Mitt huvud rök i skidbacken i Andorra (atlaskotan). Nä det jag vänder mig emot är generaliseringen att det bara är viljelösa puckon som går vidare till PhD och i den andra världen (den utanför Sumpan) finns alla som är flitiga och smarta. Jag håller med om att nyttan med att göra en PhD är begränsad, men inte helt bortkastad, beroende på vart i arbetslivet du ska ut. Men en PhD är en vidareutbildning till forskare och dom som fortsätter är i allmänhet mkt motiverade. Dock är det många läkare som ska doktorera (bara) för att kunna få överläkartjänster. Men jag har även sett lata puckon som gör en PhD för att dom trånar efter en titel och som inte har där att göra. Så det jag menar är mindre generalisering, det finns bra och dåligt överallt, allt är inte svart eller vitt.
Jag har aldrig drakoniskt sagt att PhD är för idioter. Däremot från alla jag känner osv så är det rätt talande.
Du behöver inte hålla med, du kanske får jättebra doktorander, anställer dom på rätt vis och pratar inte politik i kafferumet.
Om man dissar PhD och tycker att en vanlig Master eller Bachelor är lika “djup” så kan man ju dissa en Master mht att en Bachelor eller icke-uni är lika “bra” eller lika djup. Resonemanget faller på sin egen bristfällighet. Utan bredd är det svårt att ha en vass spets, och vice versa.
Har ju inte forskat själv men är omgiven av forskning(Bästa polaren under studietiden, hans paper i signalteori har refererats 1400 gånger sista gången jag kollade efter), och visst säger det nåt att nån har doktorerat. Mer än att någon har gått t.ex. teknisk högskola. Du utmanas mer, du kan ta på dig åtagande att slutföra ett långt stort arbete som provtrycka av andra forskare, dina papers kan läsas och värderas
Vet inte om att doktorera inom AI kan vara så hett. Det är nog bara en övergående fluga … 
Alla som generaliserar är idioter…
Det är en tråkig aspekt av universiteten av idag, framförallt humaniora. Att folk horar bort sitt sunda förnuft för att få spela på spelplanen.
Stefan har naturligtvis rätt generellt sett, ety ju längre ifrån verkligheten man kommer desto större är risken att man tappar ”det”.
Förutsättningen för att det generella (läs, Stefans åsikt) INTE ska gälla är individualism. Vissa personer klara av att hålla fötterns på jorden och ändå suga åt sig en högre utbildning. Dessa, å andra sidan, brukar ogillas av sina lite mer slappa och dryga fellows.
Egon
Med tanke på rubriken är det kanske många med doktorshattar här inne?
Verkar som att det finns tre anledningar att skaffa PhD
- Karriär
- Makt / Status
- Fördjupande av kunskap
Fler?
Ragga på krogen!
Ska du hänga med hem så kan jag visa min forskning kring kvarkmodeller och neutriner?
- Kul på jobbet
- Möjligheten att forska i ämnen där det sedan kan göra skillnad
Sen ska det ju tilläggas att själva doktorandtiden sällan leder till mer än ett jobb. Det är vad man gör av det som är själva grejen.
Forska vidare och få ett Nobelpris?
Både selim’s #2 och din kommentar ingår i min 3:e, Fördjupande av kunskap. Det är inte bara den personliga jag åsyftade.
Att man faktiskt är intresserad av att forska på nåt speciellt. Känner flera som lever sin forskning. I och för sig mest professorer. Men andra också. Och det är en rätt skön miljö att arbeta i, folk som nördar ner sig på samma sak som du.
Bland mina mer välbärgade vänner är det rätt vanligt att man börjar flrska på nåt man tycker är riktigt kul, typ idéhistoria eller filosofi. Inga direkta karriärambitioner om man ger sig på det. Undantag finns förstås.
Min sambo har doktorerat i kemi. Tjejen jag “halv-dejtade” innan henne gjorde sin avhandling under vår tid ihop.
Det hade noll inverkan på mig statusmässigt 
Nää, det smittar ju inte.
Egon
Men satan vad tråkigt det verkar att skriva papers. Som antagligen blir ett av 50 som säger ungefär samma sak. Tycker nån det är kul att skriva papers? Säga vad man vill om programmering men trist är det inte. Papers är väl skiten man får ta för att få allt det andra?
Doktorand, professor: Papers.
Kodare: Commits.
Professorerna i kompiskretsen verkar ha mer tid att göra roligare saker. Än att ta fram papers. Sonen är som mina (nästan) jämnåriga kompisar, sitter och kodar till klockan blir 2 på natten, och inte bara för att deadlines behöver hållas. Avundsjuk på de som har seniorkodarådran.