Helt omöjligt att veta dock något av det första som lästes bör triggat att vilja läsa mer, nyfikenhet? I grund o botten är man egentligen sett till föräldrar,uppväxt, skolor, yrke,kön inte kandidat för att läsa annat än sport sidor o dyl.
Hur är det med @anders, finnes det något enskilt som lästs som förändrat ursprungliga Anders,?
Kahnemanns tänkarbok var intressant läsning. Vissa av Hararis böcker också intressanta. Högst oklart om jag förändrats pga den läsningen.
GEB är också intressant läsning om än i vissa avseenden en aning svårtuggad.
En standardtanke från filosofin, från Hume, är ju att man inte kan härleda ett borde från ett är (you cannot derive an ought from an is). Och jag har inte konstaterats sån, och skall därför göra så för att bli jättebra. Typ.
Jag vill påstå att jag har förändrats, till det bättre, med kunskaper jag fått, både i läsning och i samtal med människor, även professionella i terapi. Nej, jag är inte perfekt. Men det är svårt att peka ut någon enskild bok, skulle säga att det är inom de mer kliniskt hållbara tankarna inom KBT som jag fått mest näring. Att producera hjärnspöken är jag inte sämre på än andra. Men mest, många bäckar små. Även Kahneman som Norrland tar upp är en av många. Hjärnforskning presenterat populärt som Anders Hansen, psykiatrikern har varit matnyttig.
Men något helbrägdagörare har jag tyvärr inte stött på. Mer än i terapi, med en riktigt jävla bra och dyr shrink. Lite som med old course, det var dyrt men det var värt det.
Hume, missminner mig ett stycke där han nämner/skriver monkey business eller dyl om prästerskap…Både Hume o stycket med Sartre som ni nämnde tidigare är relativt lättlästa vs tex Kant…
Är ganska säker på att vi gärna läser liknande böcker eller gjort. Ni djupare vs jag ytligare.
Funderat lite till, svårt när det ena bygger på det andra.
Visst, Vickers modell för hur hjärnan bearbetar information hur det ser ut för dem som saknar filtrering, omgiven böckerna, Kahneman o Industri 4.0 kurs människa robot. Att se form, färg, varför div terminaler blippar vid påverkan osv.
Intressant men svårt har det förändrat mig…troligtvis. Kanske för att det ligger forskning bakom?. Kanske mest för att förstå sin omgivning?
Att förstå skulle kunna ses som en förändring men det är väll inte samma som att förändrats,?..
Kommer inte förståelse av värld också (eventuellt) medföra annorlunda beteende och tänkande?
Skulle kunna innebära att man blivit bättre på spelets regler, vilket i sig skulle vara en förändring…men är man förändrad,??Lite av att tjuva på facit men inte förstå svaren.
Funderat…manipulerade Anders mig medvetet/omedvetet för nu har helt plötsligt frågan tagit en hel del tid av mitt meningslösa liv(för andra)…
Visst finnes det skillnader i före efter läsande, läsandet är ändå ett lärande…oavsätt facit eller ej .
I strikt mening så påverkas man ju av all input. Läsning. Samtal. TV. Golfspel. Allt.
Sedan kanske det är få saker som för märkbar skillnad, men påverkad blir man.
Okej, nu i och med Ebba på Jimmys bröllop - onda ögat.
Utan att googla eller chatgpta, vad är ert begrepp om vad onda ögat är för nåt? Kanske ni till och med vet nåt mer faktamässigt? Ett underbart mustigt uttryck som jag bara har begrepp om att det är nåt vagt ondskefullt…
Enda som egentligen slog mig var en Kalle Ankaserie från kanske 73 då en skurk har med sig ett öga som han hypnotiserar folk med. Han lyckas ta sig in på en rymdtvsändning och lyckas hypnotisera hela världen. Sedan sjunger folk ”vår herre onda ögat är en fröjd för ögat”. Tänk vad man minns, några jämnåriga forummedlemmar skulle eventuellt kunna minnas också.
Men, vad har ni för begrepp om detta suggestiva uttryck, Onda Ögat?
Det är väl bara en förebrående blick?
T ex när man går med frun på en strand och liksom råkar snegla åt fel håll. Då får man onda ögat av frun.
Ska dock sägas att sådant inte var en del av vår skilsmässa. 
Nu har jag frågat chatgpt. Ja jag misstänkte ett samband med det där andra ögat.
Tar bort mitt svar från chatgpt så fler får chansen.
Även om jag är fullt medveten om att det inte har något med saken att göra är det ändå den här associationen jag får…
Den stora läsningen sedan senast är Iain McGilchrists “Mästaren och hans budbärare”. IM är typisk “scolar” i den här Oxfordandan och låter sån. Han började universitetet i förtid, läste lite allmänt och intresserade sig för hjärnans funktion. Läste in läkare/Psykiatriker och filosofi. Och hans tänkande rör sig sedan lång tid i häraden hjärnhalvor. Hans tanke är att “kampen mellan dessa” är central, och faktiskt påverkar välden.
Han redogör för en hel del forskning runt hjärnans funktion, kanske främst efter iakttagelser av människor som av någon anledning har ena halvan defekt. Väldigt kort och antagligen välkänt har den vänstra hjärnhalvan hand om språk och abstraktion medan den högra har en större öppenhet mot världen och har mer av bildspråk, fokus på kontext och ser världen utan abstraktion, som den är i stunden.
Den mest klassiska synen på hjärnhalvorna är att den vänstra är logisk och korrekt medan den högra är lite flamsig och artistisk, men IM säger i princip tvärt om. Han talar sig varm för den högra. Den är deltagande, kritisk, orolig, och deltar i världen, bekymrar sig om kontext. Medan den vänstra är överdrivet säker på att den bild den skapar av världen är den rätta.
Naturligtvis, och som de flesta vet är det här en abstraktion, i själva verket kommunicerar hjärnhalvorna med varandra och de kan ta över funktioner från den andra. Men han ger ändå forskningsmässigt stöd för att det faktiskt finns en skillnad i den uppmärksamhet, den syn som de båda hjärnhalvorna har på världen.
Sedan går han mer spekulativt, men uppenbart övertygad vidare i att lägga fram tanken att världen påverkas av det här tänkandet. Att det liksom finns en kollektiv världssjäl bland oss människor. Och att den vänstra har tagit kommandot, något han anser vara skadligt.
Han gör en ganska intressant historisk analys och vill hävda att olika tidsåldrar har dominerats av tänkande av den ena halvan eller den andra halvan. Han är INTE förtjust i Descartes och upplysningen. Och tveksam till vad den vetenskapliga revolutionen fört med sig. Som han ser det försöker den vänstra “gripa åt” sig av förståelse medan den högra mer oroligt ser på världen och mer vill sätta saker i kontext, inte är lika explicit, talar mer i metaforer. Han talar varmt om Romantiken, perioden efter Upplysningen och den franska revolutionen, då poeter beskrev världen mer abstrakt, då man gav tankar på vad som kan vara andligt större plats. Han pratar sig överhuvudtaget varm för konst och musik, som försök att ge mer “ogripande” bilder av världen än det som beskrivs av ord och ekvationer.
Själv forskare har han inte någon vetenskaps-anti, men han hävdar att forskningen lett till exploatering av världen. Ungefär landar det i att han knuffar sig varm för att den högra hjärnhalvan knuffar för en försiktighet.
Hans perspektiv landar väl hos vänner som är humanister och lite vänster. Det är lätt att se typ Global uppvärmning, skövling av regnskogar mm framför sig. Men jag ser det som en intressant vinkling från det hållet. Har mer bekymmer med att han ger en klart elitistisk bild av världen, det är lätt att se poeterna sitta och drömma då man läser de senare kapitlen. Samtidigt så har även de rikaste vunnit oerhört i medellivslängd och avsaknad av döda barn, något som vänstermänniskor och ICA-handlarvurmare:) har lite bekymmer med att medge.
Men all in all, tanken på de två hjärnhalvorna som två uppmärksamheter på värld är en fruktbar tanke som jag burit med mig ett tag.
Där jag har rätt och alla andra fel:
Dåtid för att förstå nutid…?
Det och sen är idehistoria i sig kul, mina garanterat mest underhållande högskolepoäng. Klass är väl lite terapi, kanske. Åtminstone nån annan bild än den jag byggt upp i mitt lilla huvud. Men det är lite åt sociologihållet, jäkligt intressant. Att utifrån studera hur grupper av människor beter sig.
Till er om ett land som var “bättre” för…eller inte.
