En kompis gör 26/månad på sin PhD. Den är fem år? Hyran är 15k pga inget arbete osv. Därtill jobbar personen både kvällar och helger obetalt. Det är okej för personen kör inte lastbil?
I de flesta länder betalar man ur egen ficka eller får stipendie för forskarutbildningen. I Sverige har man lön som följer en trappa där man sista året tjänar en bit över 30 000. Inte så mycket men en postdoc tjänar en bit över 40 000 och lektorer från 45 000 och uppåt. Sen finns det andra saker som är jävligt härliga ju längre man jobbar så att det skulle vara synd om doktorander eller akademiker i stort håller jag inte med om.
Till sakfrågan så blir det rätt lätt svartvita diskussioner. Att PGA-touren gör och gjort allt rätt är ju uppenbart inte sant och någon typ av grundlön för de som tagit sitt kort och uppfyller vissa kriterier bör ju vara rimligt. Sen tycker jag inte LIV levererar och jag stör mig både sportsligt och som tittare. Men det är ju en smaksak och vi får väl se om PIF tycker att det är värt pengarna de trycker in om de inte får fart på det de vill. Oavsett så kommer jag aldrig tycka synd om golfproffs som precis som de flesta andra i västvärlden valt sitt yrke själv. Åtminstone inom vissa gränser.
Den där trappan är högst personlig och beror på läresäte som jag förstått det. Lönen är inte tillräcklig utanför Ronneby iaf. Nära på slavarbete. Jobbar du på högskola eller varför tycker du systemet är okej? 
Jag jobbar på Umeå universitet inom ett ämne (psykologi) som ligger ganska högt relativt andra ämnen även om det inte är extremt. Doktorandtrappan är inte personlig men skiljer sig mellan lärosäten. Ser man sin doktorandtid som jobb och inte betald utbildning (det är ju ett mellanting) så är ju lönen piss. Som investering i framtiden är det dock helt ok relativt lön och riktigt bra utifrån kul på jobbet och många som disputerat har chans att både hitta välbetalda sidehustles eller jobb utanför akademin med bra betalt.
Att doktorera, om man nu har lite läshuvud, är väl inte en fråga om pengar så mycket, mer läggning? Halva fruns släkt har doktorerat och de är såna här projektmänniskor. Både jag, brorsan och farsan skulle nog kunnat (farsan om universitet funnits på kartan) men v har mer skallar av I’m Winston Wolf, I solve problems. Man går till jobbet, jobbar hårt, löser problem, sen går man hem och kopplar bort jobbet helt. Nietzsche skulle nog kalla det slavmoral…
Men känner då en massa som forskar, även en del på filosofin på UU, och pengar verkar vara mest en irriterande omständighet. Finns undantag förstås, största kåkarna i det välbärgade område jag bor i bebos av forskare som gjort business av sin forskning. Dock inte forskning inom filosofi… 
1 gillning
Grabben har en tjänst I Chicago, han får betalt av universitet. Han blir inte rik…
1 gillning
Men att ha en sån tjänst kommer öppna dörrar när han är klar.
Att doktorera verkar mest vara en grej för vissa länder. I sverige är det knappast dom skarpaste som kör doktorand, medan i tyskland är det ett måste.
Jag har försökt förklara detta för flera utländska studenter men för dom är det total failure om dom inte når PhD. Samtidigt ser jag svenskar som bara köttar på direkt och näringslivet älskar dom.
Jag tror, tycker och känner att en doktorrandtjänst kostar år, den tillför ingenting och i Sverige med andra länder så gör kostar det bara. Folk vill ha en ung bra ingenjör. Inte en med ego som offrade fem år för ingenting för att få en PhD.
Edit: Därtill kan jag tillägga att majoriteten av “idioter” jag jobbar med som inte fattar något har PhD, medan rena ingenjörer med en enkel master alltid verkar förstå allt. Vill du bli PhD, så fokusera på att jobba för låg lön för universitet per life. Kan du något, gör något. Typ?
Exakt så är det. Du slår verkligen huvudet på spiken här.
2 gillningar
Ajdå, då blev man mer eller mindre idiotförklarad. Det måste vara ett fullständigt misslyckande och systemfel när idiotierna tar PhD och forskar vidare. Hur intelligent/smart är det att så fullständigt generalisera?
1 gillning
Jag har rätt många kompisar som har kört akademispåret. Dom har kört det för att det är slappt och dom flesta för att dom gillat att röka på.
Vill du ha fler fördomar? Tror du jag ljuger? 
Jag vill lägga till att flera lärosäten verkar vara rätt politiska. Man skall anpassas till hur man tänker, rent ideologiskt, gör man inte det får man att helvete.
Jag känner många akademiker som inte är slappa, inte röker på och som är jäkligt duktiga. Tror du att jag ljuger?
2 gillningar
Jag med
Edit: Vi säger inte emot varandra här.
Tidigt under min forskarutbildning fick jag ”lära” mig att ”there is no shit like academic shit” men det är ”shit” och osunda kulturer inom alla områden. Forskar/sjukvården är eller har inte varit den öppnaste eller mest progressiva världen utan väldigt konservativ (jag har egen erfarenhet) men många har verkligen jobbat efter eget huvud och högtidligt struntat i dom styrande politrukerna (inklusive jag själv, därav mitt nick).
Jag är inte ute efter ditt huvud. Jag förklarar bara min sanning. Rätt många bekräftar den även utanför eaglegolf.
En PhD kräver flera år under samma chef/kollegor. Du har inte mycket att säga om något.
Edit: Varför välja detta om du är stark och har val?
En anledning kan vara att man tycker att det är kul att forska och lära sig saker. Det kan man göra på andra ställen också men är det något man lär sig som forskare är det att inte enbart lita på sina känslor och egna erfarenheter. Men det är kanske idiotiskt.
Känner flera sådana, men…
Det här med doktorstitel i Tyskland har ju åtminstone tidigare varit viktigt och meriterande. På mitt första “riktiga” jobb på 80-talet hade jag rätt mycket kontakt med en tysk kollega som doktorerat två gånger.
På möten skulle han absolut tilltalas “herr Doktor Doktor nn”
1 gillning
Japp, så är det. Säljer man får man spela med. I ingenjörsjobb brukar jag skita i det, och dom släpper det rätt fort.
Däremot är dom väldigt noga med vem men pratar med / vilken ordning.
Flera gånger i tyskland fick jag prata med en PhD / doktor som var chef för andra, även om han inte förstod någonting. Hans ingenjörer förstod allt och pratade i sin tur tyska med honom.
En gång körde jag ett “jag åker hem”-kort. Sen bjöd jag in ingenjörerna till mitt hotell och så löste vi allt.
Edit: Det bästa var min kollega som sa: “kan du förstå vad dom säger?” det visade sig att man lärde sig tyska enkelt om man var i ämnet.