Anders Blogg

Ok då startar jag en blogg här också. Lägger den under allmänt. Kan man göra taggar också?

Läste på kul igenom amerikanska konstitutionen med amendments, har faktiskt inte gjort det förr. Måste hålla med Alito, en av hökarna i högsta domstolen i USA, trots att jag som de flesta svenskar är för abort. Stödet i konstitutionen är ytterst tveksamt för Roe VS Wade.

Men hur det är med lagar vs kongress/presidentbeslut är lite fluffigt.

Det man vill är ju att det skall vara grundlagar som just inte lämnar åt en tillfällig majoritet att fnula runt. Då jag läser konstitutionen finns inget som säger vare sig bu eller bä ens i närheten av vad man skulle kunna prata om ifall abort borde tillåtas eller inte. Frågan är hur ett sånt beslut - federalt - borde tas och upprätthållas.

Jag brukar tänka på en bra och en dålig då jag tänker på den här typen av blockspecifika grejer. Förbifart Stockholm och Muren mot Mexico. Förbifart Stockholm överlever ett regeringsskifte, men nu sitter amerikanerna med en massa halvbyggd mur. Kanske river de den, demokraterna. Så byggs den upp igen då Trump vinner nästa val. Inte så bra annat än för betongarbetarna.

Har vi konstruktioner i Svensk lagstiftning och regering som skulle kunna ge ett bättre beslut än Roe vs Wade, en politisk lag som kommit och gått.
Det var ju lite tydligt med sponken i USA i alla fall, det 18 amendmentet förbjöd, det 21:a upphävde.

Juridik är kanske lite kul i alla fall. Farsan fick inte verka som jurist, tullare som värvats till näringslivet som han var. Funderade väl på att ta en jur kand men det var lite fullt upp med en tyrannisk storebror som genererade kaoz i hemmet… men han var med och skrev lagar till oss konsumenters nackdel och drog ner brallorna på Sverker i Plus, snacka kan han farsan.

Nästan nåt juridiskt över det här med LIV också. Både här och annorstädes finns det väldigt många för och emot, nästan som block. Är det tvätta Saudipengar och göra Jippo av golfen eller är det en utveckling och skaka om lite bland de etablerade, skapa nya möjligheter? En hyllning till Nozick i Laissez-Faires namn? Blir själv alltid lite kluven även till delarna, det här med Saudi till exempel. Tvättar det verkligen dem rena, kommer de snarare inte i rampljuset for good or bad? 9/11-överlevarna är ju inte jättelyckliga över en LIV tävling inom ett stenkast(av Jan Zelezny) och det kan man ju förstå. Frågan är om såna här byktvättningar också måste kompletteras med lite schyssta grejer på hemmaplan?

Det finns ju på ett ändå djupare plan nåt osunt med att en random familj tillskansar sig ett stycke öken och kan styra golfen. Olja är lite osympatiskt även om det är väldigt praktiskt. Kärnkraften var mer en produkt av ett stenhårt tänkande, och man skulle ju hellre se fusionskraften skeppas ut bigtime, och låta pengarna gå till stora fonder för de bäst tänkande, lite skämtsamt som Platon fixa till den där mystillvaron för alla bästiklassare med fysträning tills man blir 40, killlar och tjejer tillsammans, gärna nakna och bara bra om det blir lite barn på cupen. Han var för go, Sokraktes. Inte undra på att myndigheterna fick honom att dricka odörtste. Men vad fan, det är gudar som gör mirakler, och de enda mirakler som verkligen kan iaktttas är de som väl fungerande hjärnor skapat, så varför inte hylla de bästa hjärnorna som gudar? Nobel var lite inne på det spåret i alla fall. Men det kanske är att ta i. Men Platons Staten är väl läsvärd i alla fall.

Golfen - kollar Saguto på Youtube, enplanssving och det har funkat ett par rundor nu. Rättså arrogant i sin kanal, men jag gillar enkelheten. Har gått ett par rundor under hcp nu, och mer viktigt, då skitslag kommit har jag kunnat korrigera. Lovande. Nu blir det klubbköp. Polaren på öland påstår att nya klubbor kommer ge mig mer längd. Vette fan. Ok, de är snart 25 år men det är grafitskaft. Mest är de jävligt fula nu.

Annars så läste jag ut Svante Nordins Det Politiska Tänkandets Historia nu. Rätt spännande, från just Platon och också Aristoteles med tankar om Statsstaden som idealet, tankar om en naturlig rätt, ett avbrott på nåt tusental år för lite Kristendom, sen Machiavelli som tänkte praktiskt, Hobbes och Locke som ytterligare började tänka realpolitik efter att ha varit med om kaozet med Cromwell och inbördeskrig, tankar om ett socialt kontrakt som förhindrar krig, Franska revolutionen och industrialiseringen och tankar om en värld, och människan, som utvecklas och tankar på politiken som projekt att förverkliga. De tre stora ismerna som kom fram i samma veva och som fortfarande håller förvånansvärt väl, Konservatism, Liberalism och Socialism. Finns väl rätt få stater som inte bygger på en coctail av de. Möjligen lite gansterstater som är bråkiga. Och det är väl det som politiken mycket gått ut på. Att såna inte skall få härja för fritt. Francis Fukuyama skrev en artikel ”The end of history?” då muren föll, som gick ut på att nu kommer, kanske med lite gnurgel på vägen, hela världen bli snälla socialliberaler. Det har varit rätt mycket gnurgel med det och nu gnurglas det än mer. Än är vi inte en massa syskon som tycker om varann.

Kollade på hans första video med axel-axel. Enkelt och smidigt. Pröjsar du för att se hans andra material eller glor du bara på gratisvideo på Youtube?

Jag har inte känt något behov av det köpta materialet än, men kan mycket väl tänka mig att jag kommer dit.

Kan nån lista ut vad detta är för en text?

Hund som är på väg till dig på en annan gång jag ser det här med mig på det är inte bara en gång en flicka som heter så jag vet att jag ska göra en video när jag är inte bara en gång en flicka

Nej. Det kan vi inte.

Är det han hundviskarn som fått en stroke?

1 gillning

Börja med hund och låt mobilen föreslå. Behövde lite text till jobbet. Blev nästan läsbart.

Flyttad till Allmänt->Bloggar då ny kategori finns.

1 gillning

Förr damp det ner en massa blaskor i brevlådan, prenumrerade på allt möjligt, inte minst Golf Digest förutom SG. Läste dem med njutning från pärm till pärm. Nu är den enda tidning jag prenumrerar på Philosophy Now, ett engelsk magasin som kommer 6 gånger om året. Det är ganska lättsamt även om det knyter an rätt nära till akademisk filosofi. Det kan vara nummer som tar tema politisk filosofi, filosofi inom konsten, Existentialism eller annat. Senaste numret har det återkommande temat De Gamla Grekerna. Ett tema som återkommer rätt ofta i olika varianter. Och den som vill kalla sig vis gör rätt bra att sätta tänderna i Platons Dialoger. Förslagsvis med Staten som start. Just att det är uppåt 2500 år gammal visdom, där man naturligtvis ser skillnaden i värld, men ändå hur nära de var de funderingar vi idag ställs inför, och hur oerhört väl de angrep problemen är grundläggande för att förstå förstående. Det var där allt började.

Men det var inte det stora temat jag tänkte blogga om. PN har små kul artiklar också, bland annat en serie där man tar upp vad filosofer har sagt om nåt helt ofilosofiskt, den här gången om Kaffe. Voltaire drack upp till 55 koppar om dagen. Han nästan fyllde koppen med socker och fyllde sen på med starkt kaffe. Hans läkare varnade den gamle filosofe och kallade kaffe ”långsamt gift”. Voltaire svarade (på franska) ”Ja, jag har tagit kaffe varje dag i 80 år”.

Fick mig att fundera lite. På mina laster och hur farliga de är egentligen. Kaffe har jag druckit dagligen sen puberteten i stort sett dagligen, och från toppen av konsumtionen under de år jag var på multinationella företaget och i stort sett varje timme sökte mig till den garvsyra utspätt med två sockerbitar, är jag nu nere på runt 4 koppar. Är det bra det? Att dricka så mycket kaffe? Kanske finns nåt gift i kaffe, men alla mina förfäder sörplade kaffe vilt och uppnådde alla hög ålder. Nu är i och för sig magen den som sänkte farfar lch som farsan har bekymmer med, liksom jag. Men jag känner att kaffet bara är välgörande där. Känner. Doktorerna och forskarna är ju rätt överens om tankens kraft, placebo och allt det. Och kaffet ger gemyt. Det i sig måste vara bra.

Tänker ibland på en liknande men turbo. Ciggen. Jag slutade röka för 15 år sen, men det här mantrat alla som slutat mässar, att det är så skönt att ha slutat… fan heller, jag saknar ciggen. Det finns bara ett skäl till att jag slutade och det är hälsoriskerna. Annars var det fantastiskt skönt att röka. Var aldrig nån storrökare, det var 4-5 om dan, men det var guldstunder. Feströka var inte grejen, utan de två på jobbet, den då man kom hem från jobbet och ställde sig på balkongen. Bara stå. Och ha nåt för händerna. Jag bara står aldrig längre. Visst, hälsoriskerna var tillräckligt skäl för att sluta, men det var liksom att minuset därifrån var större än placebot från den positiva upplevelsen. Finns inget som ger det ciggen gav.

Alkoholen… kapitel för sig. Den har ju en mer våldsam effekt än cigg och kaffe, men den är mångfacetterad. Det händer olika grejer varje gång. Inte alltid positivt. Jag är en sån som blir rejält bakfull även vid relativt måttligt intag, är lite kluven till det. Det har liksom varit en försäkring mot att bli beroende, det här milleniets bläckor kan räknas på ena handens fingrar och det blir inte mycket till vardags. Samtidigt var det lite trist ibland, då man ville ta sig en rejäl drängfylla, av olika skäl var det ytterst sällan man gjorde det. Just för att man visste vart det ledde. Och hela förloppet är en berg och dalbana av känslomässiga upplevelser. Det är en starkt social grej, det här med drickande men jag vet inte. Visst, man är ju ingen mingelälskare, och spriten tar bort en del sån ångest. Men jag tyckte jag blev mysig förr, det blev jag också enligt alla omkring mig. Då jag raggade upp hon som blev frugan var jag inte nykter. Men nuförtiden tycker jag att jag blir babblig eller i perioden surmulen. Det funkar helt enkelt inte längre.

Knark har man väl funderat på men skulle aldrig ta det. Liten uppväxtmiljögrej tror jag. Har växt upp med att alkohol var det man tar. Knark tar förslappade rikemansbarn eller slummens barn. Kan väl erkänna att typ LSD eller nåt psykedeliskt kanske känns spännande, men jag känner att det händer mycket nog däruppe ändå. Ramlade nog i en kittel med LSD nån gång då jag var liten, hur det nu skulle gått till…

För min riktigt stora last vill jag bli av med men blir inte av med. Den marinerades jag i redan av mina farföräldrar. De var frireligiösa. Drack inte en droppe, och rökte gjorde de inte heller. Men liksom alla andra i Missionsförbundet tog de igen i socker vad de inte fick på annat håll. Det fikades nåt kopiöst, och en massa sorters kakor skulle det vara. Tvingades till kyrkan som unge och då gav dom mej russin för att jag skulle hålla käft. Åt kopiösa mänger socker som barn. Snodde sockerbitar, åt enorma mängder messmör och kakor. Av någon anledning fick vi inget lördagsgodis men vi saknade inte det egentligen. Numer försöker jag hålla ner men det är jäkligt svårt. Har en grym craving, senaste giftet är en slags mint och chokladpastiller som farsan hittade på Lidl och som frugan och jag köper i mängder. Skulle bara riktigt smärt utan sockret tror jag. Men der suget sitter i. Och vill jag vara utan det? Nån jävla last måste man ha. Även om mina 4 utdragna tänder och tre rotfyllningar antagligen säger annorlunda.

Läste om artikeln, det var visst Kierkegaard som drack sitt socker med kaffe, men Voltaire kom upp i 55 koppar. Reportedly.

Tänkte jag skulle försöka formulera mina tankar runt public media. Forumet har en ny policy, politik skall undvikas, och jag skall försöka göra det här filosofiskt, med bara en smula politisk filosofi.

Många ogillar Public Media. Kan förstå tanken un en klassiskt liberal synvinkel, och eftersom jag nästan alltid röstat på det parti som kallas liberalerna så tänkte jag ikläda mig den skruden. Trots att liberalismen hos mig blir allt svagare. Men:

Det liberala tänket är frihet för individen. Man skall i princip bara betala för det som behövs för att medborgarna inte skall råka ut för andras våld, resten skall ske genom frivillighet. Och om vi då tar media - Jag råkar gilla mycket i det utbud av program som P1 och utbildningsradion tillhandahåller. Vill jag ha underhållning söker jag mig till Netflix och poddar som Public Radio Alliance som kör skön audiodrama. Media som görs privat och som jag konsumerar utan att behöva betala skatt(i princip). Men sen har jag ett nästan omättligt behov av program som Söndagsintervjun, Filosofiska rummet, språket och Sommarprat. Och gillar nästan allt jag ser på kunskapskanalen kvällstid. Ingen drama, inte häftigt, inte ta ställning för nåt. Bara typ kunskap rakt in, relativt lågmält och välgjort. Skulle jag kunna få det i en rent liberal miljö? Det finns EN kanal som i viss mån tillhandahåller det och det är kanalen Access. Men det är inte samma kvalitet, och det är en smula vinklat. Men ok, den får sig ett par tittar i veckan. Jag leker med tanken om att anslagen till public media skulle upphöra. Skulle en kanal som P1 kunna drivas vidare, finansierad av oss som gillar P1, vilket trots allt är rätt många? Skulle programmens innehåll ändras? Man skulle vara mer benägen att tillhandahålla program som faktiskt skulle konsumeras.

Och jag är lite skeptiskt. Då jag ser reaktioner på både program som skapas av Public Media och kanaler typ Jordan Peterson eller Ludvig Jönsson, i form av likes och kommentarer på sociala media är det inte opartiskhet och rent kunskapsinnehåll som får lovorden att hagla. Det är då någon tar ställning, och de kommentarer som får mest likes är de som ganska okritiskt höjer talaren till skyarna.

Samtidigt vet man att människor har ett intresse av neutralitet, att få många infallsvinklar på kontroversiella företeelser. Frågan är om de är beredda att betala för det. Eller om det bara är de som söker åsiktsfränder som är beredda att lätta på penningpungen.

En mer kontroversiell del av public media är kanske produktionen av s.k. Finkultur. Hit hör kanske också anslag till teatergrupper och konstnärer. Det här är då genres som antagligen konsumeras av människor med högt socialt kapital. Frågan är vilka konsekvenser det skulle få om anslagen upphörde här. Vilka skulle det drabba? Skulle man här kunna hitta alternativa finansieringslösningar?

Själva tanken på att man producerar något, inte för att det skall säljas på en marknad utan tillföra ett slags värde till samhället, är det en politisk tanke? Är det en fungerande tanke? Tror inte den kan diskuteras vidare utan att det blir politik av det. Eller?

(Skulle någon ha en åsikt om detta som är politisk snarare än filosofisk får det nog bli i en anna forumdel. Men det vore välkommet med tankar rent … filosofisk eller psykologiskt. Hur skulle en mediamarknad utan några som helst anslag se ut? Här i Sverige?)

Precis som youtube eller poddar.
Vinklat, fast vinklat på riktigt utan dolda “agendor”.
Man kan då själv se eller höra saken från flera håll och (om man är vuxen nog) bilda sig en egen uppfattning utifrån all fakta och eller åsikter man tar in i sin egen världsbild.

Något jag försöker göra, men jag gillar public service med, vad det gäller underhållning, sport, talk shows och allmänbildning.
Mindre vad det gäller nyheter och debatter.

Jag ogillar när saker lindas in, förenklas eller görs om.

Bra inlägg.

1 gillning

Det är en bra tanke, oavsett om den är politisk eller ej.

Får se om vintertiden till helgen bjussar på nån sista morgonrunda på mellanbanan. Annars går väl golfen in i hibernation fram till i mars eller april. Blir ingen julgolf heller, fick ingen med mig och kände inte för att åka ensam till Spanien igen. Men svingen är annars rätt skaplig.

Och inte är det mycket kvar att titta på heller. Får se vilken deal man kan göra med Viasatten/comhem nästa år. Discovery blir det bara över Masters/Crucible.

Det var nåt bra jag skulle skriva mer mn glömde vad, nåt som Putt och Stenson inspirerade till. Kommer nog på vad det var efter jobbet.

Första stycket, är det verkligen rätt? Eller är det vad man säger ?
Andra stycket, är tudelad

"Om målet med samhälls­utvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.”
Ernst Wigforss

Ledsen för sent svar förresten, länge sen jag skrev här:
Jo - jag tror att man faktiskt vill ha helhetsperspektiv. Men kraften i att få tillhöra grupp som kämpar för viss åsikt verkar vara starkare. Men det anknyter till en intressant bok jag läser - Bemötandekoden, skriven av en typ expert på professionellt bemötande. Där sägs mycket klokt, men jag reagerar på att “svårt” anses vara ett negativt ord som skall undvikas. Varför vill folk att saker skall vara lätta, liksom?

Vore är fel ord, är snarare. Samhällsbygget vilar på de som utför skitgörat med liten eller ingen tid eller pengar för andra utsvävningar.

Vd:n eller de ensamstående mammorna som städar hos VD:n? Eller båda?

Lite tankar om arbete utanför den akademiska världen.

Level 1
Vi tar ett exempel, min mamma jobbade inom plastindustrin. Men står vid en maskin som producerar exempelvis ett dörrhandtag till en bil och man kan göra 1000 st per vecka.

Nu kommer det nya maskiner, man kan då lära sig programmera dessa och få följande vägval:

Oförändrat: Man vägrar “datorer” och byter syssla inom företaget och fortsätter tillverka sina 1000 enheter av något som ännu inte går att datorisera. Har man tur klarar man sig till pensionen eller genom att skaffa nytt jobb om man blir av med det. Worst case? Man förtidspensioneras med kass inkomst eller blir fas3:a osv. Ens enda sätt att bli rikare är kollektiva löneförhandlingar och att jobba extra (specielly på storhelger).

1up: Man går utbildning och tar hand om den nya maskinen och tillverkar 2000st per vecka.

Level 2
Du har nu lärt dig programmera CNC, blir mer effektiv i ditt arbete och kan nu få upp din produktivitet.

Oförändrat: Du tycker jobbet blir lätare men tjänar fortfarande samma pengar. Dina arbetskollegor tycker du såsar på jobbet men chefen är nöjd med dina 2000 enheter i veckan trots att du kanske skulle kunnat få upp det till 2500.

Går du till chefen i det här läget och säger att du vill ha fredagarna ledigt, du producerar ju ändå det som krävs, så kommer det förmodligen bara sluta med att du får ta över/hjälpa till vid någon annan makin också … så du såsar och är bekväm.

1up: Du ser möjligheten att lära dig mer CNC då den andra maskinen inte är av exakt samma typ. Du utvecklas personligen. Kanske t.om här står “högst på bandet” i arbetsgivarens ögon. Kanske mer betalt, men med mer kunskap.

Level 3
Här är ett vägval. Antingen förhandla sig till kortare arbetsvecka och jobba kvar på samma firma, eller (bättre för ekonomin totalt oavsett) söka sig vidare till en ny arbetsplats med nya villkor. Du har ju erfarenhet av CNC nu.

Oförändrat: Du går i princip på din “level 1”-lön igen, men är ledig fredagar. “Halvtidare”. Du har jobbat dig upp till en bättre situation tidsmässigt.

1up: Du söker dig till nytt arbete, visar upp ditt nya cv och hittar ett jobb som antingen är i stort behov av en CNC-tekniker eller ännu hellre har nyare teknik vilket gör att du kan fortsätta utvecklas.

Level 4
Du har nu kanske bytt jobb ett par gånger och har skaffat dig tillräckligt med kunskap för att se ett ömmande behov i flera verksamheter. Antingen blivit expert på CNC eller någon viss typ av maskin, press, gjutning etc. Du startar ett bolag eller blir anställd av ett konsultbolag och kan börja lyfta högre lön och styra din arbetstid mer.

Med tiden lär du dig planera bättre, tar på dig lagom mycket jobb och kanske rent av når upp till ditt mål om mer pengar och/eller mer fritid.

8< - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Den stora biten att ta med sig här är att ju längre upp i level man kommit, ju mindre risk är det med att få sparken. Men hela tiden är det en kämpan mot hur bekväm man är. De som fastnar i första nivån av arbete och finner sig bekväma där skyller i regel ifrån sig på chefen, ägarna, staten och kanske gud i vissa fall. Snackar skit om medarbetare som jobbar sig uppåt. De som tar sig i kragen och beslutar sig för att få en bättre situation får ofta det. Dom styr åtminstonde över sina egna liv.

“Livet är fullt av möjligheter Stig-Helmer”.

Själv utbildade jag mig, började som programmerare och lämnade aldrig level 1. Jag upptäckte rätt snabbt att hela den svängen inte var för mig.

Utibldade om mig till plattsättare (faktiskt inget direkt medvetet val) men hamnade rätt direkt. Var level 1 första typ 3-4 åren tills det började anställas fler i firman jag kom till då jag hade nån krona mer än dom andra och hade vissa fördelar men var oftare ledare på större projekt. Utmanade mig själv och lärde mig nya saker hela tiden. Var nyfiken. Hamnade i princip på level 3 till slut på ett annat jobb där jag började en vecka senare (tog en semestervecka). Chefen typ “ingen gör så”. Jag gjorde så. Hade man 6h jobb en fredag åkte man upp till firman och slappade i 2h så man fick sina 8h. Inte jag, jag skrev 6h på tidsrapporten och åkte hem. “Ingen gör så”. Chefen tjänade på det, jag fick mer ledighet. Folk som åkte hem efter 6h och skrev 8h ändå blev förstås säkert sura.
Startade ett år senare firman och börjar faktikst få lite ordning på grejerna efter 11 år med eget. Fortfarande fattig och värdlös men det kan vi ta nån annan gång. Däremot ganska lycklig. Och folk är säkert avundsjuka på mig nu.

Min mor exempelvis hamnade på level 2 i princip. Fick lite specialutbildningar men blev kvar på plastfabriken till pensionen. Hon klagar inte men är definitivt av den bekväma typen som hellre pratar skit.

Hur har det gått för er? Går det beskrivas ungefär som jag skrev?