Det är nu det vore så mycket coolare om du bara flyttade till en random liten ort utan den minsta anknytning och bara rebootade livet.
Jag har en gammal tanke om det där. Att leva sitt liv i 10-års cykler. Först 10 år i Berlin. Sen 10 år på franska atlantkusten, sen 10 år i nordnorge. Osv.
Det funkar ju inte när man har barn som jag har och dessutom inte är den mest sociala. Men som tanke tycker jag det är kittlande.
Säg att man har 25-75 år åtminstone. Från det att man är färdigutbildad till dess att man börjar bli gammal på riktigt. Det är 5 olika liv. Vilka hade ni valt?
Jag hade aldrig varit i Alvesta när jag tittade/köpte en lägenhet där. How’s that for “random liten ort” ? Hade lite nya polare via demoscenen jag kände som bodde i Alvesta och Växjö så det verkade väl lika bra som något annat. Kan tillägga att jag levde på bidrag och lånade pengar ett halvår i början så det var inte som jag hade råd att flyta vart som helst men en lägenhet för 40’ var mindre än 400’.
Nästa flytt gick till Asarum (strax utanför Karlshamn). En kontakt från kakelbutik i Växjö hade flytat ner dit då hans tjej kom därifrån. Jag hade blivit arbetslös och hans arbetsplats sökte plattsättare. Hade aldrig varit i Karlshamn eller Asarum förut heller. Fick tag på en lägenhet lite snabbt och flyttade dit. 3 månader senare hade jag köpt ett hus i Svängsta där jag bor än idag.
Short story long:
När jag flyttade hemifrån la jag runt 30% av min inkomst på ett boende. Det kändes ok då.
Idag funderar jag på att huset bort innebär 0 kostnad för en lägenhet där ”hyran”motsvarar 15% av inkomsten.
Det ni storstadsbor kan casha in på är att köpa bostad tidigt i ert liv o sen sälja vid pensionen. Det ÄR en guldsits OM ni kan tänka er till att flytta till t.ex asarum el.l.
Målet för mig har alltid varit en låg boendekostnad vid pensionen och sen har önskan varit att ett boende på sydligare breddgrader kunnat vävas in i detta.
Min fastighetskarriär medger inte detta… än. Men den ena delen är i princip kirrad.
Snackar ni filosofi eller privatekonomi nu? Ursäkta, men jag kände att det var lite på väg mot det senare nu. Även om ekonomi inte på något sätt har vattentäta skott mot filosofi.
Lite OT, skippa Karlstad som tankemodell om du inte har släkt på plats. Jag hade 6,5 år där. I och för sig en helt ok stad och Karlstadsborna är verkligen osvenskt öppna, men det är helvetes avsides. Möjligen om John Bauerromantiken ligger dig varmt om hjärtat.
Men lite generellt, flytta dit man ingen känner, till stad eller nånstans på vischan, tufft. Svärfar gjorde det, utanför sunsvall i skogarna. Kände aldrig att han blev accepterad. Bodde sen på Gotland, det funkade bättre, många andra gjorde samma flytt runt pensionen.
Lite allmänt, hur vill man bo, som svensk? Just det där mot slutet, sydländskt för vintern, det är väl det som är det kanske är det mest spännande. Vintern är lång… själv är jag mer inne på longstay, nån månad, där det finns golf och nåt för hustrun att göra. Men visst, ekonomin spelar roll. Stor roll.
Undrar om det är lite den allmäna svenska viljan. Slippa kylan helt och hållet, bara nån snabb snöstickare. Jag vet inte. Jag trivs med ärstiderna, även om vintern i Uppsala är för lång.
Verkar finnas lite två läger där, hur man förhåller sig till 60˚N
Lite växling av årstider är trevligt men därmjag bor än vintern längre än optimal (för mig). Flytta till medelhavet funkar dåligt. Polare, barn, barnbarn flyttar ju inte. Därför gärna några doser à 2-3 v.
4 på kneget har bostad i Spanien( som jag känner till), 2 ordnade det för ? 15-20år sedan?
1 kanske 4-8år sedan.
1 relativt nyligen.
Tror att de som skaffat boendet för länge sedan och rent mentalt är redan inne på ett eventuellt flytt har en enklare resa vs den som blir pensionär och flyttar då. Div Svenne klubbar för att slussas in i gemenskapen finnes iofs ( enligt mitt flöde).
Födas dö däremellan fyller man ut sin tid något meningslöst för andra men förhoppningsfullt något meningsfullt för en själv. För det är väll så det är meningsfullt för andra är just för dem. ( Hoppar Maslows o sådant).
Men vem är jag som tagit en del steg i meningslösheten utan att riktigt hittat vad för meningslöshet som skapar mening för just mig.
Kanske bryr man sig inte, finnes gott om tid, med tiden så tuggar meningslösheten på tiden och tiden till godo blir färre för att hitta det meningsfulla i meningslöshet ..tick tock tick tock ..
Hur om möjligt hitta det meningsfulla i meningslösheten??..,tick tock tick tock..
Tiden ger att tiden går och tiden innan nu är historia vilket bör ge hintar om vad som kan tänkas skapa meningsfullhet i meningslösheten…tillbaka blickar/ reflektioner om tiden som passerat,finnes det något att ta på, för inte kan allt innan nu vara meningslöst i meningslösheten.
Dock tillbaka blickar bör inte bli det det som fyller upp det meningslösa med meningslöshet, att fastna i dåtid är kanske inte av godo, klassiska du ska ändå inte dit passar fint här.
Kluck…kluck ..kluck sjön slår lite försynt på berghällen som jag sitter på, hällen är varm, solen har strålat dagen lång en sådan där solig dag som bara finnes i barndomsminnen …flötet guppar upp o ner , kanske nappar det kanske inte, solen är på väg ner, sitter på den varma berghällen och bara har det bra..kanske kanske nappar det innan solen går ner…kluck kluck kluck..plupp…
Enkelt, frågan är varför hittar inte alla den gyllene medelvägen…vill mer, djupare insikter, varma människor, ser hela bilden bättre än de som tror sig se, klarar inte av att filtrera pga orsaker.
