Lite som jag nämnde ovan då kanske, att de som lyckars har bränt en 5-6 företag innan och sen får nåt att funka. Men igen, det lät jäkligt random då IZettlekillen pratade.
En story som håller, är ju att sonen till en bra advokat blev nörd i plugget på 70-tal och såg potential hos IBM PC. Och killarna som satt och hackade på Xerox PARC i Kalifornien fick fram fönster, musar, ikoner, men cheferna på östkusten fattade inget, men då Jobs tog sig in på studiebesök…
Man ser potentialen, man förstår att här finns det nåt som kommer behövas.
Mycket av det som skapat horder av jobb är ju sånt som anställda kommer på, den enorma vägg på telekombolaget med alla patent, Bardeen och Shockley med transistorn, Berners-Lee på CERN som imte fattade vilken enorm revolution han skapade.
Men om vi då tar internet - då kom en massa Icon Medialab och Framfab. Massa glada ideer om att skapa i ternet för guvetvad och den bubblan sprack ju rätt tydligt.
Man borde kunna göra bättre. ”Pengarna” borde kunna hanteras bättre. Än att en random person tar initiativ och att bankerna vägrar. Man borde bättre kunna förstå vad man skall satsa på och det i konkurrens med andra initiativ. Men det kanske inte går. Sovjet var väl skräckexemplet. Vet inte om det finns länder som har räknat ut det här väl. Kina, kanske.
En intressant fråga att diskutera är olika regeringars försök till att skapa arbetstillfällen.
Omskrivet är ju tidigare vänsterregeringens försök att locka företag till Sverige med olika typer av subventioner. Skräckexemplet är serverhallar för Facebook, Google, Amazon mfl. Skatterabatt på el där företagen fått betala 0,6 öre skatt per kWh medan vi medborgare betalat 30-40 öre i skatt per kWh.
Om man tar Facebook som exempel har cirka 50 jobb skapats för de som bor i landet till en väldigt stor årlig skattebortfallskostnad. Facebook gör av med 30% av Forsmarks elproduktion. Samtidigt får t.ex. pappersbruk stänga pga. hög elkostnad.
Nuvarande regering har sagt upp dessa extrema elsubventioner. Rättsliga processer har inletts.
Och en fråga åt andra hållet, hur många jobb genererar företag skapade med riskkapital vs etablerade företag? Vet sen inte om sen jämförelsen med offentlig sektor i antal jobb håller. Men den offentliga sektorn är ju mer och mer privatiserad så det kanske funkar ändå. Har goda vänner som startat både vårdcentraler och kirurgkliniker. De finansieras så vitt jag vet med skattemedel. Och även om jag tycker att mycket i den privata skötseln av sånt som åldringsvård och skola verkar vara ytterst tveksamt är inte grundtanken dum. Här har vi ett behov - vem vill tillfredsställa det?
Privatisering av grundfunktioner i samhället såsom sjukvård och skolor är en separat fråga där det för skattebetalaren inte bör vara någon kostnads- eller kvalitetsskillnad.
Ingår i nationalekonomin. Det finansieras inte av riskkapital(väl?) men mekanismerna tillgång och efterfrågan finns där. Det är inte separat utan snarare parallellt. Bara det att efterfrågan snarast är bestämd. Men inom ramen för det torde det finnas, åtminstone inom sjukvården stort utrymme för innovation.
Skulle man ha ”offentliga”-paradigmet även på andra sektorer skulle man väl ha en pott pengar som var avsedda för riskprojekt från vilken man kunde söka pengar. Sådan finns redan i funktion, men jag vet inte i vilken omfattning och med vilken effektivitet det sköts.
Det finns en avgörande skillnad på Sveriges och Danmarks arbetsmarknad. Det finns ingen LAS lag i Danmark vilket gör att arbetsgivare lättare kan anställa någon utan att riskera att man sitter fast med en anställd man senare inte vill ha.
Rörligheten på arbetsmarknaden blir tack vare LAS-avsaknaden stor.
Det sociala skyddsnätet är nog bättre konstruerat än det svenska. Det lönar sig alltid att ta ett jobb i Danmark. Så är det inte alltid i Sverige.
Ganska säker på att ni tänker på äldre LAS.
Det går att förhandla att någon får gå på “dagen” men det gäller att ha på fötterna sas.
Undantagen i LAS har öka, tidigare mer för mindre företag nu “alla”.
Gissningsvis beroende på område så sker många anställningar i bemanningsföretag där beställaren kan prova på om den anställde är ok.
Anställning på korttid i intervaller ger ingen tillsvidare anställning.
Ser inte LAS I nuvarande form som ett hinder för att anställa.
Danmark snabb googling, (oresundirekt).
Annorlunda struktur 1-6mån uppsägning beroende anställningsår. + annat med avgångsvederlag efter lång o trogen tjänst.
Räknar dansken som lika ineffektiv som svenne, dock dansken 37 timmars vecka svenne 40timmars , räknar även med att dansken och svensken har liknande avräkningar av bruttotiden.
Danmark varje anställd ger ett glapp i tid på 3 timmar vecka. Någon ska utföra "glapp"jobbet så per automatik sjunker arbetslösheten…
När jag tänker nationalekonomi och Sverige är det främst två områden (förutom den höga arbetslösheten ) som jag anser fungerar dåligt.
Sjukvården:
Med de jättelånga köerna
Personalbrist i vissa delar av landet
Stafettpersonal i alla yrkeskategorier: läkare, sköterskor, ambulansförare,…
Vissa regioner fungerar extra dåligt där inkompetenta hobbypolitiker gör soppan värre för varje varv den politiska sleven rör om i grytan
Bostadspolitiken:
Byggbolagen går på knäna, det är alldeles för dyrt att bygga i Sverige, dyra markpriser, dyrt byggmaterial, höga löner.
Svårt för byggbolagen att låna upp pengar, bankerna betraktar bostadsbyggen som högriskprojekt. Bolagen är tvungna att låna upp pengar på annat håll. Snittränta 14% just nu.
De kommunala byggbolagen får numera inte ägna sig åt att bygga med förlust och låta kommunkassan täcka upp, de måste konkurrera på samma sätt som privata bolag.
Privatpersoner kan inte investera i lägenheter, hyr du ut fler än en lägenhet betraktas du som ett företag.
Överdriven kravnivå på standard, det byggs inga lägenheter med lägre standard.
Avsaknad av marknadshyror.
Svenskarna är bland de mest belånade i världen, just nu har svenskarna totalt lån på mer än 4000 miljarder kronor.
Många av miljonprogrambostäderna håller på att förfalla bortom all räddning.
Mao en kompromiss.
Dock i grunden en stor fördel för arbetsgivaren iom utökad möjlighet för undantag vid arbetsbrist.
Sköter företag de andra bitarna av nya LAS så ser inte jag något problem.
Nej, det är inte bra, det drabbar de “fattiga” regionerna.
Sjukvård är en samhällsservice som betalas av skattemedel och där bör samma lönenivå gälla över hela landet.
Förutom den ekonomiska frågan så blir kvaliteten på arbetet lidande. Stafettarbetare jobbar oftast någon månad, sedan kommer en annan stafettarbetare, otroligt ineffektivt.
Sambon skadade sitt knä för ett drygt år sedan. Fem olika läkare har hon träffat, tre stycken stafettläkare.
Lösningen är att det skall ingå i yrket att ibland tjänstgöra på annan ort än hemorten. På liknande sätt som inom polisen och brandkår.
Raljerar inte, men varför skulle den enskilde bry sig om “fattigare” regioner?
Var och en utgår från sig själv för att maximera vad det nu är man vill maximera åt sig själv/närmaste. Förutom när man själv drabbas av baksidan av rörligheten då gnälls det.
Det låter som ni förespråkar någon typ av planekonomi/tvång just i denna fråga.
I grunden förstår jag eran utgångspunkt.
Nationalekonomi är rimligen mer än vad man för tillfället kan tänkas strula i samhället. Sverige är mer än det. Vi är i en demokrati, som kanske som sådan kändes mer sund runt och innan milleniet.
Demokrati är inte folkvilja men rimligen borde man önska ett samhälle som är bäst eller åtminstone bra för en majoritet väljare. Det finns fattiga och det finns rika men antagligen flest som är lönearbetare. Läkare, städare osv. Lönearbetare vill se en god och trygg inkomst, kanske möjligheter till en karriär men inte nödvändigtvis. I varierande grad finns det ett önskemål om att se trygghetssystem, både för sig själv och ens barn och kanske för ”svaga i samhället”(även om att leva på systemet knappast är något man lär gilla). Man kan fördra att vissa via familj och kanske ett inre driv kan få verka utanför ”grottekvarnen”, en tanke om att det skall gynna det stora hela, kanske främst jobben.
Och man vill då kanske att en väl uttänkt nationalekonomi skall vara motorn som driver detta framåt. En majoritet lär knappast prioritera att en ”elit” skall få leva loppan vare sin på det sätt som gynnas av ekonomiskt, kulturellt eller socialt kapital och man känner att de på ”botten” skall komma i arbete. En man kan acceptera ”en elit” om det tydligt genereras arbete och inkomst till ekonomin.
Och frågan skulle då kunna bli hur den motor som driver detta bäst ser ut. De stora svenska industriföretagen, ABB, Elektrolux, Volvo eller Ericsson eller skogen och gruvorna som genererade inkomster till landet och många arbetstillfällen kändes ju ganska klockrena, så länge jobben stannade i Sverige. Den offentliga sektorn genererar förvisso jobb och ger löntagarna service men är samtidigt en kostnad och man har stora funderingar på hur det hela skall fungera bäst.
Man måste ha en infrastruktur, med vägar, transporter, energi. Samtidigt som många bekymrar sig över människans påverkan på naturen. På kort och längre sikt.
Och den stora utmaningen är kanske att åstadkomma det hele i en omvärld.
Det är närmast obegripligt att regionerna låter sig utpressas via stafetter och inhyrning.
Ge mer betalt till de som tar jobb på mindre attraktivt ställe och skriv av 1/3 av studieskulden vart annat år.
Sätt en lönenivå som gäller oavsett stafett. Ge inte tjled för jobb i annan region.
Klart.
Bästa kanske vore att avskaffa region som huvudman för vård. En hatt för hela landet.
Men det är just det går, invidualism, förverkliga sig själv handlar just om sig själv. Det man får på vägen spelar ingen roll. Inte så att jag uppskattar det men man får inte vara naiv, det är så det är…“Alla” vill stå vid grytorna och sleva upp de bästa bitarna.
Mitt enda syskon som bott i US i typ efter examen over there.
Vid besök i Svedala anser hon att svenne klagar för mycket på skatter, det är nästan gratis om man ser vad man får.