Vet inte riktigt varför lyrik aldrig fångat mej. Vers och rim, absolut, att höra Hellström plåga versmått är en styggelse. Men att förstå vad folk menar med nåt nudge nudge say no more är inte min kopp te. Är det knoppar som brister är jag med på båten, men blir det mer metaforiskt eller insnärjt känner jag mig bara som en introvert jocke med taskigt socialt kapital, Vilket i och för sig stämmer. Får bara prestationsångest, kommer jag fatta vad dom menar?
Den här liraren dök upp i YT, han hade fyra punkter typ, jaja det där gör jag, sen punkt nummer fem… hupp!
