Jo, jag tycker den är lyckad. Den “kikar fram” lite uppkäftigt, bakom hörnet. Det, tillsammans med formen och ljuset i strålkastaren gör bilden bra (för mig). Edit: Även att hjulet är vridet är viktigt (för mig).
Tack. Man kan plocka fram rätt mycket information ur en raw-fil, även om det från början ser rätt hopplöst ut.
Bilden på Spitfiren är läcker. Svårt att få rätt slutartid på propellern.
Häftigt! Blev som en helt annan hund.
Det är en annan hund ![]()
Jaaa jag försökte bara skoja till det lite såklart. ![]()
Svårast är folk. Där har jag absolut inget som skulle platsa här. De som är någorlunda är spegelbilden.
Jag räknar med att det blir återupplivat till St Andrews!! ![]()
Bra försök!
![]()
Självförtroendet är bra iaf ![]()
Tvärt om. Då jag tar på mig själv är det bara den rynkiga nunan som jag kan göra vad jag vill med. Med andra får man antingen ett påklistrat jävla utseende eller så ska man fota i smyg vilket jag tycker är jobbigt.
Sonen har en polare som gått all in, satsar på fotot som yrke. Han är för jävlig på att ta kort på folk. Vet inte hur han bär sig åt. Är väl 10.000 timmar, han har hållt på sen han var i koltåldern.
En bra fotograf har en inbyggd känsla för vad som bli bra bilder, dvs de ser kompositioner där vi vanliga okunniga inte gör det. Att sedan fota människor kräver mer, så att de man plåtar faktiskt känner sig avslappnade och släpper loss.
Ungefär den superpower jag har minst av.
Ibland får man till skärpan på exakt rätt ställe. Nikon Z 70-200/2.8 VR S är utan tvekan det bästa objektivet jag har ägt.
@200mm, fullt öppen bländare.
Spot on! ![]()
Det är härligt med perfekt skärpa, när skärpedjupet bara är några millimeter.
Nik original gluggar har alltid varit bra.
Jag snålade (dumt, dumt) och köpte ett Sigma 70-200/2.8 när jag pysslade med hobbyfoto. Det fick aldrig helt perfekt skärpa genom hela omfånget, trots ett par ggr inskickat för justering.
EDIT: Det hade alltså perfekt skärpa mellan cirka 85mm och cirka 130-140mm, men inte vid alla övriga brännvidder.
Jag vill inte dumförklara dig, men du ökade skärpedjupet till typ f/11 men fick ändå inte skarp bild?
En berättigad tanke, men det är för det mesta dååligt fotolyse inomhus och när saker rör på sig och man dessutom måste sudda en bg som inte är så långt bort, så var det f/2.8 och ISO3200 som gällde (ibland f/4 kanske). Högre ISO än så → Brus.
Tror nog fortfarande att 2.8 är kung, pga man vill ha kort skärpedjup men dagens ISO kan säkert gå upp till 6400 och kanske även 12800 utan stora brusproblem.
Om jag använt f/11 hade bilderna sett ut så här (lite metaforiskt):
EDIT: Jag kikade på ett 85/1.8, men kom aldrig till skott på ett sånt.
Man är i ständigt slagsmål med slutartid, skärpedjup och ISO ![]()
Jag hade också ett Sigma 70-200/2.8 för många år sedan. Jag var, precis som du, inte helt nöjd så jag bytte till ett Canon 70-200/2.8. Skillnaden var tydlig, både bildkvalitet och pris.
Utvecklingen har gått framåt, framförallt när det gäller AF. De nya kamerorna/objektiven är otroligt snabba, och träffsäkra.
Photoshop har en funktion “Ta bort brus” som är förvånansvärt effektiv. Dock är den rejält resurskrävande och grafikkortet koker lätt om det är en bråkig bild. Trots att jag har en hyfsat ny och ok dator.


