Kompistävling på Vallentuna. Hyfsade priser. Jag går i sista boll och har med mig killen som ligger tvåa inför 18:e hålet.
Alla fyra i bollen slår hyfsade utslag och har mellan 115 och 130 meter in till green. Två bollar ligger ganska nära varandra och jag konstaterar högt att “Det här är min Srixon”.
Sen spelar vi in. Jag slår först. Inte toppenbra, men OK. Lite lågt så jag har svårt att följa bollen sista biten men känner att den går lite vänster. Kanske missar den green.
Björn som är tvåa i tävlingen har kortast kvar och slår ett slag han är nöjd med.
Vi kliver upp mot greenen och jag noterar att min boll ligger i greenbunkern. Björn går till sin som ligger två meter utanför green.
Jag slår ett skapligt bunkerslag och landar 1,5 meter från hål. Missar putten med någon decimeter, duttar i bollen, Plockar upp den och läser:
T I T L E I S T
Vad fan…
Kollar i fickan på reservbollen. Titleist där också. Björn som missat sin putt hålar sen ut på 5 slag och då frågar jag honom vad han har för boll.
Han kollar:
S R I X O N
Vi har lirat på fel bollar. Båda två. Ingen har sett efter och ingen har ens markerat sin boll på green.
Efter koll med regelkunnig enades vi om att vi skulle spela klart hålet efter ungefärlig återplacering av våra bollar och med två pliktslag.
Jag lyckas tvåputta och hamnar på 6 ändå.
En frustrerad Björn missar första bunkerslaget helt, slår ett dåligt andra, treputtar och slutar på nio slag på par 4-hålet.
Rasar till femte plats.
Golf alltså.
Jag var ju den som i praktiken gjorde mest fel, för jag slog ju först på fel boll. Men hade borde förstås också ha tittat.
Och jag kunde inte med att hålla käften när jag upptäckte misstaget, även om det också drabbade en annan spelare. Som dock också hade gjort fel iofs.
