Vad skulle ni säga avgör om en spelare fastnar på hcp 25, 15, 10, 5, scratch, +?
Hur mycket är talang, träning, mental kapacitet? Hur många rundor bör man spela per säsong för att upprätthålla respektive nivå? På ett ungefär?
Kan ju bara svara för mig själv, men stabil på mellan 8-10 I många år på ren talang typ. Grupptränar lite med pro under vintern men tränar i princip inget utöver lite uppvärmning under säsong. Spelar runt 40 rundor per år.
Ska jag ner lägre så är det järn och närspel som behehöver tränas, massor med träning.
Vi utgår för enkelhetens skull från att personen är ung, så att inte fysiska åldersfenomen begränsar. Dessutom tänker jag att vi pratar om en person som på något vis ändå försöker förbättra sig.
Talang: De genetiska förutsättningar man har sätter då gränsen för vad man kan nå.
Träning: Om man tränar seriöst kan man ta sig närmare, men inte förbi den genetiska gränsen. Alla kan inte bli plushandicappare. Alla kan inte nå scratch eller ens hcp 5.
Mental kapacitet? Det beror på…den spelar mindre roll så länge man inte börjar närma sig gränsen för sin förmåga/talang. Vill man nå sin faktiska maxprestation så har den mentala delen väldigt stor betydelse, för man klarar inte av att träna superseriöst om man inte har rätt mental kapacitet.
Om en person då fastnar på:
- Hcp 25: Helt obefintliga genetiska förutsättningar. Precis alla som har normal begåvning för öga/handkoordination kan nå ett lägre hcp än 25. Även utan att träna seriöst.
- Hcp 15: Jag tror att en normalbegåvad person kan ta sig till 15 utan allt för stora ansträngningar.
- Hcp 10: Alla som är ungefär normalbegåvade kan kanske inte nå hcp 10. De flesta kanske kan, men inte alla.
- Hcp 5: Krävs en skopa “talang” för att kunna ta sig hit. Jag tvivlar starkt på att alla normalbegåvade kan ta sig till hcp 5.
- Scr respektive Plushcp: Nu är vi bortanför min egen kunskapsnivå men rimligen behövs det mer av allt.
Själv har jag peakat på hcp 8 (eller om jag kanske hade 7?). Jag har inte mkt bolltalang men har ägnat många timmar åt klubba/boll på is, i sporthallar och golfbanor. Jag har dock aldrig tränat golf på ett seriöst sätt men jag har spelat mycket.
För egen del är det det mentala som spökar. Har framförallt svårt med utslag där det är out eller mycket vatten. Och blinda/halvblinda utslag där man inte kan visualisera slaget lika bra. Det tycker jag är jättesvårt. Jag får svårt att tro på slaget och committar inte. Och då kan det bli vad som helst.
Lösningen här är nog att spela fler rundor och liksom träna på det mentala. Det får du aldrig på rangen. Inte riktigt iaf.
Självklart slänger jag iväg för många slag i närspelet också men det är ju standard för de flesta.
Har även märkt att jag tenderar att börja bra men tappa i takt med att jag blir tröttare och/eller tappar fokus längs rundan. Om jag får vänta mycket och blir irriterad eller känner mig stressad så tappar jag känslan i svingen helt… Återigen det mentala… Och återigen är nog lösningen att utsätta sig för de situationerna oftare. Dvs spela mer. Och kanske skaffa vagnbag och inse att man inte är 20 längre…
100 % mentalt (under förutsättning att du är normal fysiskt). Med rätt inställning kan du bli scratch på ganska kort tid. Du behöver inte slå superlångt (svårt fysiskt och tekniskt), bara hitta ett sätt att repetera din sving likadant - enklast är att hitta en fade som är mindre timing-beroende - och fila på närspelet. Detta tar tid och är ibland otroligt tråkigt - härav behovet av rätt mental styrka.
På banan är det sedan samma sak. Gör som i poker, spela tråkigt. Välj klubba och spellinje som tar bort hinder. Gör en tråkig bogey när det blir fel istf att chansa hej vilt och gå därifrån med trippel.
Har inte själv nått scratch, men bra nära. Och skillnaden har varit just det mentala. Jag kan inte motstå frestelsen att chansa lite extra och slå ett roligt slag istf ett säkert och tråkigt. Jag vill ösa på mer med drivern och drawa ut den fint några meter förbi mina kompisar. Och jag försöker träna, men det går inte. Kan inte stå en timme och chippa/putta/slå bunkerslag. Tio minuter är en oändlig tid för mig att göra samma sak (odiagnostiserad ADHD skulle jag tro).
4 gillningar
Koordination, muskelminne och det mentala är det som jag tror sätter gränserna för de som inte lider av större fysiska begränsningar.
Man brukar t.ex. prata om öga hand koordination.
Det är väldigt stor del som sitter i generna.
Jag skulle hävda att de som lär sig cykla tidigare än sina jämnåriga har möjlighet att bli scratchspelare eller bättre.
Kunde inte varken cykla eller gå tidigare än mina jämnåriga. Helt kass på alla idrotter. Kunde inte kasta boll varken långt eller rakt. Tror inte på att exceptionella fysiska färdigheter är nödvändiga - repetition och en timing-oberoende sving räcker. Om man sen kan nöta på den och närspelet.
Du är tvungen att kunna repetera en rörelse med tillräcklig noggrannhet. Det finns säkerligen en nivå som inte kan passeras utan rätt gener. Om den sitter vid 2, scratch eller +2 är svårt att säga.
Bra fråga, men talang måste ju finnas i botten. Jag har i år spelat med folk med +100 rundor under bältet med med hcp +20, så mängd av spel gör ju iallafall inte alltid underverk, så kan man väl säga.
Vidare har jag spelat med folk som knappt rört klubborna som går in med sänkningsresultat med ett brutto under 80. Så talangen väger mycket in, men såklart behöver man nog träna om man ska ha en riktigt bra möjlighet att ta nästa steg.
För egen del är det en del envishet, vilja att träna och att man VILL bli bättre.
Jag låg länge runt 11 innan jag tog ett ytterligare kliv ner mot där jag är idag (7-8).
Det krävdes en modifierad sving, men med stigande ålder (nu +50) och att fortfarande gå ner i hcp tror jag tyder på envishet och en VILJA att bli bättre.
Talang i golf behöver inte innebära talang i något annat, det gäller att kunna förstå vad som händer i en sving, och det har ju dryftats i huruvida ett bollsinne är av vikt. Att ha bollsinne är ju inte oviktigt, men att förstå vad som händer med en boll under vissa förhållanden är något annat.
I mitt tycke är 5 i hcp rimligt för en normal golfare som är motiverad. Lägre hcp och det krävs lite mer inom någon del av spelet. Plushcp och du behöver lite talang i fler delar. Behöver inte vara slaglängd ens där.
Fsat då undrar jag om det inte är inställning som spelar in. Vill man bli bättre?
Jag vill! Jag är en typisk bogeyspelare. Nej, förresten, det är jag nog inte alls… Men mitt handicap säger så.
Muskelminne pratar en del om. Jag har definitivt muskelalzheimers. “Hur gör du…?” frågar någon. Det kan vara i vändningen, det kan vara kring impact, etc. Jag har ingen aning!!! Jag står framför en boll. Jag planerar att skicka bollen framåt. Jag vevar och bollen är borta. I bästa fall rakt och lagom långt. Vad som faktiskt hände däremellan vet jag inte.
Det kan låta som att jag skämtar men jag kan inte styra kroppen på ett sånt sätt att jag kan “fixa” någonting. Min klubb har de senaste åren satsat på “Balance golf” vilket gör rörelsen mer lik för olika typer av slag (inte så mycket att tänka på att man ska ha vikten si eller så beroende på typ av slag). Sen finns det förstås skillnader på slagen. Det här kanske är en nyckel för mig. Nu kan jag stå framför en spegel och tvinga mig själv göra samma sak gång på gång på gång… Jag kan se en förbättring i år men jag törs inte ta ut något i förskott.
Vad händer på banan? Jo, 80% av slagen är rätt OK. Mina missar kostar ofta. Sockets, skyade drivar, toppar eller duffar. Pratar jag med min pro och vi filmar ser jag tydligt att nu har jag börjat med en gammal synd igen. Alternativt överkompenserat för min gamla synd. Men jag har ingen aning förrän jag filmar. Mina missar skapar pliktslag och bortslagna bollar. När jag har en runda som fungerar då har jag kanske inte fått mer än något/några enstaka pliktslag och då har jag hastigt och lustigt spelat 2-6 slag bättre än hcp. Rundor i andra änden kan vara 10-20 slag sämre…
Ni som vet hur man gör undrar säkert: Hur f-n orkar han hålla på? Svaret är nog detsamma för mig som för alla andra golfare: Det är så jäkla skönt när slagen sitter. Drömmen är nog fortfarande att de ska sitta lite oftare. Om ett par år blir det väl pension och då kanske man kan få tid att träna/spela minst 4 gånger i veckan. Nu blir det bara ett par gånger per vecka.
1 gillning
Min tro är att man inte har den ambitionen,nej, MEN!
vissa saker bör man ju kunna få lite gratis. Jag menar, skulle jag spela padel, dart, biljard eller vad som helst 100 gånger på en sommar så skulle jag utan att direkt ha ambitionen att bli bättre, troligen bli det ändå.
Jag går hellre ut på banan och slår lite bra slag med en dålig score än skaver mig runt och scorar bra.
Man går väl till mans lite och söker det perfekta slaget, det gör vi väl alla egentligen.
Sen gäller det att förstå sina begränsningar. För även om vi kan slå ett slag som ett tourproffs så kommer vi att slå betydligt fler som en superamatör. För att sätta en drive i fairway 220m ut är inte att slå ett slag som ett proffs. Det är andra aspekter av spelet i vilka vi kan närma oss proffsen.
Om man har ambitionen att bli bättre behöver man förutom en ganska stabil sving faktiskt veta VAD man måste jobba på, vilka de riktiga svagheterna är. Jag har hygglig koll på mina svagheter, jobbar på dom, men det tar lite tid, och det blir inte enklare ju äldre man är. Men träning är a & o.
Jag justerade min sving, det tog väl en säsong med ganska stora mängder nötande innan det satt någorlunda ordentligt.
Jag har varit i ett chippfrossarträsk, det tog lång tid innan jag var ur det också.
Så det går, men då vill jag nog påstå att jag har relativt lätt för mig att ta mig an intruktioner och justera rörelsen.
Här handlar det just om det mentala. Hur många har ambition och inte bara en önskedröm? Hur många kan stå och nöta på samma sak för att nå sitt mål?
Jag vidhåller att vilken sopa som helst kan bli scratchspelare om han/hon är mentalt stark nog. Dock är det ett ytterst litet fåtal som har den mentala styrkan.
Förvisso ett relativt extremt mål, men jag säger inte emot.
Golf är en tekniksport, och kan du nöta nöta nöta (vilket behövs) så måste du ha det mentala på plats, för det räcker inte med att gå ner till banan när det är 19° och växlande molninghet, då måste du dit, dag efter dag efter dag, i princip. Ett jävla slit utgår jag ifrån.
Och då har man “bara” kommit ner till scratch. 
Vill man som bogeygolfare komma ner en del så behövs det såklart lite mentala bitar, men man kan hoppa ett rangebesök om det regnar och blåser utan att det är hela världen. Men man måste såklart vara beredd att lägga en del tid.
Många delar bokstäver där man då klarar av att fokusera på kanske max 2 saker bör ge möjlighet till lägre hcp.
Håller med … men vet inte om jag vill gå så långt att det bara är mentalt.
Motsatsen blir ju att de som inte kommer dit är mentalt svaga!?
Definition på talang och mental styrka är ganska flytande. Nöta med stor vilja räcker inte och att kompensera vilja med kunskap räcker nog inte heller. En kombo… kanske?
Förståelse, läraktighet och ett logiskt sinne tror jag kan vara de nycklar som behövs bäst.
Om vi sen kokar ned det till vad golfare vill att det ska handla om:
Scrambling, lag-putt, hyggligt lång från tee, ingen förstörande skruv.
Egon
Jag är inne på Puttarens linje. I stort sett vem som helst som inte har direkt fysiska åkommor (ålder är en sådan) kan bli scratch-spelare.
Det är väl nånstans mellan 800 och 1000 spelare i Sverige som är nere på detta hcp.
Och majoriteten av dessa har näppeligen fått en gedigen golfutbildning i grunden.
Tänker på han på ett tidigare forum gav sig den på att gå ner till scratch.
Om jag inte missminner mig helt så föll det på skador.
Men om min chef kan hålla sig kvar på 0 utan att träna så…