Att leverantören gör massor av verifiering är ju normalt. Det som leverantören inte skall göra, är acceptanstester. De skall givetvis köparen fixa och sedan har kontrakten klausuler om icke-betalning och viten och annat som får säljaren att vilja göra rätt
Haha. Ditt förtroende för upphandlaren i det här ärendet är lika lustigt som “någon annans” förtroende för att om man bara har ett glatt humör och “forskar lite” så kan förnybar energi hämtas hem utan varken kostnad eller miljöpåverkan.
Du menade måhända det. Men “sedan har kontrakten klausuler om icke-betalning och viten och annat som får säljaren att vilja göra rätt” är något som jag tvivlar på är tillräckligt i det här fallet.
Kan berätta en sann historia från ett stort svenskt företag där jag var med som inhyrd konsult i mitten av 90-talet i ett stort utvecklingsprojekt.
Ungefär så här rapporterades problemen vi hade “uppåt”:
Testerna gick riktigt dåligt och det var mycket som inte fungerade. Detta rapporterades till testledaren som i sin tur rapporterade detsamma till sin delprojektledare.
Delprojektledaren meddelade projektledaren att testerna gick inte så bra men det var inga större problem - som i sin tur meddelade huvudprojektledaren att testerna gick framåt men det fanns en del problem.
Huvudprojektledaren meddelade i sin tur styrgruppen att testerna gick bra trots lite småproblem.
Styrgruppen rapporterade sedan till divisionschefen att testerna gick bra och att projektet höll tidplanen.
Divisionschefen tyckte dock att det lät lite väl bra eftersom han hört bakvägen att det fanns stora problem och beslöt sig för att oannonserat gå ner till oss på “golvet” och höra hur det egentligen gick - nämligen fullständigt åt h-vete.
Sedan återkom han till styrgruppen och sedan tog det hus i h-vete när han skällde ut styrgruppen för att mörka alla problem som sedan i sin tur tryckte ner sin ilska på projektledare osv.
Det positiva var att när problemen nu var kända ända upp till divisionschefen fick vi mer resurser (projektledaren byttes bl a ut mot företagets bästa) för att lösa problemen och projektet blev lyckat till slut.
I dom projekt som vi (företaget där jag tidigare var anställd som konsult) sålt in till kunder har vi krävt i avtalet att kunden ska ställa upp med resurser (bl a slutanvändare) och hårdvara för Acceptanstester. Även att slutanvändare ska ingå i projektetgruppen från start så att användarinterface m.m. blir korrekt byggda.
Det märkliga är just den sista punkten vill många kunder inte gå med på…
Att döma av vad som rapporterats har Millennium-verksamheten inte präglats av någon förståelse för slutanvändare öht. Ett riktigt huvudet uppe bland molnen-projekt. Påminner lite om vindkraft …
Eller vilket större IT-projekt som helst.
Läs t ex boken om Skolplattformen där utvecklarna i princip förbjöds att kontakta lärare och skolpersonal för att få veta hur systemet skulle utformas. Resultatet → total katastrof.
De system jag jobbar med har ganska yxiga interface och det finns tusentals parametrar att skruva på. Kunderna släpper aldrig ut ny funktionalitet i skarp volymdrift utan att det föregås av interoperabilitetstester och provdrift i ett hörn av deras nätverk.
Håller med. Men tydligen anser sig beställarna alltid veta bättre än slutanvändarna.
Det var ju också en av orsakerna till att Skolplattformen blev ett fiasko. Utvecklarna förbjöds av Stockholms stad att kontakta lärare och skolpersonal. Fullständigt hål i huvudet.
Här där jag jobbar gör de sitt bästa för att säkra noll kontakt mellan utvecklare och slutanvändare. Det blir som en viskningslek till sist… Och nu håller vi på att flyttas in i en ännu större organisation. Hjälp!
Det är ju konstig att slutanvändare, som vill ha det som det alltid varit i det förrra systemet som fungerade alldeles utmärkt, inte fått vara med att bestämma…