Kiladalens 18:e.
Jag spelade Kiladalen för ett par år sedan, då jag kom upp på den högt belägna teen ser jag en svacka med den lilla ån, jag ser greenen. Med lasermätaren försöker jag hitta en bra punkt på fairway att sikta på. Med en hygglig träff med drivern flyger bollen kring 200 meter och lite rull på de. Slår ett bra slag som rullar igenom fairway någon meter ut i kortruffen.
Jag mäter avståndet till flaggan, cirka 125 meter. Jag slår inspelet och får efter chip och tvåputt en bogey tror jag. Ser i scorekortet att det är par 5. Har jag spelat mot fel green ? Tittar sedan på bilden av hålet i banguiden och ser en liten fairwaystump direkt vänster om tee. Då det från gul tee nog var cirka 150 meter över den lilla ån/diket är jag synnerligen oförstående till var någon skulle vilja spela ut på den första fairwaystumpen. I efterhand tänkte jag på att jag tyckte tee-kulorna stod lite snett.
Jag hade tänkt nämna Dalsjös femte hål. Ett dogleg höger i skog, nedför, där man inte har en aning om hur man rimligen skall spela hålet, om man inte redan spelat det ett par ggr, när man står på tee.
Dock ser jag på banguiden att man nog har gjort om hålet en del, öppnat upp lite efter doglegen och kanske kapat bort träd på högersidan, sedan jag senast spelade där för 10-15 år sedan eller så. Den vänstra delen av fw fanns nog inte tidigare, kanske? Där var det nog skog. Nån som spelar där lite mer än jag gör får väl upplysa oss.
En hygglig drive till en relativt smal yta ger dig ett totalt blint slag. Minsta högersläpp står man i svårt lut, och ser inte var du ska.
Andraslaget måste slås ganska kort för att stå plant, eller lååååångt för att gå över diket före green, det slaget är såklart blint.
Slår man sig framåt för att ha kort in, då landar man inte sällan i nedförslut blint.
Nyköpings östra 8:e har jag spelat ett otal gånger, ett klassiskt kalle anka-hål. Brant backe ner till green på andra sidan av det berg som man slår upp sig till, med topp i doglegen. Blint inspel hur man än slår in mot green… rätt kul faktiskt.
(Lirade Kiladalen förra året då det inte fanns starttid på Nyköping, håller med om deras 18:e, fick stå och klia mig i huvvet en bra stund innan jag fattade var man skulle ta vägen…)
Inte det svåraste hålet jag spelat, gjorde par. Men Nässjös 15:e är ändå rätt dumt. 323 meter, järn8 ut och järn5 in.
”Tarmen” till fairway till vänster är mest till för att lura golfaren, lutar ordentligt ner mot vattnet och är väldigt smal.
På samma tema: Hofors fjärde. Par fem, 500 meter. Hittar ingen bild, tyvärr.
En bäck tvärs fw vid 220 meter. Man slår över ett krön och det lutar påtagligt ned mot bäcken. Slår du 190 m carry rullar du ned i bäcken. Får du stopp i nedförsbacken så har du ett knepigt läge med Spoon el liknande.
Driver med 220+ carry eller ett 170/180 meter långt utslag, är de val man har. Lite udda design när hålet är 500 meter långt. H4, Spoon, J6/7 är en spelplan.
Ett och annat på Old Course var rätt märkligt, Caddien sa åt en att slå utslaget ut i ruffen, trots att man spelade riktigt bra för sitt HCP, fler par än bogeys. En gång sket jag i vad han sa och hamnade i en bunker som jag inte tog mig ur… Wot ded ee teel joo
Och ett problem med hålet är att mer eller mindre alla vill spela sig långt upp på kullen (Tee är i samma nivå som green, men hörnan är ganska långt upp), men spelar man sig kort om backen så står björken i vägen, till en green som man inte har en aning om var den är.
När GK har en kort par 4:a, med ett 90° dogleg, tom mer än 90° om man slår lite långt. Slår man för kort är inspelet inte så långt, men man ser ingenting och man man måste slå över buskage och träd till en green som är totalt inkapslad i enar.
3:an på Viksjö(nuvarande 12:an?), som jag spelade 200+ rundor på i ett svunnet millenium, nu inte på nåt tiotal år, En fin par-5:a där dock fairway låg rätt nära villaträdgårdar, där man tog beslutet att flytta fram tee för de boendes skull och grävde upp fairway och gjorde ett konstigt vattenhinder, har de förbättrat det hålet?
