Ett 24-70/2.8 (24k) och ett 70-200/2.8 (25k), så har man täckt in det mesta.
Sedan ett 50/1.4 (5k) för att ha som hej-och-hå när man inte vill att det sitter en tung och lång klump på huset.
Fråga till @Barsebaeck : Hur bra är de elektroniska sökarna nuförtiden, för icke sportfoto?
(för den oinvigde: En hel del av kameran är typ samma grej men riktigt bra optisk sökare och tillhörande spegelhantering och fokushantering, samt mekanisk slutare, kostar rätt många pengar).
“Då”, kring 2015, var elktroniska sökare verkligen inte roliga att använda för sportfoto, i princip värdelösa för den tillämpningen. Jag ser ingen fotograf på matcher som använder spegellöst nu heller, så jag gissar det inte riktigt duger till det. Elektrosökare var på det hela taget trista oavsett tillämpning, för 10+ år sedan.
Jag har för liten erfarenhet (några dagar) för att svara på vilket som är bäst. Men, hittills är jag väldigt imponerad av den optiska sökaren. Det är en liten knivskarp OLED monitor som skulle kunna lura mitt öga för en spegel. Sökaren kan via ett knapptryck blixtsnabbt zooma in 200% för att se om fokus är spot on, eller inte. Proffs tänker förmodligen inte likadant som jag.
Spegellösa hus är betydligt billigare än motsvarande DSLR. Det spegellösa flaggskeppet Z9 kostar 63K, motsvarande DSLR D6 kostar 93K.
Tänk om man kunde låta sökaren kompensera synfelet? Lägga på justering för astigmatism och annat. Slippa glasögon när man fotar är en klar fördel, tycker jag.
Håller med.. fast det går bra med glasögon. Nu när jag tänker efter är det nog en fördel med monitorsökaren när man har glasögon. Den är alltid kristallklar, det kan ju vara sådär med spegel.
Det vore en spännande funktion! Jag är tacksam att jag kan ändra skärpan i alla fall. Då kan jag välja med eller utan glasögon. Och det är ju en enkel optisk funktion, inte digital…
Parentes: Jag fick frågan om jag kunde ta ett kort på ett par vid ett turistmål. Ägaren av kameran hade troligen rejält synfel. Allt var bara suddigt för mig när jag tittade i sökaren och skulle hitta fokuspunkt…
När jag köpte till 70-200/2.8 frågade jag om det fanns utrymme för att fixa till ett lite bättre paketpris. Nä, det gick tyvärr inte, det var redan rabatterat så mycket det går. Häromdagen, en vecka efter inköp, såg jag att de hade sänkt priset ytterligare 10%. Det kändes ju så klart lite surt så jag skrev ett vänligt mejl och berättade att jag kände mig lite besviken. Idag kom ett svar att de betalar tillbaka mellanskillnaden, 2400:-. Det är så man vårdar sina kunder, bra jobbat!
Tekniken har utvecklats enormt. Bilden är tagen handhållen, på 200mm, i svagt kvällsljus inomhus, ingen blixt, f2.8, 1/25 s, ISO 800. Ca 100% crop. Rätt imponerande skärpa med den brännviden och slutartiden. Vibrationsdämpningen har utvecklats rejält. Förr gick man inte gärna under 1/200 s vid 200mm.
Några personer då. I sportsammanhang, såklart.
Ni får klicka på bilderna för att se hela. Ljusförhållanden är vad de är och en av bilderna har en helt utbränd arm som det är omöjligt göra något åt.
Det är svårt, nästan omöjligt, att kunna hitta vinklar där bg är ok, ljuset schysst och där motiven inte springer iväg “ur vinkel” när de gör något som är värt en ruta.
Nördinfo: Spot- eller centrerad matrixmätning. 70-200/2.8 utan stab. DSLR från 2008 (Nikon D90, cropsensor). Tumfokus med kontinuerlig följning.
Den är en utmärkt illustration av det jag skrev högre upp, dvs att en del personer har förmågan att “se bilden” lite här och där. Jag hör inte till den kategorin.
