Men nu genomläst. Det ÄR spännande med framtidsvisioner och den här från strax före 90 är begåvad, och inte ute och cyklar, även om han tyvärr inte fick rätt i sina fromma förhoppningar. Skriven under Glasnost är det ju många tankar om kommunismens död, och lite parallellt fascismen, som han tror har slutat med WW2. Det går, narurligt för tiden, åt mycket text för att förklara kommunismens död.
Det ges, mer intressant, också mycket text åt att diskutera ideologi kontra rena materialistiska förklaringar på varför det fungerar som det gör i samhällen. Med referens till tänkare som Hegel, Kojéve och Weber slår han slag för att man lätt glömmer kultur, religion och ideologi och bara ger ekonomiska förklaringar på utvecklingen, och det har man ju sett… Kina är lite mer än bara kommunism eller kapitalism…
Då han avfärdat hoten kommunism och fascism funderar han på andra hot, och träffar inte helt galet då han föreslår Islam och Nationalism. Men tror inte de skall vara seriösa hot mot ”slutläget”, att nån slags mix av demokrati och marknadsmässiga ekonomiska förhållanden skall råda överallt. Även om konflikter kommer att finnas kvar. Skulle säga att det han inte såg i sin kristallkula var Globaliseringen och dess konsekvenser. Internet. Tokvänster är tillbaka. Nationalism/fascism lever och frodas.
Iden med en stabil nationalstat är inte så dum, ändå. Lika barn leker bäst, skulle jag säga. Men det är inte lätt i en värld som ÄR mer globaliserad.
Nu har jag bytt mitt filosofiskt/humanistiska läsande från politiskt till typ människan/existentialism/selfimprovement. Det är ofrånkomligt att det ramlar in på politik i alla fall men men. En gammal favorit i självhjälp som jag läst om nu, som är så långt ifrån yoga/mindfulnessflum jag kan komma är Åsa Nilsonnes “Vem är det som bestämmer i ditt liv”. Professor i psykiatri och guru inom KBT, den terapiform som verkligen visat sig funka, så det är så lite flum som man kan komma i häraden.
Vad det går ut på är att man skall komma ifrån sina tankar och känslor och betrakta sig själv utifrån. Hon gör en liknelse med att man är en teaterskådespelare, där “man” är överjaget som betraktar de tankar och känslor som kommer upp och bedömer om de skall få relevans. Hon beskriver också hur detta kan användas i olika situationer, hur man kan se på tidsfönster, hur man kan använda det i dialog med andra osv. En bok som verkligen hjälper mig - då jag orkar sätta mig i det “externa” perspektivet. Kan rekommenderas!
Men helt kan jag inte hålla mig från politiken. Nu finns ju chatgpt så man har nån att käfta med som vare sig tröttnar eller blir irriterad… Jag testade - varför är konstnärer och forskare inom humaniora så vänster? Det blir låånga diskussioner.
Vilken är er version? Varför tror ni konstnärer och humanioramänniskor är så pass vänster - om de nu är det?
Nu vet jag att det här är som att kasta in en brandfackla, men men…
Människor som vill göra något “för sin personliga utveckling” men någon annan ska betala?
Jag har röstat M hela mitt liv men har nu börjat omvärdera nu när jag ser mina föräldrar bli gamla och min egen pensioneringen i fjärran. Jag tycker nog att det här snacket om att bara man jobbar hårt så blir man belönad är rätt mycket skitsnack.
Det gäller att ha tur med generna, uppväxtmiljön osv. Sen gäller det att ha tur med att hamna på rätt plats vid rätt tillfälle. Jobba med rätt saker, på rätt sätt.
Hur stora skillnader i livsvillkor mellan en sjuksyrra och en näringslivs-streber är förresten rimliga? Vem jobbar hårdast? Vem gör mest nytta för samhället?
och vad har det att göra med “att göra något som inte genererar pengar alls, vare sig till personen eller samhället utan hoppas att någon annan betalar”?
Ger samhället samma bidrag till en konstnär som till en idrottsman som vill satsa på sin idrott?
Kan man inte likställa en konstnär med en idrottare? Båda gör ju något som de hoppas uppskattas av någon annan?
Forna öststaterna gjorde ju så, idrottare avlönades av staten.
Det där har varit konstant i huvvet på mig sen typ 1972. Farsan jobbade stenhårt med att indoktrinera superhöger i mig, ylade så fort Villevalleviktor eller nån sovjetisk dockfilm spelades på TV, tog med mig till Berlin 76 och drog mig genom Checkpoint Charlie för att visa kommunismens hemskhet osv… hade redan då en tveksamhet mot allt makainmejienfålla.
Sen började jag inte läsa filosofi förrän kåken var färdigombyggd och ungar uppväxta, i och med en antal poäng i Idehistoria kvällstid på UU 2008-9, första gången jag tänkte wow om nåt som lärts ut - efter 17 år på skolbänk yngre år. Och det blev starten på filosofiskt läsande som fritidsintresse vid sidan av golfen(fungerande vintertid), och det dröjde inte många år innan jag snöade in på politisk filosofi. Den mest grundläggande boken i ämnet “rättvisa kontra standard” är nog John Rawls A Theory of Justice, som typ vetenskapligt attackerade det du tar upp(Inte direkt Liberal, så Anarchy, State and Utopia, skriven av Robert Nozick var svaret, lika omöjlig att rynka på näsan åt, formaliserar det herrar höger här på forumet för fram).
Och visst är det orättvist med gener. Men jag stannar nog vid att konceptet “Fair race” som Rawls tar upp, även Jordan Peterson mfl är en rätt bra startpunkt ändå. Och att - trots att alla hittar saker att ondgöra sig över, att vår medellvislängd, standard, barnadödlighet, det som Hans Rosling knuffade för trots allt är mirakel som verkligen har inträffat. Och att det lite i linje med det är rimligt att en läkare tjänar bra mycket bättre än en sjuksköterska som tjänar bra mycket bättre än en uska. Tanken, alla startar skolan som tabula rasa och sen sorteras man in i sin rätta fålla. Läser man Platons mest berömda dialog, Staten, är han mycket inne på det spåret. Och det uppskattas minst sagt inte av alla…
Men det är väl min mentala take… sen finns det förstås en verklighet därute också.
Fast i praktiken är det inte så. Stöttning från hemmet är en sån sak. Uppväxtort, kontakter, känslan av vad man förtjänar…
Är du uppvuxen i t ex Djursholm i jämförelse med t ex Åmål så får det en jävla påverkan på ditt fortsatta liv också. Oavsett föräldrar. Skillnaden i förväntningar, självförtroende, tro på vad som är möjligt osv osv skiljer så in i helvete mycket.
Växer du upp i Djursholm är det högst naturligt att göra karriär osv. Du har antagligen även pengar med dig och får en oerhört mycket bättre start på i princip alla sätt. Skolorna är antagligen väldigt mycket bättre också dessutom.
Växer du upp i Åmål kanske du förväntas gå ut ur gymnasiet och ta jobb på det lokala sågverket. Din pappa känner inga VD:ar som kan ge dig en liten genväg in i nåt prestigefullt traineeprogram heller… Att ens söka till Handels är otänkbart. Och kommer du ändå in blir du antagligen utfryst av överklassungarna.
Jag hävdar alltså att det inte finns något “fair race”.
Som jag skrev sist… sen finns det en verklighet! Är också medveten om Åmål vs Djursholm efter klassresa både för mig själv och för min släkt.
Vad man praktiskt kan hoppas på och knuffa för är synsättet. Det är ju ändå så, att det race som jag och antagligen du gick igenom är mer fair än det mesta runtikring i världen där man behöver pengar för en vettig utbildning. Och om man jämför med föräldragenerationen, i mitt fall the silent one, så var det ett jättesteg för en arbetarkille att gå universitet, men ganska rakt på för ett läshuvud av Xgen. I mina politiskta funderingar brukar jag alltid komma fram till att det Sverige jag växte upp i, under 70-80-90-tal var rätt i linje med mina utopier. Forfarande rätt ok trots ett antal decennier med Rödgrönt och Nyliberalt. Friskolor á la idag som nödvändighet för att slippa bråkiga invandrarpojkar suger.
Har du varit i en Friskola på sistone?
Det är där “många” bråkiga invandrarpojkar med föräldrar som verkligen bryr sig hamnar.
De friskolarna är lite “sista utposten” för de föräldrar som inte får tillräckligt med hjälp från den vanliga skolan.
Åtminstone var det så på den tiden mina stora grabbar gick i Vittra
Vi körde friskola för den yngsta, dottern, ingen höjdare. Alla barnen var i princip blonda och blåögda. Lärarna stod vid presentationen i längdordning i svarta dräkter och allt skulle vara så närodlat… men utbildningen var kass, och ingen ordning på klassen. Hon fick oss att flytta henne till Kunskapsskolan, den funkar för ungar som henne, med ett jäkla eget driv, så det var väl ok… men ingen har direkt jublat över nån friskola. Var ju ett tag sen man själv var i “köpsituationen”, då vi skulle hitta skolar var det väldigt svenska efternamn på klasskamrater. Men det kan ju ändrat sig sen dess.
Fick det här med “bråkiga invandrarpojkar” från en polare på orten som är lärare. I och för sig var väl hans ord att det började med att flytta ungar till friskola av det skälet, sen snarare för att ungarna skulle få bra betyg…
Missuppfatta mig inte, jag är för diversitet. I Sverige hade vi läroverk, i england Grammar Schools, utmärkt system. Roger Scruton, nyligen avliden konservativ tänkare i England framhöll Grammar Schools som rättviseskapande, klassresan för en utanför the ruling 100k var högst möjlig, hade du skapligt betyg på Grammar School stod Oxford och Cambrigde öppna för dig.
Om det inte var stora företag med vinstintressen utan typ lärare som skapade skolor skulle jag vara helt med på noterna. Läkare i bekantskapskretsen skapar vårdcentraler, jobbar häcken av sig, skapar väl fungerande enheter och kan njuta frukterna av det hårda arbetet.
Det där är nog väldigt olika. Min fru jobbade förut som lärare just på Kunskapsskolan (finns ju två mer eller mindre bredvid varandra men hon jobbade på den närmast Rosendal.) Där var det relativt tätt med invandrarbarn som jag uppfattade henne. Iaf fler än vad jag trodde.
Tippar på att den första var Engelska skolan? Eller vad den nu heter. Den har väl egentligen inget vidare rykte? Även om det varit långa köer och lite status att ha ungen där. Det öppnade väl även nån katastrof till skola i Ulleråker-området för ett antal år sen som också skulle köra lite “internationell” stil?
Min son har däremot ingen utomeuropeisk invandrare i sin klass på högstadiet på Tunabergsskolan. De flesta eleverna kommer från Bälinge, Lövstalöt, Gamla Uppsala och Svartbäcken.
Jag tror det beror på Tunaberg inte är en skola som har nåt rykte (som “Kunskap” nog antagligen har till viss del) som drar åt sig elever utifrån utan där man hamnar om man bor i närheten. I en stad som Uppsala som inte är så stor gäller det att ha koll på sånt innan man köper villa. T ex Berthåga eller Södra Gottsunda måste suga nåt kopiöst med tanke på det. Även om själva området i sig är bra så finns det närliggande områden som inte är det…
Personligen tycker jag det är underhållande med alla präktiga Uppsala-föräldrar i foträta skor och med hög utbildning som säger sig ha “rätt värdegrund” men ändå sen i praktiken gör allt för att hålla sina barn borta från invandrarbarn. Jag tycker det avslöjar hyckleriet på ett ganska brutalt sätt.
Min yngste ville till förra läsåret byta skola pga anlendingar…
Han gick några dagar innan han insåg att han inte hade några kompisar där (i en skola i en annan kommun… surpise…).
Redan första dagen fick han frågan en av annan evel “Är du en riktig svensk?”.
Ja, han var den ende “svensken” i klassen.
Tell me about it…
Sonen, ett par år äldre, började på Eriksberg högstadiet, det är ju lite blandat med höghusungar och villaungar, funkade helt ok. Sen skulle det börjas med basketklasser, bandyklasser, varpaklasser och gudvetvad och allt blev kaos. Hade funkat hur bra som helst med Eriksberg under många år.
I och för sig, det högstadium jag gick i (efter småhuslågochmellanstadieskola) önskar jag ingen… i skola som gränsade till nogo downtown Jakobsberg… Jag kan säga att jag mådde skit och lärde mig inget alls förutom glosor i tyska på tre år…Nu var det väl inte primärt “invandrare” som var kaozbarn på den tiden (de värsta var blonda, bodde i villa och spelade fotboll och hockey) men att man vill att ens ungar skall gå i en relativt vettig skola… Rätt mänskligt, eller hur? Nu kan man ju sen tycka att de akademiska rödstrumporna borde ställa upp och delegera de egna barnen som boxbollar åt gängen men…
Jag tror att vi har exakt samma åsikt i den här frågan. Det är hyckleriet som är provocerande och inte agerandet i sig.
Och ja, det finns massor av blonda ungar som inte kan sköta sig också så vi ska inte låtsas att det är ett rent invandrarproblem för det är det inte. Har hört massvis med skräckhistorier genom åren.
Det som är tuffast med att vara lärare nuförtiden är att om det blir en konflikt mellan elev och lärare så ställer sig både föräldrarna och skolledningen på elevens sida. Iaf om det är en privat skola som Kunskapsskolan. Skolan är rädd att förlora en “kund” och föräldrarna har slutat se lärare som en auktoritet värd att lyssna på och tror hellre på sina odågor till barn.
Så nej, min fru är inte längre lärare. Det var helt enkelt för tufft att hantera föräldrarna framförallt. Särskilt då bättre bemedlade föräldrar som tycker sig stå högre i rang än en sketen lärare…
Tröttnade som sagt på att läsa politisk filosofi och sociologi ett tag nu, läser mer om individen, med inriktning på att förbättra sig och leva bättre liv. Åsa Nilsonnes Vem är det som bestämmer i ditt liv, den är bara att rekommendera, Åsa är, förutom att hon gör deckare, en av sveriges mest framstående inom KBT, och de grejer hon talar om i den 20 år gamla boken funkar klockrent. Åtminstone på mej. Läser nu faktiskt Dale Carnegie, ni vet han med “how to win friends…”, en bok som heter How to stop worrying and start living. Såg att flera som läser om selfimprovement läser den. Kul med perspektivet att första upplagan skrevs 1944. Den är inte PK direkt och referenserna känns inte direkt 2000-tal, men kollar man det han skriver mot dagens findings så är den högst gångbar. Och budskapet är rätt mycket som i KBT - fånga dagen och acceptera det du inte kan göra något åt. Lättare sagt än gjort.
Funderar på om jag skall orka läsa Heideggers Sein und Zeit igen. Den är inte om förbättring, mer en studie i hur vi är. Tror jag skall börja med Sartres Varat och intet istället. Lite kul med Sartre och Heidegger, Sartre var grymt intresserad av Heidegger. Båda började sitt skrivande i nåt mycket individuellt. Sen blev Heidegger (född 89) nazi och Sartre (född 05) flumvänster. Vill man läsa nåt av Sartre som inte är alltför djuplodande och faktiskt bra kan man läsa “Existentialism is a humanism”. Googla på PDF efter att ha kollat in sammanfattning på Chatgpt.
Har ni läst något som förändrat er, förbättrat er?
