Har jag roligast av alla på banan?

Golf
1

Jag har spelat nån form av golf de senaste 20 åren. Har som lägst haft 13,8 i hcp under några veckor, men oftast legat runt 16.

Förra säsongen spelade jag nästan 80 ronder och kanske 25-30 av dem var nån typ av tävlingsrond.

Jag har ungefär 0% vinnarskalle och blir lika glad om min medspelare vinner som om jag gör, till och med i matchspel.

En normal golfrunda för mig ser ut så att jag kommer till banan cirka 20 minuter innan tee off. Slår en snabb hink på rangen och kanske 5-6 chippar och några puttar vid övningsgreen. Under rundan blir det kanske 2-3 riktigt bra drivar, 8-10 riktigt bra järnslag och några fina chippar. Minst någon rejäl slice från tee, ett gäng bommade bunkerslag etc. Ja ni fattar!

Jag har inte tagit en enda riktig lektion i mitt liv, och jag tränar i stort sett aldrig.

Mitt problem är att jag ändå tycker att det är fantastiskt kul att spela golf. Och det spelar ingen roll om jag har 106 eller 87 brutto på en runda. Visst, lite gladare blir jag kanske om jag skulle komma under 80, men det finns inget driv alls för att träna för att nå dit. Nej, det som lockar och roar mig är score-räknandet när vi är flera som spelar. TÄVLANDET!

Jag är närmast pervers intresserad av en leaderboard på en tävling. Oavsett om det är press-SM eller en Köpenhamnare med kompisar. Det SKA räknas!

Och så här har jag varit i all sport utom den som jag utövat på allvar, nämligen badminton.

Men gubbinnebandyn på fredagar. Skitsamma om vårt lag förlorar med 14-2, det viktiga för mig är att skriva ett bra matchreferat i vår Facebook-grupp.

Och när det gäller golf är det just det här jag ibland har så svårt att förklara för andra. Alla ni som ligger sömnlösa över grepp, loft, svinghastighet och fan och hans moster. Jag kan för mitt liv inte förstå det, utan att tycka at ni har fel. För det har ni ju inte. Men vi ser golfen på så totalt olika sätt.

Jag läser alla trådar om klubbor, svingar som kommer utifrån och in eller inifrån och ut. Om banor som är lätta eller svåra. Men för mig är varje slag ett helt nytt äventyr, och lika roligt. Oavsett om det snöar, regnar eller är 40 grader varmt.

Och jag tar aldrig illa upp om nån försöker ge mig råd eller tips, men jag vet inombords att det är helt lönlöst. För jag har ingen ambition att förbättra min sving, jag har ingen vilja att öka antalet GIR. Jag vill bara lira, och skriva score.

För det är så kul!

9 gillningar
2

Jag är nog precis tvärtom.
Skulle jag inte känna att jag utvecklades skulle jag inte hålla på med golf. Det betyder inte att jag måste bli bättre i allt inom golfen utan just det jag tycker kostar för mycket just nu. Vi vet ju alla att summan är konstant…
Samma sak med skidåkning. Jag var i alperna härom veckan. Åkte med en organisation där man åkte med guide halva dagen och med familjen halva dagen. Just känslan att man blir lite bättre för varje vecka är vad driver mig. (det skadar ju inte att min fru åkte mycket bättre än mig när vi träffades medans hon nu bara åker bättre :slight_smile: )
Fördelen med skidåkningen känner jag inte att jag samtidigt tappar något annat när jag förbättrar mig

1 gillning
3

De senaste åren har jag tröttnat på själva räknandet och tävlandet, har många tänkt tanken att aldrig mera registrera en runda i handicapsystemet.

När vädret är bra och det är lite folk på banan, lira några hål, slå flera bollar ifall ett slag är dåligt, spela 9 hål eller 6 eller 13 beroende på lust är vad jag njuter av mest. Om någon polare vill lira en riktig runda och räkna gör jag ju det så klart.

Har många gånger också tänkt att sluta med golf men känslan när man slår det där perfekta slaget är det som håller mig kvar.

När spelet blir för dåligt och det blir det säkerligen inom en tioårsperiod då kommer jag definitivt att sluta.

4

Så gör jag när jag spelar själv. Då kan det bli fem bollar på ett hål. Sen kanske jag avbryter och går hem. Eller så blir det 18 hål där två bollar tävlar mot varandra. Eller nåt annat? Men visst blir även jag glad när jag slår det perfekta slaget (det vill säga perfekt utefter mina förutsättningar).

5

Att spela är roligt. Roligt på så sätt att det är feedback på ens försök till förbättringar. Förbättringar kommer i alla skepnader. Sällan, men ibland leder det till bättre score och man går ifrån banan nöjd.
Andra gånger kanske inte scoren höjer mungiporna, kanske gjorde enskilda slag det istället.
Men någon form av utveckling i rätt riktning tycker jag är central för att ge viljan att ge sig ut igen.
Med det sagt blir man också ödmjukare för varje år.
Att det finns potential till utveckling räcker många gånger.

6

Jag har jagat bollträff i 40 år och hoppas jaga bollträff i 40 år till. Sen att det dessutom har blivit nånting att snöa in på, att man kan ha scorer och tävla, att det är ett skäl till umgänge, att det ger ett skäl till att ibland se nya vyer och att man får lite kondis är ju trevliga bieffekter.

Tror aldrig jag har lämnat en driving range utan känslan “några bollar till”. Masochism är en slags njutning det också.

7

Hur kommer du att tänka i en situation när åldern börjar ta ut sin rätt och allt blir sämre ?

8

Håller med dig i mycket vattenmannen. Speciellt det där med utrustningen. Visst det låter ju jävligt konstigt när jag gjort custom fit men det handlar mer om att jag vill ha ett par klubbor som är bra- sen är det bra så. Jag har ingen plan att byta ut mitt set någonsin faktiskt. Isåfall för att det är så jävla roligt med nya grejer, men inte för att jag skulle tjäna något på det. Kommer antagligen inte ens byta wedgar trots att dom börjar rulla lite längre. Jag slår ändå oftast för kort på inspelen.

För mig är en tävling mer eller mindre meningslöst. Visst är det roligt att vinna en match, men att placera mig i en poängbogeytävling är skit samma jag är mest glad över att jag isåfall spelat så bra för dagen att jag brutto kunnat utmana dom flesta i fältet genom att lira under 80 slag. Det händer lite titt som tätt faktiskt. Lagtävlingar (foursome, bästboll och ibland 2man-scramble(trams)) kan vara väldigt roligt om man umgås med en lagkamrat som gör att man verkligen har roligt. Detta brukar avspegla sig positivt på hela bollen faktiskt. Precis som att man spelar bättre när man har trevligt. Udda.

Det värsta jag vet är folk som tar sig själva på alldeles för stort allvar. Vartenda putt skall läsas som den vore för att vinna US Open. Jag ger mig dessutom fan på att 95% av golfarna där ute skulle spela bättre om man inte tog tävlingsmomentet så allvarligt. Dom spelar ju faktiskt oftast bättre på sällskapsrundor.

Idag blir jag mest glad över om banan är bra, företaget rullar på och jag har inre balans. Då kommer otast resultaten också men det är faktiskt så att jag precis som @Anders är inne på, blir mest nöjd när ett slag går precis som jag tänkt mig. Ett bra slag som hamnar i en bunker berör mig 0 och jag är betydligt gladare än ett skitslag som hamnar i fairway.

Sen är det alltid kul att prestera bra golf på bra banor- så är det. Men man brukar oftast vara glad över dagen ändå. Och viktigast av allt är faktiskt sällskapet. Så försök att slappna av lite.

3 gillningar
9

Har inte börjat med knark ännu…

1 gillning
10

I min värld finns det inget motsatsförhållande mellan att ha kul och att försöka prestera.

Jag kan ta det dåliga spelet med en klackspark, njuta av ronden och sällskapet men ändå, innerst inne, tycka att mitt usla spel är en besvikelse.

Sen är det lite så att när man ärligt inte brys sig… så har resultatet ingen påverkan. Det är faktiskt då det kan gå som bäst.

I höstas, i Polen, hade jag gett upp innan sista ronden. Inte uttalat utan syftet var mer koncentrerat på kul, gliringar och lite dricka.
Birdie 15/16, par 17 och en bra bogey 18.
Detta med ett intag värdigt en blöt utekväll.

Jag har försökt förklara inramningen på en sån här runda … på jobbet för mina kollegor som gärna blir svenskfulla en utekväll.

Jag kan inte dricka mer än 5-6 öl utan att bli ostadig. Under 4-5 timmar golf så går det i dubbelt utan att jag blir ”påverkad”.

Nej nej, jag förskönar inget utan säger som det är. Jag har varit på solsemester ett antal ggr och ingen av oss ”gubbar” blir speciellt onyktra av ganska konstant drickande vid en pool.

Det är något visst med moderat fysisk ansträngning/värme som gör att alkoholen inte biter på samma sätt.

Sorry för ot.

Egon

1 gillning
11

Jag ser det som en styrka, inte som ett “problem”. Jag skulle vilja kunna det där jag också (well, inte slicarna då :wink: )
Med stigande ålder har jag väl iofs lärt mig att ha i alla fall lite kul även om spelet inte flyter bra. Jag har dessutom fått lova fru Norrland att inte bli så dj-la ond när jag missar slag som absolut inte borde missas (typ duffa en chip och liknande) men det är svårt när det blir en eldexplosion i huvudet.
Dock, om jag håller en mer stoisk inställning, rent av lite avslappnad ibland, så blir det faktiskt roligare och jag spelar snarast bättre.

12

Jag kan naturligtvis också vråla kuken efter en sopig duff, men ilskan går över 15 sek senare.

13

Tog några lektioner i början av karriären.
hatar att träna på rangen. Tog mej ner till 8,7hcp
men efter att jag bröt foten och fått problem med fötter
ryggen så ligger jag på 19-20. Vissa dagar stel som en pinne.
kan fortfarande få till ett bra varv och det är väl det som gör att jag fortsätter.
Älskar å tävla typ match spel. Bogeytävlingar nej tack.
Kan utan problem gå hem efter 1 hål om det känns rätt.
Innan problem kom fanns det inte på kartan att gå hem i förtid.
Har blivit bättre på humörsidan men kan fortfarande bli purken
om det shiter sej. Tack och lov släpper det i bilen på väg hem.

14

Fokuserar sällan på scoren. Jag vill träffa bollen rent. Den känslan slår det mesta. Att man sedan trilla runt på hyfsad score då och då är en bisak. Trevligt. Men fortfarande en bisak. Spelar ofta utan att föra score eller betta om nåt. Funkar utmärkt.

1 gillning
15

Jag träffar aldrig bollen rent. Jo, kanske med puttern vid festliga tillfällen.

16

Det låter ju för jäkla sorgligt på allvar.
Men då har du det bästa inom golfen kvar. Inget går upp mot smörig träff.:wink:

17

Säger han som lägger ut scorekort efter scorekort :smiley:

2 gillningar
18

Jag kanske är mer kräsen :slight_smile: Skulle säga att de flesta jag spelar med heller aldrig, eller i alla fall nästan aldrig, har helt rena träffar. Men dom tror gärna det!

19

Jag för scoren. Men jag fokuserar inte på den.

20

Om du slutar reta dig på andra så kanske du får ännu roligare :wink:

1 gillning