“Normal” norska kan väl de flesta svenskar fatta ganska bra? Vestlandsdialekt går dock bort, den är svår.
Danska funkar halvhyggligt om de pratar tydligare och lite långsammare än normalt.
Att engelsmän hör att man inte är engelsman, eller inte amris eller aussie, gör väl inget? Det är nog inte många som kan prata ett “främmande” språk så bra så att det låter som modersmålet.
Jyllandsdanskar är inte helt lättförstådda heller.
1 gillning
Min tyskalärare va från ön Sylt. Typ eget språk. Men hon va snäll ändå. Gav mig ett 1:apris.
Va en britt på ett EG Open (nä, inte med vårt gäng) som undrade om jag va från Liverpool.
Annars stämmer det att många trott jag vart från england eller så när man t.ex spelat golf i spanien eller varit på skidresa osv.
Språk
Svenska, hyfsad på skånska också
Norska, kan många av de ord som skiljer, förstår norska bättre än sverigesnittet tror jag.
Engelska, normal svensk akademisk standard.
Tyska, många år i skolan men praktiserar aldrig, kan hjälpligt läsa tyska texter, förstår tydlig tyska
Franska, aldrig i skola men varit mycket i Frankrike, kan läsa franska, hjälpligt tala, svårt höra
Italienska, farsan kan en del, lärde mig lite, dåligt ordförråd, men enkelt språk höra, mkt trevligt språk.
Spanska, lärde mig lite för att stötta dottern, underligt språk, många arabiska och engelska inslag.
Holländska, kan en smula.
Förstår talad danska mycket dåligt.
Halvt språkdöv, mestadels för att det som finnes sällan används.
Skol svengelska.
Lite Oiga por favor räcker grymt långt på restaurang i Spanien.
Savolax- Göteborgska, tyvärr glömmer man något som sällan används.
Men de är oftast lättare att ha att göra med, de fattar Svenska sämre än Köpenhamnare så det blir rätt fort engelska. Min erfarenhet av div danskar. Köpenhamnarna av rätt sort lär sig dock skändinävisk, då funkar det också.
Exakt så. Danskar och norrmän är välupplysra skandinaver som anpassar sig till ”dumma svenskar”. Lite historia ligger väl bakom det (mycket svensk tv i Norge/danmark).
Danska i text är enkelt. Norska lite svårare. I tal är danska svårt men norska är mest irriterande för att det är så likt men ändå inte.
Egon
Det är intressant att (svenska) ungar som lär sig engelska innan dom kan skriva idag enkom genom att kolla på youtube etc. Likadant lär dom sig relativt komplexa datorspel utan att förstå vad dom klickar på innan dom kan förstå vad som står på skärmen. Går fort idag…
Med risk för att landa i Bulgariska Idol..
Ken Lee
Egon
1 gillning
Mmm, våran yngsta hade typ bättre slutbetyg i engelska än i svenska. Spel,youtube,kompisar
Språkkursen i England var lite bortkastad då familjen han bodde hos undrade varför han var i England för att lära sig engelska, typ bortkastat då nivån på språket var mer än väl god.
En intressant notering gjorde jag och Berra-sambo för ett par veckor sedan då vi umgicks på en liten hemmafest med en handfull människor tillhörande en yngre generation (25-30år).
Cirka 25% av de använda orden var engelska/amerikanska trots att samtliga var svenskfödda, sverigeuppväxta och sverigeboende.
Har samma erfarenhet.
Kuriosa.
En sak som drabbar mig lite är att jag tappar ord ibland. Det som då ofta kommer upp först är rätt ord fast på engelska. Jag känner mig som Dolph Lundgren… 
. Ibland ger jag upp och googlar det engelska ordet.
Egon
Är man så mycket bättre själv därvidlag? Och är det helt fel? Jag ser det mer som ett utökat ordförråd. Kanske framförallt olika uttryck, ordspråk(proverbs är ett bättre ord) på amerikanska och engelska har rätt lama svenska motsvarigheter. Sht hit the fan, nu är det kokta fläsket stekt…
Då det krävs skall man naturligtvis ha tillgång till ett eget rikt språk, det engelska blir mer av en lek. Med ungarna som små körde jag en högtravande svenska, både för att det var kul och för att stimulera deras lust till att hitta svenska formuleringar. Gick nåt fel som inte var så allvarligt var det en sorgens dag…
Men det var nog ett decennium sedan jag på arbeten hörde någon säga annat än Yes, då man vill låta lite hurting och på tårna då man bekräftar något. Hör nog yes 10 ggr om dagen, dessa yes är lite irriterande. Inget fel på ett jajamen, gärna uttalat som en rektigt go jötteborrjare. Ursäkta vänner från bästkusten, men ingen kan få den att låta så bra som ni. Japp är väl ok, men har inte samma schwung.
En abomination av språket är det. Opåkallat oftast, nödvändigt ytterst sällan.
Med det sagt är svenska uttryck som: liksom, jamen, jag tänker och andra påfund lika jäkla störande.
Jag tänker är nog värst, kunde lika gärna använda det Engelska I’m thinking istället…
Om man tar en person som kör bil som substantiv, körare.
Kul att du hittat din politiska ådra… läs, hitta långsökta ex. som stödjer dina argument.
Egon
Då tar vi väl ett annat substantiv, körsbär.
Körkarl 
1 gillning