Klubben har en eu/fondbetald? övningsgreen.
Den är oftast tom alt 1 person står där när jag går dit.
Den fungerar bra då man slipper stå vid putt/chip green där andra golfare lallar planlöst omkring, chippar helt plötsligt mot ditt mål, trampar över din puttlinje för att hämta sin toppade chip. Eller som värst ska helt plötsligt floppa vrål låga slag.
En nackdel med klubbens övningsgreen är att den är väl kort, kanske 70m om man inte slår från ena änden över övningsgreen till andra änden vilket ger en längd på +110m, en sne träff o andra sidan kan skicka bollen ut i ett bostadsområde…
Övningsgreen fyller iaf för mig en funktion.
Vad är det du tycker är märkligt med Broadies analyser?
Är det själva strokes gained-metodiken som sådan? Eller hans beräkningar av i vilka delar av spelet spelare av olika kapacitet tappar slag i förhållande till varandra? Eller något annat?
Jag kommer inte påstå att Broadie har fel, men för mig är det inte sällan en del i spelet som havererar under en runda.
Spelade en runda på Vidbynäs där jag pepprade FW´s eller dess omedelbara närhet som att det inte fanns något annat att träffa. Havererade fullständigt på inspel.
Gripsholm: kom in +4 mot hcp med tre bollar i vattnet och 40 puttar.
Andra gånger skulle jag inte ens kunna träffa FW om jag ens fick lägga dit den för hand, men kommer ändå in med en hygglig score.
Men analysen att vissa saker påverkar scoren mer än andra gissar jag grundar sig på en ganska stor mängd data?
Är den applicerbar på mig, ingen aning? Men med 36,8 puttar i snitt senaste 20 rundorna vet jag att det är en faktor som iallafall påverkar min score med potentiellt ganska många slag.
Under samma tid har jag 47% FW och snarlika missar hö/vä och 54% GIR.
Den kan man dela upp på:
Par 3: 52%
Par 4: 47%
Par 5: 70%
Scrambling/up and downs är väl kanske inte lysande heller, men min egen hobbyanalys är att det är inspel och puttning som kan förbättras och där jag kommer att spara mest slag.
EDIT: För mig själv, där jag kommer att spara in slag, inte gentemot någon statistisk sammanställning.
1 gillning
Har absolut nytta av träningsområdet nu på hösten.
Det blir då ofta bara 12 hål o då är det perfekt att gena över detta mot klubbhuset.
3 gillningar
Hade inte en väg varit både billigare och bättre… 
2 gillningar
Mark Broadie påstår inget - verkligen ingenting - om enskilda rundor för enskilda spelare. Det han räknat fram med hjälp av stokes gained är hur stor del av skillnaden i spelstyrka mellan olika kategorier av spelare som de olika delarna av spelet i genomsnitt förklarar.
Så här. Tänk att du och din polare över tid fungerar som representanter för genomsnittet av er handicapkategori.Säg att du mätt över massor av rundor, i genomsnitt är tio slag bättre än din polare. Då förklaras 2.5 av de slagen av era utslag, 4 av de fulla järnen, 2 av närspelet och 1.5 av puttningen.
Att det skulle vara just så en enskild runda är (möjligen paradoxalt) extremt osannolikt, men det motsäger inte att resonemanget trots det stämmer över tid. Det behöver inte ens stämma över tid om man begränsar jämförerelse till dig och din polare (han kan ju trots att han är i snitt tio slag sämre exempelvis vara en jävel på puttning och över tid prestera bättre än du i just den kategorin) för att vara sant, men sett över hela kollektivet av golfare så stämmer förklaringsmodellen.
Allt ovanstående givetvis under förutsättningen att strokes gained-metodiken som sådan är korrekt. Är den inte det (jag har dock aldrig hört någon ifrågasätta den) är ju resonemanget oven helt meningslöst.
Så om man skall ge något generellt råd (och det är iaf det jag avser, eftersom jag inte har nån aning om vad enskilda spelare är bra eller dåliga på) så är det att i första hand träning på fulla järnslag och i andra hand träning på utslag från tee är det som kommer att bidra mest till att sänka scorerna.
1 gillning
En grej till 
Din egen statistik belyser förresten på ett utmärkt sätt svagheten i traditionell statistik med GIR och antal puttar, och varför man behöver strokes gained för att verkligen förstå vilka delar av spelet som är bra respektive dåligt.
De 54% GIR du har är ju väldigt bra (flertalet golfare träffar aldrig tio greener, även om de själva tror det) och just det bidrar i sig till att du har “många” puttar, 37 stycken. Hade ditt långa spel försämrats under en period så att du istället snittade fem greenträffar (28%) hade med största sannolikhet antalet puttar sjunkit. Detta eftersom du haft fler chippar och bunkerslag (som i genomsnitt hamnar närmare hål än fulla inspel) och du kunde då helt realistisk bara genom att missa fem fler greener kanske sänka snittantalet puttar till typ 33 - utan att på något sätt behöva putta bättre, bara från i genomsnitt kortare avstånd.
Fast det där gissar jag att du har järnkoll på. Men nån nnan kanske inte har tänkt i de banorna.
Ändå. Om du inte läst Mark Broadie så gör det. Det är i mitt tycke den helt särklassigt bästa golfbok jag läst. Jag skulle nästan (bara nästan) säga att man kan dela in mitt golfliv i perioden före och efter jag läst den 
För den som är intresserad av att förstå, men inte vill läsa bok förklaras det bra här:
I början är det lite opedagogiskt tycker jag, men sen kommer det konkreta exempel och lite goa tabeller som är bra att känna till. Till exemepl varför det är löjeväckande när vi amatörer gnäller äver att vi “bränner” fyrametersputtar eller missar green från 150 meter
Vad medelgolfaren “behöver” är nog högst individuellt mht vad man vill pyssla med. Inte f-n ids jag stå på övningsområden och nöta höga/låga slag från 30/50/70 meter och från hårda/mjuka lägen. Om jag skulle göra det så skulle jag kanske kunna spara ett par slag på en runda, men det är boring att öva sånt där.
När jag spelar “bra” (det händer ibland att det blir höga 70 och det är bra för mig) så är det järnspelet som är på topp, tillsammans med utslagen. Dvs att FIR och GIR då är bra och jag träffar “rätt halva” av green någorlunda ofta. @NickCorey
2 gillningar
Skulle påstå att medelgolfaren oftast har mest att vinna på att hitta en fungerande full sving. Med tränarhjälp om ekonomin tillåter. Men det är på driving rangen och lattjandepå klubbens niohålsbana som grunden till en njutbar upplevelse på banan. Först då en fungerande sving uppnåtts kan det egentligen bli fråga om annat. Men en fungerande sving är välgörade för alla slag fram till puttningen. Och träna puttning kan man ju göra om man tycker det är kul. Och puttningen brukar inte rasa på samma sätt som svingen.
Jag säger verkligen inte emot Broadie som har en magnifik massa data att luta sig på såklart.
Och att säga att jag har stenkoll är verkligen inte rätt, men jag försöker se tendenser om man uttrycker det milt.
Och under den senaste perioden är exempelvis min känsla att jag puttar bättre. Det kommer mest troligt av att jag känner att min teknik är bättre, även om det inte kommer ner på scoren, ÄNNU… Men det jag vet är att jag ska fokusera mer på inspel och puttning, för jag kan emellanåt bli lite “ofokuserad”, och missa oförklarligt mycket en putt som utan problem SKA kunna vara en ganska enkel tvåputt. Så visst, även om inspelen inte alltid är asbra, så är dom i flera fall tillräckligt bra för att kunna göra fler två eller enputtar.
Sen har jag tillräckligt med insikt i att förstå att så snart man kommer ut några meter så krävs det en väldigt exakt putt för att den ska trilla i, och när man spelar med någon som är duktig på att putta är det ju en fröjd för ögat. Och även proffsens statistik sjunker ju ganska drastiskt ju fler meter ut man kommer utanför 1-2 kanske där det väl är att de verkligen står ut kanske?
Har jag 5-6m till pinnen så räknar jag inte med att sätta den, men jag MÅSTE vara tillräckligt nära att jag inte treputtar.
Men jag är inte den som lägger mig ner och gråter , utan det blir mer träning, nöta, och fler bollkort på Årsta.
Sällan man får plikt på o nära green….
Tror man måste träna mycket chipp pitch för att ha nytta av det över tid.
Hur många av oss har inte slått 10 magnifika Chippar före rundan för att sen toppa/duffa de 2 första på rundan.
Nu vet jag inte om jag tränat mycket, men mer än de flesta är jag övertygad om.
Hade en period med sån duktig chipfrossa så jag mer eller mindre kunde missa green från 2m. Det slutade med att jag puttade med ett järn från utanför green, när det var bättre gick jag till en mer chipliknande rörelse och nu känner jag mig sällan osäker vid en chip, även om jag såklart failar vid utförandet ändå, men betydligt mer sällan. Men det har blivit en hel del nöta…
Det är nog ingen som säger emot, dock hur jobbar man in en “fungerande” full swing?..
Inte på “träningsområde”, förutom range, i alla fall, skulle jag vilja påstå.
Ser det annorlunda, en fullswing är en fortsättning från en kortare swing.
En kortare swing kan man nyttja övningsområden till innan rangen nyttjas till fulla swingen.
1 gillning
Håller inte med. Min åsikt är att du utgår från en fullt fungerande full sving som du på något sätt kortar ned. Men det kanske beror på vilken utgångspunkt man har. Börjar man från början och inte har spelat golf tidigare eller håller på att bygga om svingen helt och hållet är det en annan sak.
Vi är överens.
Då Anders skrev att hitta den fulla swingen så bör det innebära swingen ej är funnen.
En kandidat för övningsområden…
1 gillning
Lätt fången, lätt förgången…
1 gillning
Ibland är det faktiskt så man saknas MPS från första forumet. (Mr Perfect Swing)
3 gillningar
Kan inte gemensamma grunder utföras med gott resultat vid kortare slag(chip och pitch) kan inte heller en full sving utföras utan fel på dessa.
Kan du t.ex inte få fram händerna framför bollen i träff vid en chip är det inte en chans i helvete att du lyckas konsekvent med det vid ett fullt järnslag.
Som jag ser det är chip och pitch som att lära sig gå innan man försöker springa.
2 gillningar