Noterar att Carolina Klűfts satsning på en hälsoanläggning nu är försatt i konkurs. Inte det minsta oväntat.
Är det så att f.d. elitidrottare är extra korkade när det gäller att satsa pengarna intjänade i idrotten på något vettigt efter karriären ?
Häromåret var det gamla skidåkarna Emil Jönsson och Mathias Fredrikssons stugby som gick i konkurs.
Var det den i Järvsö
Japp, Camp Järvsö.
Sambon har varit där på konferens, allt var rätt dåligt.
En konferensanläggning ute i “skogen” där det inte finns så mycket att göra.
Vi bodde där privat när vi var i krokarna. Trevligt ställe, bra rum och bra mat.
Om man bara behöver tak över huvudet och lite käk dög det nog bra om man tyckte det var ok att åka en mil ut i skogen.
Något specifikt hade behövts, en golfbana, bra skidspår eller fantastisk spa-anläggning.
Andra idrottsmän som kört i diket efter karriären är ju t.ex. Björn Borg och Boris Becker. Borg lyckades ta sig upp ur diket i början av 2000-talet tack vare en bra deal kring varumärket.
Oförmåga att omge sig med personer som är rätt/bra när det gäller företag?
En övertro på det egna varumärket?
Att få andra att spendera €€ är inte riktigt samma sak som att prestera själv.
Zlatan har kanske lyckats? Eller?
På något sätt är det väl skillnad på nutida och lite äldre idrottare. Pengarna i hyggligt modern tid har ju varit lite ”större”.
Sen, att kötta och vara manisk i sin idrott är väl inte i närheten av de kriterier som bra företagsledare besitter!?
Egon
Peter Forsberg verkar det gå bra för, även Ingemar Stenmark.
Mats Sundin lever i skymundan i jättekåken i Djursan.
Var projektledare för olympisk guldmedaljör, hon var fantastisk att ha som projektmedlem, steg också snabbt i graderna. Har också arbetat med fler andra med landslagsmeriter, bl.a. finnkamp och jag kan bara se driv och framåtanda.
Alla elitidrottare har ett enormt driv och grym målfokusering. Det räcker inte för att driva ftg.
Mats Sundin gör väl ingenting?
Stefan Edberg ska väl ha lyckats bra? Mats Wilander har ju klarat sig bra som tränare har jag för mig.
Mathias Fredriksson gjorde ju en förmögenhet på Fingerprint men hur det gått sen vet jag inte.
Finns säkert många fler exempel. Tomas Brolin blev ju utskrattad för sina dammsugarmunstycken men jag tror det går ganska bra.
Martin Dahlin försökte sig på att bli agent. Vet inte hur det går men…
Gunde Svan har ju en karriär till i TV.
Men visst är många lättlurade/ointresserade och blir blåsta på pengar.
Många försöker bli entreprenörer. Dom flesta entreprenörerna misslyckas, men dom är inte kända så dom hör vi inte om.
Stenmark är nog klok, han är ju anställd lönearbetare för Elan.
Lämpar sig nog bättre för en f.d. idrottsstjärna än att slänga in en massa pengar i mer eller mindre lönlösa projekt.
Tror det går ganska bra för Jesper Blomqvist och hans pizzeria på Lidingö.
Gick väl sämre för Limpbar. 
Pizzerian går med rejäl vinst.
Mathias Fredriksson nämnde jag i ett tidigare inlägg. Han slängde in massor av pengar i en stugby tillsammans med Emil Jönsson, där bolaget gick i konkurs efter något enstaka år.
Jag tror att många idrottsmän som försöker göra karriär inom företagslivet har lite snedvinklad syn på hur Svenssons tillvaro ser ut och vilka behov som finns.
Perfekt med en stugby mitt ute i ingenstans där man kan hårdträna, sova och äta utan att bli störd av civilisationen. Knappast det som Svensson vill ha.
Det vettigaste i mitt huvud, någon som tjänat en väldans massa pengar på nåt, om man inte är hjärtnupen, är att bara se till att pengarna är vettigt investerade och sen bara chilla. För idrottsman, göra nåt inom den sport de varit bra i, som Ryström eller Lanner.
Chilla är troligen en sak som fd elitidrottare är ganska usla på. En så målfokuserad och “jag skall vara bäst”-inriktad hjärna som nog alla elitisar har, kan kanske inte bara stänga av.
Det borde vara ca 320 spelare bara i fotbollsallsvenskan. En årlig rotation på 2-5%? Vi borde mao bara från allsvenskan ha en årlig dos av svenska konkurser.
Vi känner till dom riktigt kända som ställer upp i media och dom som misslyckats.