World Happiness Report mäter lycka genom att använda en enkätundersökning som kallas Cantril-stegen. I denna undersökning ombeds respondenter från över 140 länder att föreställa sig en stege med steg numrerade från 0 till 10, där 10 representerar det bästa möjliga livet och 0 det sämsta möjliga livet för dem13.
Respondenterna ombeds sedan att bedöma sitt eget nuvarande liv på denna skala från 0 till 10. Denna enda fråga används som grund för rankningen av nationell lycka i rapporten13.
Metoden anses vara både demokratisk och universell, eftersom den låter människor göra sina egna bedömningar om vad som är viktigast för dem, oavsett kultur och bakgrund. Frågan nämner inte specifikt begrepp som lycka, välbefinnande eller tillfredsställelse, vilket gör den lätt att översätta och förstå på många olika språk3.
Rapporten korrelerar sedan dessa livsutvärderingsresultat med olika livsfaktorer, inklusive:
Dessa sex variabler förklarar tillsammans mer än tre fjärdedelar av variationen i nationella livsutvärderingspoäng mellan länder och år3.
Det är värt att notera att denna metod skiljer sig från andra lyckomätningar som kan använda flera indikatorer eller fokusera på dagliga emotionella upplevelser13.
Men det sk undermedvetna beslutet är nog nästan alltid byggt på erfarenhet från tidigare beslut, från egna tidigare erfarenheter eller från information man fått. Att jag skriver att man underlåtit att sätta etikett på sin “magkänsla” innebär ju bara att det nog går att sätta etikett/kvalificering på väldigt många fall av magkänsla. Det kräver lite rotande i skåpet bakom pannbenet. Det är oklart om man vinner så mycket på det. Men det går nog oftast att göra.
Magkänsla är inte Voodoo. Det är sammanvägd kunskap som man sveper in i en metafor.
Jadå, så långt är allt klart. Det jag påstår är att i många av dessa magkänsla-fall så kan man, om man bemödar sig, också reda ut vad det är som orsakar det man kallar magkänsla.
Absolut en för filosofitråden. En hel del om den svenska mentaliteten. Går att knyta både till chokande svenskar på golftävlingar och hyllande av ICA-handlare
Tycker han har rätt… på en del sätt. Att dagens hyllande av största och längsta online kan ta sig löjeväckande proportioner. Och att det sannerligen inte är kattskit med det vanliga livet. Men samtidigt. - då en plattsättare lägger en badrum eller då en golfjournalist skriver en artikel, försöker de göra det ”vanligt”? Alla som jobbar är proffs på der de gör. När en snickare eller målare är hemma bara gapar man över hantverksskickligheten, kunskapen och resultatet. Det jag gör på dagarna är det inte så många som skulle göra bättre. Men det finns ingenting som säger att man är nåt slags universalbäst för det. Den bästa jag känner, Sveriges antagligen bäste programmerare, med papers i signalteori med långt över tusen referenser och en otrolig begåvning i matematik tar inte med sig nåt av det där - utanför ämnet. Men han hymlade aldrig, då vi pluggade om vad som var rätt och fel i det vi läste. Dottern träffade honom för ett tag sen och kunde inte fatta att killen är en superbegåvning.
Det som är bra - är bra. Det är så förbannat irriterande att de flesta, då de skall hylla tidigare levande inte genast går på det som gett högre medellivslängd, dramatiskt lägre barnadödlighet och en bekvämlighet för de flesta i Sverige levande som kungar på 1700-talet skulle avundas.
Samtidigt, det viktigaste och vad allt det leder till är människor som lever liv och varenda människas liv är en strålande story. Och det de flesta väljer som yrke och utför väl gör något alldeles fantastiskt.
Och viktigast. - vi har vår vällevnad främst för att vi kan verka tillsammans med andra.
Kopplat till de fina tankarna för dagen:
Madde vinner matchspelet, Norlander ytterligare en i tätposition som gör dåligt de sista hålen eller sista hålet. Svenskar är bra i man-mot-man i många sporter. Eller kvinna-mot-kvinna, då. Eller lag mot lag. Men jag minns tydligt hur man blev nedtagen om man ville ha rollen av bäst i klassen…
Kanske är ett sundhetstecken att svenskar inte är hårda sistadagen i strokeplay? Jante kanske inte är så dum?
Olika spelformer ger olika resultat. Om Sagström lirat slagspel hade omdömet blivit: Finfin start men sedan paltade det ihop rejält. Delad fjärdeplats är ju hyfsat ändå men hur svårt kan det vara att hålla ihop en hel runda?
Men här vann hon. Inget schabbel över huvud taget de sista hålen.
Stenmark och Gunde… man kan lugnt säga att de ansågs som kufar då de var som bäst. Går man lite längre tillbaka verkar (Här skulle jag verkligen vilja veta) såna som Sixten fått mycket mer respekt. Också mitt minne av den generationen. Den generation där en arbetargrabb verkligen kunde bli nåt stort. Det finns ingen staty över Gunde i Skamhed och det kommer det sannolikt aldrig finnas. Jag håller honom och Tom Cruise som de bästa av min årgång.
Filosofiskt kopplar jag det till min stora beundran för Platons skämtsamma men antagligen under ytan djupt allvarliga dialog “Staten”. Man skall göra det man är bäst på, och alla skall ha respekt för det. Och ju bättre man gör ju mer respekt - utan att man förringar de insatser som de andra gör. Ska man läsa en filosofisk bok - läs den! Jäkligt underhållande. Bra svensk översättning finns också. Tänkandet var rätt bra utvecklat redan för 2500 år sen.
Brukar tänka lite - jag är ingen “rasist” men jag är fan “artist”. Arten människa med vårt medvetande är inte kattskit. Och det gäller alla. Människor.
“It’s just an interest of mine, and obviously it’s become somewhat of a topic in the news, and it really comes down to kind of what is ontological truth and how we view reality itself.I think it’s just interesting when you have an open mind and you question anything. I think even in the golf swing you can get very dogmatic and you look at things as, oh, this has to be a truth, this has to be correct, and sometimes the beliefs that you hold the most deeply can obfuscate yourself. When you question things and look at things from different angles, you might get to a deeper truth.”
En julklapp från en av kidsen år 2023…har tummat o bläddrat tidigare men nu är det dax…att börja lite försiktigt med att läsa några rader…känna om det känns bekant, behagligt,tilltalande lockande eller annat därefter läsa lite till …helt enkelt lämna den bekväma tillvaron som super prokastinerare… undrar varför jag inte fick den på svenska.???
Börjat med introduktionen och redan fast.
En fras formulerad för länge sedan dök upp, kände igen den filosofitudier.
Om du inte fanns innan du föddes varför är du då orolig för att återigen inte existera.( Döden eller snarare rädslan som hindrar en att leva").
Jag är inte orolig.. men begraver min far imorgon (blev 80 år).
Farfar blev 82 och de båda hade demens några år före.
Personligen räknar jag med 20 år till, som bäst. Hur filosoferar man bort den ångesten?
Det handlar väl om medvetandet och sorgen över att förlora alla man håller kära.
Själva döden som icke-tillstånd skrämmer mig inte. Däremot processen. Vetskapen. Får jag välja dör jag helst knall och fall av hjärtstillestånd eller massiv stroke. Vet man inte om att man precis ska dö så gör det ju nästan ingenting. Inte för en själv iaf.
Kom till vissa slutsatser runt den då jag var elva år som fortfarande är med mig då jag skall sova, i stort sett varje natt. Och det är inga roliga slutsatser. Att jag växte upp i en aktivt kristen familj är väl ett väsentligt skäl till att jag tänkte såna tankar.
Beklagar.
Filosofera bort ångesten… gissar o blandar då jag ej vet men kanske har en aning om riktningen, samtidigt så nämner ni en undermedveten siffra utgången från far o farfars bortgång.
20 år, frågan är vad ni vill uppnå på dessa 20 år, det vet bara ni.
Det finnes en del att gå på vad folk vid dödsbädden ångrar mest att de inte gjorde…det är ofta saker de inte gjorde…inte är det viktiga.
