En 9 dartare för världseliten på tävling är rätt ovanligt, kanske i snitt en vart tredje år per person för absoluta toppskiktet.
En av Sveriges bästa genom tiderna, Magnus Caris tror jag har gjort två på tävling under 30 års tävlande strax under världseliten.
99,99% av riktiga amatörer gör aldrig någon 9-dartare. De flesta amatörer har personligt rekord mellan 12 och 15 pilar.
Tack för svaret.
Jag fortsätter på sporter med maximumprestationer.
Har vi någon bowlare i forat? Om så hur svårt är en 300-serie?
Enligt någon sida så görs det drygt 100 st 300 serier i Bowling i serie och tävlingsspel i Sverige per år.
Jämfört med dartens 9 pilar är en 300 serie i Bowling mycket vanligare och då också lättare.
Även om antalet bowlare är ungefär 5 gånger fler än dartare så har det nog gjorts max 10 st 9 pilars i dart sammanlagt genom tiderna i Sverige under tävling eller seriespel. För att det skall vara lika svårt borde det ha gjorts cirka 10 st 9 pilars per år i Sverige.
Inte riktigt men 288 är rätt nära.
Då var småkronorna klara för final, och snart är det dags för dom tama lejonungarna att bli förpassade till spel om 3:e plats. 
Fler löjliga utvisningar, efter att ha släppt mycket innan.
Dags för videodomare?
När det ändå är lite dartsnack fortfarande. Igår lyckades de svenska lirarna Anders Wallström och Peter Pihlström (passande namn på en dartspelare) göra ett 9-pilars leg vid dubbelspel (då kastar man varannan gång). Det var dock träningsspel så det räknas inte som svenskt rekord.
Såvitt det är känt är det första gången det sker i dubbelspel av svenskar.
Det som är lite anmärkningsvärt är att de är att betrakta som amatörer, dock rätt duktiga sådana. I seriespelet har de 19,13 respektive 20,11 i pilsnitt. Med golftermer skulle jag säga att de har 4-5 i handicap. Deras klubb Nyköping lirar på lägsta nivå i riksserien division 3, men de är favoriter till att vinna sin serie (3C).
De glada killarna på bild.
De spelade on-line (vilket är rätt vanligt) man sätter upp en web-kamera hemma och spelar mot någon slumpmässig spelare via olika siter som ordnar detta, de mötte en engelsman Ricky Terry (som spelade själv) i just denna match.
En fråga till till experten:
Har alla dartspelare en extra förmåga att kunna räkna snabbt och rätt?
Njae man lär sig väldigt snabbt
Dvs man memorerar kombinationer för utgång, från olika lägen.
För mig lika meningslöst som att läsa green minutiöst på en 15metersputt 
Många har problem med räkning även de i världseliten.
Jose de Sousa (rankad 25:a i världen) är riktigt usel på att räkna, om han inte träffar det han siktar på har han ofta ingen aning om vad han har kvar.
Exempel jose-de-sousa-worst-miscount-25809366
Det är tillåtet att fråga domaren efter varje pil hur mycket man har kvar.
Det som de flesta lär sig ganska snabbt är vad man skall sikta på när man har en en viss mängd poäng kvar till 0. Problem uppstår, som redan nämnt, för vissa när en träff sker på något annat än det man siktar på.
Händer det att man “lägger upp sig” för en enklare dubbel eller är det alltid utgång som gäller?
Tänker mig man har 84 kvar och sätter 60, finns det lägen då man tar 4 istället för en dubbel 10 istället för dubbel 12 direkt?
Nåra andra “matteknep” man kan använda? Har någon del av tavlan några matematiska fördelar? Tänker mig att det borde finnas gott om fördellar där en miss på en trippel åt grannnumrets singel/trippel inte gör lika stor skada?
Om man är långt före motståndaren försöker många att lägga upp en dubbel där man trots miss i enkelsiffra har minst en ny dubbel. Dubbel 16 är bäst ur den synvinkeln.
Många siffror ger möjlighet att träffa någon av två eller flera intill-liggande siffror och lämna en bra dubbel
T.ex. har du 39 kvar så är det lämpligt att sikta nedtill på tavlan (7,19 eller 3) för att få 32,20 eller 36 kvar. Samma strategi om man har 35 eller 27 poäng kvar. Har man 42 eller 46 kastar man mot de två intill-liggande siffrorna 6 och 10.
Som riktig amatör händer det att man inte spelar ett leg till slut. Efter ett visst antal pilar, (39 i riksserien, 45 i lokala serien) blir det tiebreak om ingen lyckats gå ut. Vid tiebreak gäller det att kasta tre pilar och få så mycket poäng som möjligt. Om motståndaren kastar först och kastar mindre än 33 poäng då kastar man tre pilar mot vänstersidan där 11 och 14 är bredvid varandra.
Personligen undviker jag att hamna på 60, jag har en förmåga att ibland kasta lite löst. Har man 60 kvar så vill man kasta 20 för att sedan försöka gå ut på dubbel 20. Väldigt ofta blir det ett för löst kast för mig som då träffar trippel 20 och jag blir tjock.
Proffsen har ju egna matte-tal. Har de t.ex. 309 kvar siktar de med första pilen mot 19, även om de träffar enkel 19 har de möjlighet att lämna en utgång genom träff på två st. trippel 20. Vid 308 siktar de av samma anledning med första pilen mot 18.
Utmärkt svar, precis det jag tänkte mig.
Låter lite som att kunna gå ut stabilt på 39 pilar är “singelhcp” och gör att man kanske börjar tävla eller? Är det ett vanligt mål?
Det är nog få som har ett mål uttryckt på det sättet.
I Stockholmsserien ligger medianspelaren på ett pilsnitt kring 15 vilket ger 33 pilar.
I Riksserien är det 17 i pilsnitt som är median.
Träffar man i snitt en pil av tre i det fält man siktar mot går det bra att börja tävla utan att skämmas, det är inte ovanligt att man har tävlingar med handicap. Handicappet sätts på ett sådant sätt att elitspelaren börjar på t.ex. 851 och nybörjaren på 501.
För att återgå lite till hockey och utvisningar.
Är jag ensam om att tycka att det inte känns helt hundra att folk blir utvisade för tripping när någon annan spelare kliver på din klubba och sedan såklart ramlar?
För att någon ska kunna kliva på min klubba så krävs det att jag har klubban där före hans fot kommer till det området och då får han till viss del skylla sig själv för att han inte ser var han sätter fötterna.
Det är ju ett problem i många sporter där ett domarbeslut kan få avgörande betydelse för utgången av matchen. Det problem du nämner i hockey är ju inget stort problem enligt mig, det är värre med alla filmningar i fotboll. I handboll känns det ofta slumpmässigt om det blir frikast åt endera hållet, utvisning eller straff.
Jag gillar att ha en hög/smal dubbel kvar. Dvs 14-11-8 eller 13-6-10.
Well, gillar…jag borde skriva gillade. Jag har knappt lirat sedan Uni. På 80-talet.
Din klubba har inget där att göra, under skridskon på motståndaren. I alla fall inte så länge motståndaren inte direkt siktar på att kliva på den.
