Bundet kapital hus.
Hur ser ni på det?
Dumpa vidare till nästa generation?
Streta o slita tills orken är slut?
Bor i huset till dess vi antingen (mest sannolikt) tycker det är dags att flytta till lgh eller att vi faktiskt behöver kapitalet som en försäljning skulle ge.
Om vi håller oss typ friska så är vårt “white paper” att sälja vid sådär 75+ ålder när jag kanske är less på att hålla fastigheten i ordning och då skaffa en hyreslgh så att vi inte binder upp kapital. Sedan får det bli som det blir, med kapitalet. Som med alla krigsplaner så överlever de bara fram till första drabbningen. Mycket kan hända på vägen.
Flytta redan nu är inte riktigt fiffigt. En lgh som “ersätter” vårt hus den kostar (för området) feta pengar. Dvs definitivt mer än husets försäljningssumma. Bättre(?) då att vänta ut den tid då man nöjer sig med en enklare och mindre lgh. Tror vi. Att avsiktligt skicka pengar till nästa generation? Tjavars. De får gärna få tillgångar av oss men vi tänker inte leva “snålt” bara för att där skall bli kvar, eller mer, till eftervärlden.
Trivdes egentligen rätt bra i lgh och var lite emot att köpa kåk - innan ungarna kom. Men trivs ännu mer i huset, ffa är det relativt tyst och en skön miljö även om det är mycket pengar och tid som går åt.
Tänker att det kan var kul att gå och påta på våra 1700 kvm då man blir pancho. Farsan sitter 87 yo med både kåk (mindre) och sommarstuga, där är det dags att börja fundera.
Mina 605 kvm räcker bra. Just trädgårdsjobb är inget jag hittills gått igång på.
Vi valde kåken trots tomtens storlek. Det andra var rätt. Skulle egentligen vilja ha halva. Men samtidigt är det en härlig tomt.
1 gillning
Det är ett nuvarande och framtida problemområde.
Med korsvis ägande av fastigheter blir inte detta lätt. Om jag gifter mig med nuvarande sambo blir det ett än värre härke att reda ut för de yngre generationerna när vi lämnar jordelivet ifall inte detta hanteras.
Hus 1. Ägs av mig och mitt X. 50 % var. X-et och sönerna bor i detta hus
Hus 2. Ägs av mig och min sambo, 50 % var. Vi bor i detta hus.
Sommarstuga 1. Ägs av min sambo och hennes bror, 50% var
Sommarstuga 2. Ägs av mig och min sambo, 50% var
Hus 3. Ägs av min sambo och hennes X 50% var. På papperet bor bägge där, men ingen av dem bor där. Sambons äldsta son bor däremot i detta hus.
Lantbruks-/Skogs-/Fritids-fastighet. Ägs av mig till 75%, 25% av mitt X.
Tomtmark utomlands. 50% ägs av mig och X:et tillsammans, 50% av X:ets bror.
Som grädde på moset har min sambo en hyreslägenhet också.
1 gillning
Det rimligaste är väl att göra sig av med fastigheterna/tomterna du äger ihop med X:et. Till att börja med.
Det lär väl inte direkt minska din stress att äga dessa. Om du tycker det är jobbigt nu, vänta tills dina söner skall reda ut det…
Maxa lånet innan pensioneringen så har man alternativet att bo kvar också.
Det finns just nu olösbara knutar vilket inte gör det möjligt.
2 gillningar
Att hitta lite större tomt utan att behöva köpa ett litet lantbruk var svårt, fick nöja oss med knappa 4 tunnland.
Tunnland? Det blir 1.5 hektar då, typ?
2 tunnland ca 1 hektar …
Ca 17xxx kvm något.
1 gillning
Fyllde i en kontaktformulär på inkomstförsäkringens hemsida, frågade hur man säger upp försäkringen. Fick svar dagen efter att det är uppsagt 
.
Så, nu är det gjort och får jag sparken blir jag pensionär istället.
1 gillning
Drömmen. Har på riktigt ångest över ev avtackning.
Det är väl inget att ha ångest över. Om ingen överhuvud taget bryr sig, då är det läge för ångest.
1 gillning
The Office varning?
Ja det är väl det. Att man förväntat sig mer men att det inte blev så mycket… Då är det lättare att bara avblåsa allt. Men inte bara. Ogillar starkt att ha alla blickar på mig och stå i centrum.
Har en dålig erfarenhet när jag slutade mitt första jobb efter 10 år då jag tyckte att jag jobbat där i en evighet, var väl 31 år gammal så jag hade jobbat där i en tredjedel av mitt liv. Jag hade trott att de skulle ordna nåt extra men det pös ut i ett stort ingenting. En blomkvast och några pliktskyldiga ord…
Vi hade en som gick i pension 2021 där jag är nu. Otroligt duktig och jag tyckte så mycket om honom. Han hade jobbat där i 40+ år och kunde allt. Men han försvann utan att vi fick chansen att säga hej då och tacka för allt. Men det var hans val. Jag är nog likadan. Är introvert och väldigt obekväm med uppmärksamhet.
Edit: fast det är ju alltid en större grej för den som slutar än för de som blir kvar. Det får man acceptera.
Jag har slutat mina 3 av 4 senaste anställningar utan läge för avtackning. Det kändes ärligt talat skönt eftersom man bara vill lägga det bakom sig.
Egon
3 gillningar
Inget nytt, den allmänna pensionen sjunker räknat på slutlönen. Beroendet av att div placeringar tuffar på ökar.
Mest förskräckt av hur lite en medelpensionär (50% grafen) Sverige får i min ålders kategori.