Vattenmannen. Tittar man på de som ligger topp-7 i världscupen i skidskytte totalt i världscup-poäng är deras träffprocent i skjutning 87,14% denna säsong
Träffprocenten för världseliten i skidskytte, herrar varierar beroende på om det gäller individuella lopp eller stafetter samt vilken typ av tävling det är (sprint, jaktstart eller normaldistans). Men generellt sett kan man säga att träffprocenten för toppskidskyttar ligger på mellan 80 och 90 procent.
I individuella tävlingar som normaldistansen (15 km för herrar) är det vanligt att se träffprocent runt 90% eller högre för de bästa skidskyttarna. På sprintdistansen (10 km för herrar) brukar träffprocenten vara något lägre, kanske runt 85-90%.
I stafetterna, där varje åkare skjuter 2 serier, är träffprocenten oftast något lägre på grund av den högre pressen och de snabbare skytteserien. Vanligtvis har skidskyttar en träffprocent på mellan 70-80% i stafetter.
Det är viktigt att notera att träffprocenten varierar mycket mellan olika skidskyttar och kan påverkas av många faktorer, inklusive väderförhållanden, form, självförtroende, teknik och erfarenhet.
Medaljörer hittills på pågående VMs individuella lopp har en träffprocent på 94% i genomsnitt vilket nog också är i närheten för medaljörer på mästerskap generellt.
Mass-starten brukar dra ner procenten, där är det rätt hetsigt på skjutvallen.
Det är inte bara i “små” sporter som skidskytte och skidskytte som man hittar enstaka personer som dominerar sin sport. Jag tycker det är fascinerande. Hela världen spelar fotboll, ändå finns det en Messi. Hela världen springer 100 meter, ändå så var Bolt helt överlägsen. Det går att hitta sådana exempel i dom flesta sporter. Normalfördelningskurvan verkar ta ett “hopp” för den sista promillen av utövare.
Tyvärr är dina ex. Inte bra alls.
Det finns 2 saker en idrottare kan göra för att boosta sina resultat över det normala.
Öka sin spetskompetens (träna bättre).
Minska sitt behov av återhämtning (träna mer).
Det dina ex. har gemensamt är PED dvs. garanterat i ena fallet och starkt misstänkt i det andra. Genotropin tror jag det var… den snällare men likväl potenta varianten.
Jag skulle säga att världstoppen tar alla medaljer i alla mästerskap.
När man väl har tagit en sådan medalj är man i världstoppen.
Undantaget är möjligen Steven Bradybury, OS 2002. Han var nog den som var absolut sämst av de som kom till semifinal. Men det gäller ju att hålla sig på benen i kortbaneskridsko, där var han världsbäst den dagen.
För den som inte har koll på hela Bradybury-historien, oftast får man bara se finalen.
I kvartsfinalen ramlade en åkare, Bradybury kom 3:a och trodde han var utslagen men 2:an blev diskad.
I semi: 3 åkare ramlade och Bradybury kom 2:a och gick till final.
I finalen ramlade alla de andra och Bradbury vann.
Bradybury var världselit i början av 90-talet men när sporten växte var han inte längre världstopp.
Han skulle avsluta karriären med att vara med på OS 2002, och en sån avslutning det blev.