Jag trodde vi diskuterade normalbegåvade. Om man bränner 7 av 10 puttar från 40 cm och inte inser att man måste träna är man knappast normalbegåvad rent intelligensmässigt.
Eftersom jag som ensamspelare ofta bokar in mig i andra bollar så har jag spelat med rätt många olika spelare.
Men en sak jag reagerar på är att ute på banan så gör man allt för att inte tappa slag dvs chansar och slår bollen från ett uselt läge (vilket oftast misslyckas) istället för att ta lättnad med plikt eller funderar länge på vilken klubba man ska slå nästa slag för bästa inspel m.m.
Men - sedan på green slarvar man lätt bort 1-2 slag pga urusel puttning och noll förberedelse av slagen.
Klart det går att sänka sig rejält om man lärde sig putta ordentligt - men jag får uppfattningen att träna puttning är ju såååå tråkigt och att man hellre bränner några timmar på ranchen med att försöka slå så långt som möjligt.
-
Jag vet inte om jag egentligen har en sving som är teoretiskt bra och som är lätt att upprepa men uppenbarligen fungerar den hjälpligt…
Egentligen är jag alldeles för stel i kroppen så det blir mycket kompenseringar i svingen för att motverka det.
Jag har tagit mig runt banan med mer eller mindre aktivt ryggskott och ändå hackat mig runt ungefär på par genom att helt enkelt anpassa mig till den armsving som fanns tillgänglig då. -
När jag började spela, typ när jag var 12 så blev det en hel del nötande. Det började med att vi byggde om gamla hockeyklubbor genom att såga av bladet lite och sedan skruva på vinklade träklossar och spelade i timtal på tomten hemma med såna där plastbollar med hål i, fast för att få lite stabilitet i bollbanorna krävdes det 2 varv eltejp i ett kryss runt bollen.
När jag sedan fick en riktig järn-7 så skaffade jag årskort på en drivingrange och som mest blev det runt 1000 bollar på en dag, med ett uppehåll för att åka hem och äta lite samt tejpa fingrarna då jag slet bort huden den första tiden. Det vanliga var nog snarare 400-500 bollar per dag under merparten av det sommarlovet.
Strax efter detta skaffade jag även en wedge och då började jag och kompisarna tillbringa en hel del tid på en större skolgård där vi hittade på alla möjliga, och omöjliga “hål” att spela.
Det värsta var nog när vi slog över en asfaltsplan och skulle träffa en lyktstolpe som stod intryckt nästan allra längst ut i hörnet på gräsmattan. Som värst när vi spelade in diagonalt mot denna så var landningsytan ungefär 1 meter kort, 1 meter lång samt 1 meter höger om man ville träffa gräs, till vänster fanns det dock plats men att inte sikta på stolpen var uteslutet.
När vi sedan fick plats på Högbo GK året efter så var det även där väldigt mycket nötande men inte särskilt mycket seriös träning. Men det var inga ovanligheter att spela 18 hål, eller ibland 36 hål och däremellan även tillbringa flera timmar runt övningsområdet där vi kastade ut bollar runt en greenen i dom mest omöjliga lägen vi kunde tänka oss för att sedan tävla vem som kunde komma närmast.
Åka ut till banan när det ljusnade för att sedan stanna där tills det blev mörkt var ingen ovanlighet så nog har det blivit en hel del “träning” för mig totalt sett.
Numera när jag blivit gammal och inte längre är lika tokig så blir det på sin höjd några hundra bollar på rangen under en hel säsong. Och jag lägger inte mycket mer tid på varken putting green eller övningsområdet heller.
Oftast kommer jag till banan 10 minuter innan start och går direkt till 1:a tee utan att ens stanna till och testa hastigheten på greenen.
-
Spelar gör jag en hel del även om det blivit lite mindre på den fronten senaste åren. Numera ligger jag runt 100 rundor/år medans jag för 10 år sedan var närmare 200 rundor/år.
-
Denna är svårare att ge något tydligt svar på. Men någon mental träning lär jag aldrig lägga energi på så jag antar att jag inte är exceptionellt bra på den delen.
2 gillningar
Jag tror att det var betydligt ovanligare på den tiden. Jag minns iallafall inte att det var en massa folk med plushcp när jag var junior.
Runt år 2000 hade vi en kille på klubben som spelade rätt bra på Mini-touren och sedan gick upp till Telia Tour och han kom väl ner till +3,5 eller liknande då men under 90-talet minns jag inte att någon på klubben hade bättre än några tiondelar åt plushållet.
Det var lite svårare att få ut bollen i spel när man hade en driver som knappt var större än bollen. 
1 gillning
Det jag är ute efter är väl personens (i det här fallet dina) egenskaper vad gäller det mentala. Att träna det tror jag är svårt.
Dvs
- Förmåga att fokusera på sitt slag utan att få en massa tankar som “jag får inte slå i vattnet”, “bara jag inte slår en quickhook ut i skogen”, “nu har jag spelat bra så här långt, nu får jag inte förstöra det” osv. Att helt enkelt gå fram till bollen, visualisera slaget och sen utföra det.
- Att inte påverkas av yttre faktorer såsom stress och frustration. Inte bli frustrerad över att få vänta på framförvarande boll, inte stressas av den bakomvarande, inte bli arg över ett dåligt slag…
Jag tror att man antingen har det här i sig eller inte. Dock tror jag att det blir lättare ju mer man spelar.
Just nu ser jag det här som min akilleshäl och att lösningen är fler 18-håls rundor för att ta udden av dessa känslor.
Före vissa slag (väldigt sällsynt tyvärr) har jag fått ett enormt självförtroende och bara sett det bra slaget framför mig. Då blir resultatet i regel bra. Kommer särskilt ihåg när jag spelade med tre okända och hamnade i fairwaybunkern på tionde hålet. Hade väl en järnsjua kvar och då visste jag att den här sätter jag upp på green. Jag bara visste. Det var något med att bollen låg i en bunker som skärpte till mig. Jag fokuserade på att träffa bollen snarare än en massa katastroftankar. Sen står jag på elvans tee några minuter senare, par 3, och drar en hook i vattnet eftersom jag inte riktigt vågar slå igenom slaget utan blir osäker och passiv i nedsvingen.
Tänker att jag skulle spela mycket bättre om jag fick rätt känsla oftare.
Det går bra att bli scratchspelare även om man inte är normalbegåvad.
Enligt undersökning så anser sig 97% av svenskarna att de är smartare än genomsnittssvensken.
4 gillningar
Motorisk förmåga.
Gör följande test
Ta en yxa och ställ ett vedträ på en huggkubbe.
Ta i allt vad du kan, träffar du hyfsat mitt på vedträt har du förmodligen en motorisk förmåga som gör att du klarar av de långa slagen bra på golfbanan.
(Jag träffar överhuvudtaget inte vedträet om jag tar i och då klyver jag ved ett par gånger i veckan under vintern)
Med en hand eller två händer?
Intressant när man hör hur/vad proffs upplevs spela/vara duktiga på, när hackers spenderar tid med dem på/runt banan.
De drillar med handdukar i armhålorna och nöter stroke på puttinggreen. Lägg sen till de förberedelser/den träning man inte ser innan/efter ronden … och det står ganska klart att det inte är talang de lever på. Det är hård och kalkylerad träning på en hög nivå.
Om en hacker hade lagt ner samma träningsdelar men bara till 5-10% så hade scoren sjunkit rejält.
Personligen:
Jag kan chippa, pitcha, tå-putta med en wedge, floppa och allt det där. Det jag inte kan är att lösa det 100%igt i skarpt läge… och därtill, duffar jag en enda (ofta i början) så är det kört sen. 
Egon
Med två.
1 gillning
Att ta i när man hugger ved är ju inte direkt vad man brukar göra men som ett test kan det kanske vara bra. Skall prova nästa gång jag behöver klyva en klabbe.
Tjocka kubbar/diameter kör jag oftast med höger hand lågt vänster upp precis som med golfklubban.
Smalare kubbar växlar över till vänster lågt höger högt. Träffar mer mitt i då.
Snart har vi en tråd för ved, kap och klyv! 
Klyvyxa, tack. Om man skall klyva annat än “små” bitar.
I drömgolf (@Anders … en podd😉) pratar de om drivers med puttinggrepp på som ett träningsredskap. Gärna tyngre för att överdriva vikten av att få med kroppen men specifikt med puttergreppet för att lära sig leverera huvudet ”rätt/square”.
Just ”hugga ved” funkar men utan att veta var huvudet är (läs, egentligen vart facet pekar) så ger det inte mycket.
Kasta macka med höger hand, funkar det också… men det bygger på att höger habd ligger rätt på greppet.
Egon
Det har ingen fattat… 
1 gillning
Klyvyxa finns i vedbodsförrådet, användes ett par gånger i veckan den här tiden på året.
1 gillning
Jag både håller med och inte, för givetvis kommer man att kunna sänka hcp genom att träna puttning, och man spar potentiellt många slag genom ett bra närspel, MEN!
Om man är grym i det långa spelet ger man sig troligen kortare avstånd mot green, kortare avstånd ger större chans till ett enklare och bättre inspel, vilket i sig leder till färre chippar och inte potentiellt chipp, 2-putt, som ändå är klart i spel om man missar greenen.
Jag drar till med något jag TROR, att man inte treputtar lika ofta som man chip, 2-puttar.
Så, visst sparar man slag på bra puttning, men det gör du nog med en säker driver också. Alla delar hör ihop, och ska man göra en bra score och komma ner i hcp så måste man vara hygglig i alla, men även ha någon eller några styrkor. Och man kanske inte behöver kunna slå 300m drives, men ska man ner ganska långt behöver man nog vara en hygglig bit över 200 skulle jag tro?
Hur bra måste de olika delarna i spelet vara för att det ska vara möjligt att nå scratch ?
Längder, GIR, FIR ??
Det finns ju någon slags statistik att tillgå
56 % GIR och snittavstånd 8 meter skrevs i Golf Monthly som snitt för scratchspelaren.
sedan behövs ju även bra närspel utöver puttningen, 57% up & down
De bra rundorna som utgör de 8 av 20 som handicappet grundar sig på bör givetvis vara lite bättre än siffrorna ovan.
Vad har en typisk scratchspelare för totala snittresultat ?
Någonstans kring +2,+3, +4 skulle jag gissa.
Mer siffror
The average scratch player hits their par-4 and par-5 tee shots 259 yards and finds the fairway 51% of the time.
Den statistiken säger inte allt. En missad fairway kan innebära semiruff 25 cm utanför fairway men även en boll out of bounds eller in i ett buskage.
Jag skulle säga att förmågan att missa på rätt sätt är avgörande. När du verkligen tappar slaget så får inte konsekvensen bli 2 tappade slag mot par utan, i snitt, kanske ett halvt slag.