Det här med “subjektivt” och “objektivt”. Eller snarare “vetenskapligt” vs “anektdotiskt”. Och jag tänker nu på företeelser i människans värld, hur folk beter sig osv. Där mysiga små formler oftast inte ger svaret.
Tänker lite så här… man ser ofta folk (och ofta folk som inte gillar den andres åsikt) online mena att det är “åsikt” eller “anektdotiskt”. Men om man säger det till någon som har kommit fram till denna åsikt under lång tid, säger man då inte en hel del då man avfärdar den andres statement som “anekdotiskt”?
Vad man säger då är att du har haft upplevelser under lång tid och på något magiskt sätt har dina upplevelser med sannolikheten x alltid inträffat gång efter annan? Det som kan sin statistik vet att den sammanlagda sannolikheten är ytterst låg.
Det där resonemanget förutsätter att det upplevda innefattar alla situationer som kunnat vara aktuella för upplevelsen. Så är nog inte alltid fallet.
Tag bara sådana påståenden som “den personen har alltid tur” eller “jag har bara otur”. Upplevelsen är möjligen sådan men logiskt sett är det anekdotiskt och/eller subjektivt även om den som uttalar det där tycker sig ha material från 20 års upplevelser.
Det är väl asbra med mångas möjligheter att jobba hemifrån att varningar går ut så att de som har möjlighet kanske tar sig en extra fundering innan de ger sig ut och minimerar antalet fordon i trafiken? Om jag har en chef som tycker att jag ska komma in till jobbet även om jag kan jobba hemifrån så är det säkert enklare att hålla sig hemma om det finns en varning från SMHI än utan en.
Håller egentligen med dig att i teorin borde det vara så - men i praktiken är det inte så:
Det slår aldrig fel att då första snöfallet och halkan kommer så dräller det med bilar som halkat ner i diket eller kör fast - trots att det är i mellersta Norrland
Min teori är att folks minne sträcker sig max 11 månader bakåt i tiden - så dom har glömt hur det var förra året när första snön (och halkan) kom…
Jag som gärna slänger mig med fakta i första rummet och en åsikt i andra, får inte alltid riktigt till det. En åsikt är ju till för att stötas och blötas men fakta är en annan sak.
Det finns inget som stör mig så mycket som när folk inte ”tror” på fakta över sin egen åsikt.
Njaej. Xxxx77 har faktiskt rätt i det han skriver.
Fakta är, i det generella fallet, något som är allmänt erkänt som sant/bevisat. Du har rätt så tillvida att icke-kontroversiella fakta mycket sällan behöver korrigeras men att utsätta fakta för kritisk granskning är både rimligt och eftersträvansvärt (eftersom det annars inte kan bli fakta).
När man tolkar värdet av fakta så är det ju inte längre faktat i sig man har, så då kan ju “resultatet” blir lite vad som helst. Kanske nya fakta. Kanske en hypotes.
Det man först kommer att tänka på är ”confirmation bias” . Att man förstärker de fakta som bejakar sin världsuppfattning. Och det är nog ingen befriad från. Men om någon spelar på tipset och faktiskt vinner ofta i förhållande till i sats så har ju personen, rent matematiskt, tur.
Nu tänker jag konkret i det här sammanhanget oftast mest på upplevelsen av människors beteende, format av den omgivning de befinner sig i. Min misstanke är att man skulle förstå samhället bättre om man förstod de spelregler som gällde i olika grupperingar bättre. Som nog alla märkt här fick jag en våldsam kulturchock av att flytta till ”bättre område”… men jag försöker verkligen jobba emot mitt confirmation bias här. Har försökt kontakta sociologer, de i Sverige är helt fokuserade på ”vänsterfrågor”, men det jag är ute efter är vad Pierre Bourdieu forskade om. Måste ha tjatat om honom tillräckligt? Men det finns några amerikanare som anses som framstående som svarat produktivt, och det skrivs tydligen böcker i ämnet nu. Alltså - vad som gäller bland olika grupperingar(habitus) i ett samhälle. Forskningsresultat är onekligen da shit.
Idag när jag bokade in en golfrunda tänkte jag på att jag dessutom ska spela padel och innebandy denna vecka.
Jag är långt över 50 bast men älskar fortfarande att leka.
Och nog är det så att just vi som gillar golf egentligen är barn som aldrig riktigt vill bli vuxna.
Vi leker ute i alla väder (nåja, nästan i alla fall).
Många av oss tycker om att köpa golfprylar vilket påminner om när man önskade sig leksaker som barn. Padel och innebandy är kanske ny racket eller ny klubba nån gång då och då. Men golf är miljarder olika saker. Allt från en rolig peg till en avancerad puttmaskin eller klocka eller kanske ännu värre.
Vi har med oss matsäck ut som vi sitter på en bänk och käkar, Precis som på utflykt.
Vi får tävla på massa olika sätt med våra kompisar. Och vi hittar ofta på nya spelformer, precis som man gjorde när man hittade på lekar på gården.
Vi kan till och med bli osams som vi blev när vi spelade spontanfotboll och tyckte att nån fuskade. Nu kan vi muttra över nåt som med- eller motspelaren gör.
Här på forumet blir vi till och med osams allt som oftast, som man blev med sina syskon, men efter lite skrik och bråk är vi snart sams igen.
Jag tror att det är just detta som gör att jag tycker golf är så jävla roligt. För att jag tar det på 0% allvar, men ändå ser det som väldigt viktigt.
Jag fick, nästan genast 1981 en mycket svårare infektion av golf som verkar kronisk. Det är alltid viktigt, irriterande och svårt. Wodehouse tror jag kallar det the heart of a goof. Bara sving.
Och inte fan skall man göra det lätt för sig. Helst se alla svingtips, förr i SG,GD, Bunkered osv numer på Youtube och Insta och i köket stå och försöka integrera allt till en sving… och ibland hittar man den och ser paradiset. Nån runda. Det blir aldrig gammalt.
