Såg någonstans att man tror att inom 5-10 år görs alla spelfilmer av AI och alla skådisar är bortrationaliserade…
Det beror väl på vad det är för genre också. Tror nog det kommer finnas en marknad för riktiga skådespelare inom lite tyngre drama osv. Precis som att porträttmålning inte försvann helt när kameran kom.
Pengarna styr nog detta helt och hållet. Kan du göra en film mha AI för under halva kostnaden jämfört med att använda riktiga skådisar - som ofta får miljoner dollar för att vara med - så blir det så.
Riktiga tecknade filmer försvann i princip helt när datoranimerade filmer som är mycket billigare att göra blev möjliga.
Sedan är ju frågan om folk vill se AI-genererade filmer istället för “riktiga”.
Tecknade filmer som t ex gamla Kalle Anka m.m. gillade jag medan datoranimerade går bort helt för mig.
Någon som har tips på en vettig (läs billig) nuc plug n play och en 16 tums touchskärm? 
Det handlar om att ett känt namn drar tittare och att de på det sättet är lönsamma för filmen. De kan ju redan välja mindre kända skådisar och få ner kostnaderna men trots det så slåss de om de dyraste. 
Att betala 80 miljoner dollar för ett ansikte som drar in 400 miljoner dollar är en mycket bättre affär än att ta in en okänd skådis för 1000 dollar som inte säljer en enda biobiljett extra.
Om man på kul (liite kul är programmering ändå, då AI gör skitjobbet) skulle vilja publicera ett geografispel man gjort (Typ i javascript) hur gör man då? Superenklaste, helt utan inlogg, topplistor och sånt, hur gör man på enklaste sätt?
(Har en bluehost och en wordpress.)
Eh … man “låter AI göra skitjobbet”:
Superenklaste sättet att publicera ditt JS‑geografispel på WordPress/Bluehost
Metod 1: Custom HTML‑block (0 plugins, 2 minuter)
-
Skapa ny sida/inlägg i WordPress.
-
Lägg till Custom HTML‑block (sök “HTML” i blockbiblioteket).
-
Klistra in hela ditt spel (HTML + CSS + JS) i blocket:
<!DOCTYPE html>
<html>
<head>
<style>/* din CSS här */</style>
</head>
<body>
<canvas id="gameCanvas"></canvas>
<script>/* din JS här */</script>
</body>
</html>
- Publicera. Spel laddas direkt på sidan.[^1][^2]
Fördel: Inget laddande filer, inget krångel. Fungerar för enkla spel.
Metod 2: Ladda upp filer (om spelet är i flera filer)
-
File Manager i Bluehost cPanel →
/public_html/wp-content/uploads/spel/(skapa mapp). -
Ladda upp
index.html,spel.js,stil.cssetc. -
Ny WordPress‑sida → Custom HTML‑block:
<iframe src="/wp-content/uploads/spel/index.html" width="100%" height="600" frameborder="0"></iframe>
- Publicera.[^2][^3]
Metod 3: Gratis GitHub Pages (ännu enklare, ingen WP)
-
Pusha spelet till GitHub (som du redan gjort).
-
Gå till Settings → Pages → Source: “Deploy from a branch” → main → Save.
-
Spel live på
dittnamn.github.io/repo‑namninom 1 minut.[^2]
Rekommendation för kulprojekt: Metod 1 eller 3 – inget admin, direkt live. WordPress är perfekt för Metod 1 om du vill ha det på din sajt.
⁂
2 gillningar
Och då är du ung…
Du har korta tidsperspektiv.
Vi lever närmare T-Rex än vad T-Rex levde Stegosaurus.
2 gillningar
Och mellan T-Rex tiden och nu har det varit cirka 1000 istider.
och inte fan klagade de på plogningen under de istiderna!
1 gillning
Upplevelsen av tid skiftar ju rätt kraftigt i takt att man själv blir äldre. Man får andra perspektiv eftersom ens egen barndom är nollpunkten på nåt sätt.
Har ett starkt minne från mitten av 80-talet när jag var 8-10 år och min faster hade satt på sig mörka utsvängda jeans från 70-talet när hon skulle jobba i trädgården eller vad det var. Det var som att hon satte på sig kläder från en annan värld. För mig hade de nästan lika gärna kunnat vara från 1800-talet. För på 80-talet skulle allt vara ljust, stentvättad och lite för stort.
Nu ser jag ibland typ 10 år gamla bilder på mig själv där jag har på mig en skjorta som jag annars upplever som “ganska ny”. Antar att det var likadant för min faster då.
Senast häromdagen tänkte jag på att 1985 är lika avlägset som andra världskriget var då. Hade jag varit lika gammal då som jag är nu så hade jag haft tydliga minnen av tiden för kriget.
Det andra som slog mig var hur väldigt närvarande andra världskriget var för John Cleese när han gjorde Fawlty Towers 1975. Endast 30 år efter krigsslutet. Då fanns det massor av män i aktiv ålder som hade varit med och krigat. På båda sidor. De mellan 50 och 70 ungefär. Det var inte mer avlägset än vad VM-bronset i USA är för oss nu. Därav alla tyskskämt och “Don’t mention the war”. Det tog jag inte riktigt in när jag såg serien för första gången som typ tonåring.
Har man, som tonåring på 70-talet varit med om båda kan jag säga att Kungen och Silvias bröllop och Star Wars kom som en befrielse. I och med det blev drömmarna inte så ljuva längre och man började kunna klä sig både bekvämt och snyggt i lamullströja och säckiga Jeans.
A little knowledge is a dangerous thing.
Med all vibe-coding nuförtiden kommer folk som tror att de kan något skspa mycket skräp framöver när de inte riktigt har koll, som den här killen.
Provtrycker lite. På större forum finns en massa ungdomar som funderar på programmering, om det är nåt att lära sig och kanske jobba med. Jag skrev nedan. Reaktioner från er gurus och konsulter?
=======
50 år av erfarenhet med progrmmering säger så här(långt men läsvärt tror jag om man funderar på programmering):
Programmering på basal nivå, att använda ett språk som python med enbart de grundläggande mekanismerna är rätt lätt om man hade rätt lätt för matte i skolan. Jag hade lätt för matte på mellanstadiet tidigt 70-tal, skrev alltid bäst på alla prov i en ambitiös villaklass. Säger det inte för att skryta utanför diskussionen, som är viktig. Lärde mig basic hyfsat lätt då datorer dök upp i gymnasiet senare 70-tal, inte jätteenkelt dock. Jag var(är) heller ingen stjärna på t.ex. schack. Släppte programmeringen efter ett tag, livet var struligt.
Livet var struligt, men spottade ut mig som gymnasieingenjör i processindustri i början av 80-talet. Gick omkring i ett renrum och skötte etsar, ugnar och annat. Det var avancerat och det var kul att programmera maskinerna. Yngre brorsan började som yngst på KTH på Teknisk fysik, hade mindre strul i livet. Men jag såg vad han gjorde och studentlivet verkade ju kul. Min chef visade sig vara en tyrann efter nåt år och alla ville bort. Lyckades med arbetslivspoäng komma in på D-linjen, knåpa program var ju lite kul i alla fall. Nånstans fanns matten och civingämnena klarade jag om än knappt.
Men nu kom jag i kontakt med seriös programmering, och nu skall ni läsa noggrannare om ni vill göra programmering till en karriär. Det introducerades sånt som lisp och rekursion. Inte lätt för mej. Mycket om strukturering av program, vilket funkade bra, var helt nästa steg efter att ha behärskat rätt avancerad programmering INOM ett språk.
Men sen dyker ramverk upp. Sånt som folk med superiq och en brinnande passion för programmering skapat. Som man skulle använda. Jag kunde använda det men fattade ingenting. Objektorientering kom då jag hade nåt år kvar av studierna. Tog mig lång tid att fatta. Jag började fatta, programmera kan jag men jag är ingen stjärna.
Tog ändå examen och började med test av sw. Nu är vi runt 1990. Programmering i industrin var fortfarande rätt basal. Jag var bra som testare och bättre som ledare. Blev chef över programmerare, även seniora. Såg med tiden hur Java kom, corba, programming patterns och så småningom web.
Och det är en helvetes skillnad på att lära sig perl och att tillägna sig det som behövs för att kunna programmera seniort. Fatta callbacks, fatta ramverk som zend, fatta hur en webläsare beter sig. Fatta GIT på djupet….
Tänk så här: de ramverk som du behöver förstå har utvecklats under decennier av de smartaste människor du kan tänka dig som brunnit för programmering. Och gjort det för att ungefär lika smarta människor skall kunna använda det och göra fantastiska saker.
Nu då jag närmar mig pensionen har jag sen rätt många år lagt ledarskapet på hyllan. Att vara chef ger pengar men är slitsamt. Jag har råd att vara testare igen. Och kan nu med AI ganska enkelt automatisera test, det är programmering på min nivå.
Vad vill jag säga: testa gärna nåt som python. Det är kul och hade du lätt för plugget så kan du göra spel och sånt rätt enkelt. Men skall du i dagens läge göra programmering till en karriär måste du då känna att du brinner för det, och märka att du enkelt tillägnar dig allt svårare konstruktioner. Ge annars upp fort. Tänk inte på det som en karriär. Nuförtiden krävs mycket av en senior programmerare.
AI ställer begreppen lite på kant. De flesta bara tänker på AI som nåt som gör kod och därned tar jobb från programmerare. Men finns det några som verkligen lyckas ta till sig AI så är det programmerare. De blir mer produktiva. Och AI är också en utmärkt lärare då man stöter på konstruktioner i det den genererar som man inte förstår. Hur AI de facto kommer påverka programmeringsbranschen skall bli intressant att se. En verksamhet som producerar program gör oerhört mycket mer än bara gör ny kod på beställning från någon kund.
Hoppas det klargjorde lite.
2 gillningar
Jag förstår faktiskt inte vad du vill säga.
“Om du har lätt för matte i skolan kan du bli en bra programmerare?”
Innebär det att du tycker att motsatsen gäller med?
Jag skulle nog säga att bland de som varit skarpaste på programmering jag jobbat med inte har varit några stjärnor i skolan
1 gillning
Kopplingen matte programmering tror jag inte är slumpvis? Duktig i skolan är något mer, skulle hållt den borta. Men iofs brukar den som är bra i svenska också vara bra i matte. Det omvända gäller inte?
Men håller du med om det jag säger om programmering? Att man behöver känna. - det här kan jag göra bra om man skall göra en karriär av det?
Antar att ni som ser en gyllene pension framför er efter många framgångsrika år som programmerare också fattade lisp och rekursion rätt snabbt? Tog till er objektorientering snabbt? Callbacks?
Men ska fixa den med skolan, det är helt rätt!
Gick åt ett helt annat håll via Forth, C, C++ och nu med C#.
Lisp förstod jag mig aldrig på.
Recursive : See recursive.. Say no more…
Vad gäller AI biten är jag faktiskt mera orolig.
Innan vi har en AI som fungerar mera felfritt tror jag att felen I början för “kidsen” blir större/värre. Vi äldre har nog en “sundare” inställning till vad vi får från AI. “Stämmer verkligen det här?”
Ett exempel från morgonen:
Hur stort är Grönland jämfört med Europa?
Grönland (ca 2,2 miljoner km²) är ungefär hälften så stort som hela Europa (ca 10,2 miljoner km²) men ser ofta mycket större ut på kartor på grund av kartprojektioner
Längre ner I artikeln räknade den rätt…
1 gillning