Och vilka klubbar sen. Ajax, Juventus, Inter, Barcelona, Milan, United… Bara Real Madrid som saknas nästan. Och framförallt var han en tongivande spelare i alla dessa lag och inte bara en truppspelare. Det enda undantaget är i Barcelona när han blev offer för Peps idéer om att Messi skulle spela centralt. Men han gjorde ändå 22 mål på 46 matcher och avgjorde ett El Classico.
Apropå landslaget. Inklusive många viktiga mål trots allt.
Men det är som att svensken surnar till när nån blir stjärna och blir sådär “men titta, han vinner inte precis allt åt oss, han suger”. Det kommer vi få se runt Isak kommande år också. Ingen kan vinna matcher helt själv om man inte heter Maradona.
Vår största stjärna enl. mig men Henrik Larsson är inte att förglömma. Många spelare och coacher håller honom väldigt högt samt tom. högre än många mega-stjärnor.
Synd att Henke Larsson spelade sina bästa år i den skotska högstaserien, den är ju ändå på B-nivå, han kom till Celtic som 25-åring och flyttade till Barca som 32-åring. Hade han blivit ännu bättre om han spelat dessa år i Spanien, Italien eller England ?
Well… Han spelade i Celtic och var supersub några säsonger i Barcelona när han var på nedgång. Det där med United är så hopplöst överdrivet. Han gjorde ETT ligamål på 7 matcher (de flesta korta inhopp). Det är klart folk ger honom beröm på en rak fråga från en svensk journalist men kom igen. Det är ju artighetsfraser.
Men han har väl den där personlighetstypen som går hem i Sverige. “Ödmjuk”.
Han hade kunnat bli sämre också. Han kom till Feyenoord som 22-åring och gjorde 26 ligamål på 4 säsonger. Det är ju inget man skrämmer barn med.
Men det är klart han var bra. Men bra på en lite lägre nivå. Det är möjligt att han hade kunnat bli en “Ole Gunnar Solskjaer”-figur i United om han kommit dit tidigare men knappast en bärande spelare.
Det är inte viktigt att vara “osvensk”. Vad nu det ens är. Det viktiga är att inte ogilla folk för att de är det.
Vi är annars ett folk med kollektivt dålig självkänsla. Att fråga efter svenskt kaffe på hotellet är höjden av töntighet. Men när en italienare på besök i Sverige frågar efter italienskt kaffe så skäms vi om vi bara kan erbjuda bryggkaffe…
Samma om en svensk pratar engelska med brytning. Då skäms vi igen. Men samtidigt tycker vi det är lite coolt när en fransman pratar engelska med fransk brytning…
Vi borde verkligen våga stå för vilka vi är.
Som uppvuxen i Ljusdals kommun så har jag alltid haft samma känsla inom landet också. Att man skäms för sin dialekt osv. Och även i Ljusdal faktiskt då jag kommer från kommundelen med lägst status. Och i kommundelen med lägst status kom jag från en liten by… Iofs kanske inte byn med allra lägst status men… Så jag vet en del om detta.
Det är nog inte den bilden folk har av honom. Men visst, jag har också hört ryktas om att han inte var så schysst alla ggr. Gillar inte riktigt honom faktiskt.
Ja kanske det. Och Henrik Larsson fick en jättefin avtackning i Celtic.
Men på något sätt tycker jag Milan och San Siro slår lite högre. Uppvuxen med grande Milan som jag är. (Även om Milan och Holland var min bäste kompis lag och Inter och Tyskland var mina. Där runt 1988-1990 nån gång )
Det är inte den åsikten samtida fotbollsproffs och tränare har av honom.
”Men enligt Ferguson var svenskens tre mål på tio matcher i United-tröjan inget rättvist mått på hans bidragande.
– I sin sista match mot Middlesbrough, när vi vann med 2–1 och Henrik gick tillbaka till mittfältet, sprang han kulorna av sig. När han kom in i omklädningsrummet stod alla spelarna upp och applåderade honom, och ledarna klappade med. Det krävs sin spelare för att göra ett sådant intryck på två månader, skriver Ferguson.”
