 5 konsekvens av det otroligt dåliga slutet på första världskriget). Milei, lyckas han köra teoriliberalism på ett sätt som frälser andra en teoriliberalister, jag är jäkligt nyfiken på den.
Men världen är den smörja den är oftast…
Men även allt det sagda, lite det här gråa, naiva meritokratiska - Jag skulle vilja knuffa upp det. Tänker lite, om man skall spetsa till det lite, 60-talets kirurger som sa ungefär “herregud, skall jag vara hemma och byta blöjor då jag har patienter liggande döende på sjukhuset?”.
Ja, och?
Du framstår för mig som en aning motsägelsfull i en del av dina inlägg. Först kraftiga antydningar om att det inte är meritokrati som används, generellt. Sedan ovanstående som både är en god approximation av hur det faktiskt fungerar och en ganska meritokratisk inställning.
Hur skall du ha det?
Att du, och jag, eventuellt fick lite extra bra lönehöj för att vi snart checkar ut och det därmed blir “billigt” för AG, motsäger ju inte på något vis den meritokratiska metoden. Det är bara att kika på omvändningen: Om man är en slacker och en lök och är nära pension, får man då en bra höjning? Jag gissar att svaret är: Definitivt inte. Sedan tänker man: Om AG vill ge mig lite extra, för att det råkar bli “billigt” för AG, då är det väl ett kvitto på att jag verkligen gjort något bra.
Ett annat scenario: Vi hade alldeles fel lön innan höjningen och nu är den justerad till “rätt” lön?
Nå, allt det där vet du ju sedan tidigare, jag har lyft skrot och ätit lunch. Dags att debitera.
Såg den här nu. Det är i samma härad även om inte samma sak.
Försvarar inte det han gjort, men va fan e det här egentligen? Helvete vad många jag har ”sexuellt” ofredat på det viset genom åren, män som kvinnor och antagligen även nåt däremellan. T.o.m barn och djur.
Man är visst lagd åt alla håll minsann.
2 gillningar
Sammanhanget är ju inte alldeles klart. En fyllepuss är knappast ett problem. Ytterligare en eller två efter rejäl åthutning kanske är problematiskt?
1 gillning
Snarare “Borde vara en starkare drivkraft i samhället”. Som nästan alltid då man kommer in på ismer, filosofier, inriktningar så “finns det redan nu men kunde bli bättre”
Låt oss säga att det jag skrev om läkaren tycks vara mer chockerande nu än 1997 typ… Men det är inte så att en läkarroll inte väcker respekt… bara som ett exempel.
Utgår från hur det ser ut hos mig. Kollektivavtal.
Det mesta är redan satt oavsätt och därmed rent av meriokrati tanken åsidosatt.
O andra sidan har vi en del i ett kunskapsbaserad lönesystem, generellt de som kan mycket får även då mer. Lite trubbigt men bättre än allt på en baslön.
Man kanske kan säga att både de som kan mycket/,mindre blir korrekt bedömda.Bedömningen av vad man kan är ett litet krux då det generellt inte ligger på närmaste chef utan mer på en team Leader.
Generellt alla som har nytta av det “gillar,” meritokrati..