Om det leder till högre svingfart och skonas kropp kommer man få lära sig.
Ingen har påstått att det kommer bli “samma” som innan.
Det har jag inte påstått heller, du skriver att man inte ser andra idrottare som söker tyngre rack mm. Men det är nog för det första inte ett helt korrekt påstående.
Men jag menade att jämförelsen haltar då det är fler komponenter än bara skaftet i en klubba. Skaftet är en betydande ingrediens, men man kan inte bara jaga vikten, det behöver inte lösa några problem i sig.
Kolla Duplantis som väl blir ett lysande exempel. Med en lättare stav kommer han upp en viss höjd med en viss fart, men vill han så högt som möjligt så MÅSTE han använda en tyngre stav med ett styvare flex i en högre (optimerad) fart.
En skaft tillverkare nämner just att vissa får ut mer av tyngre skaft, lättare är inte alltid bättre sas
Det är väl knappast så att han väljer en tyngre stav med samma styvhet och längd?
Det är ju ganska självklart att man oftast byter till lättare tot.vikt via ett lättare skaft för att endera skona kroppen och/eller få tillbaka fart.
Känns som en nykter insikt att man förstår att något förändras och att det blir en inlärningstid.
Den andra diskussionen i tråden handlar ju mer om att en person ska ha en viss vikt. Mer varför än vad de klarar av.
Alla svingar nog bättre tekniskt med ett lite tyngre skaft men alla aspekter måste vägas in.
Ju fortare man kan svinga desto mer vikt kan man kosta på sig för att få bättre stabilitet.
Ju saktare, desto mer vikt bör skalas bort utan att tappa för mycket stabilitet.
Det är egentligen det hela resonemanget med en sund byggnation handlar om. Att inte sväva bort i djungeln och tro att ”jag ska minsann ha D9 i svingvikt” bara för att det värdet i just en enda klubba ger en känsla av funktion.
Det finns flera sätt att nå D9 på en klubba men bara en av dem funkar. Endast den versionen kan, i sin tur, garanterat räknas/byggas om till en rimlig spec med andra komponenter/vikter utan att tappa bort känslan.
Om det då går att bygga till D9 eller D2 (med olika material) och få ut ”samma” känsla… vad säger det.
Att D9 är rätt?
Nej, det säger att någon startat fel och jobbat på på enklast möjliga sätt för att uppnå ett rimligt resultat.
Det är absolut rimligt när man pillar med en redan byggd klubba och inte vill göra om.
Fix o trix…
Det är inte rimligt när man går till någon och betalar pengar för något som ska vara ”skräddarsytt”.
Egon
I stavhopparfallet så är högre höjder ganska relaterat till en längre och styvare och sammantaget tyngre stav. Men givetvis så är en lättare, längre och ändå rätt böjlig stav den heliga graalen antar jag?
Och även om den referensen är lysande i vissa delar är det dåligt i andra, för en höjdhopparstav är en hel del, den består inte av flera ingående ingående komponenter som ett huvud och ett grepp som i symbios ska fungera med en användare för leverans av ett annat objekt.
Och att jaga vikt är inte hela frågan, man måste ha en viss vikt för att få en fart och en massa (bladet) till bollen. Du kan ju inte sätta en stenhård frigolitbit i ändan på ett svinstyvt 5 gr skaft och hoppas på underverk, är du med?
Längre och styvare. Beror på vem man frågar😅
Tänker du fortfarande golf? 
Hehe, det vore rätt roligt att se någon nisse som kommer med en klubba med en totalvikt på 0,1g och som har en teknik som gör att han inte sätter något tryck på klubban själv just i träffögonblicket.
Klubban kommer ned mot bollen med en jävla fart men studsar tillbaka igen med en smashfactor på 1,49 samtidigt som bollen rullar av peggen och stannar nån decimeter framför densamma. 
2 gillningar
Att bägge är rätt för någon. Punkt
Nja, på ett plan, så visst… men du borde förstått min poäng.
Känslan av D9 men med ett annat skaft avläses D2.
En klubba i balans är på D0.
Historien och vetenskapen säger det.
Jakten på slaglängd ger D2 som norm… balansen blir kompromissad men bara väldigt lite. D4 på wedgar är inte i balans utan huvudtunga för att ge bättre spel vid nedgreppning. 1” ner ger klubba i balans…
Upp/ner någon svingviktspunkt är helt ok. Det är små avsteg som är fullständigt acceptabla och i vissa fall även nödvändiga pga. spelarens sving. Balans vägs mot avarter i svingen.
D9 är inte ok… fel skaft avs. Vikt och/eller flex.
Egon
Har för länge sedan insett att vissa trivs med annat än “standard”, klank o pekfinger är meningslöst.
Ok, så då ska vi skippa det vetenskapliga?
Filosofi, tro, religion?
Förneka för att slippa påvisa andras inkompetens?
Nåväl.
Jag håller med om att många trivs med något som ofta presenteras vara utanför standard.
Det finns en gemensam nämnare som styr vad folk ”trivs med” och det är skaftet. Testar man med fel skaft så tvingas man ändra andra komponenters spec för att hitta hem.
På något sätt känns det som att det är meningen att folk ska få känna sig speciella och att det är något bra!?
Fårstå mig… när jag vet att det rymmer massvis med speciella specs inom det du så förhatligt kallar ”standard”.
Sanningen är att folk som svingar inte är så speciella att man t.ex behöver motsv. en bil med 3 hjul fram och 1 bak.
Det räcker gott med en bra byggd bil som har rätt antal hjul fram o bak
Ska vi gå in på exakta termer och specar så bestämmer skaftets vikt och flex allt. Känslan av tungt/lätt hanteras med ett korrekt utprovat skaft avs flex och vikt. Då kan man bygga klubban med en spelbar och vetenskapligt korrejt balans som främjar det fysiska som en kropp klarar av att hantera.
Egon
Till er andra.
Glöm bort det där med svingvikt som något som ska anpassas. Dess enda funktion är att tala om … om bygget är korrekt.
När man går till en OEM fitter så är dens enda möjlighet till en ändrad spec… att byta ut skaftet. Detta ändrar iofs svingvikt men det är oviktigt. Det enda som är viktigt är känslan skaftet förmedlar.
Skaftets vikt och balanspunkt styr helt och hållet vilket möjligtvis kan kännas som något helt ogreppbart när fittern säger något om svingvikt.
En riktig fitter pratar inte svingvikt alls… det bara är OCH det är bara ett kontrollmått.
Egon
Hittils är det endast teorier som presenteras, vetenskap är mestadels= som det alltid varit.
Sw som OEM fittern använder är perfekt för att bygga med de komponenter som används, en “standard” billigt, hög Roi osv, resultatmässigt är det något som skaver, om sw som standard används så borde det ge resultat någonstans förutom på sista raden i årsredovisningen.
Går alltid att rycka ut en parameter för att “bevisa” vad man nu vill…typ snitthcp knappt rört sig, måste bero på sw är undermålig metod för bygga för de flesta? ( Anser dock inte det,).
Har fört in parametrar som skaft kan kontrollera swingspåret, sw kan kontrollera bladet.
Inser att det är svårt att greppa om man låser sig på fix värden.
Balans är det vid greppning eller nedswing, ja vissa är skitjobbiga och justerar efter det de känner redan vid greppning. D2 vs D9 som är “samma” i nedswingen behöver inte vara det vid greppning, bakswing,vändning. Som alla känner till blir det innan nedswing rätt så blir nedswingen rätt.
Vi pratar om varandra här.
Det jag försöker få fram är att om skaftets vikt ger svingvikt D2 så är det ”bara” D2.
Det är förhållandet mellan komponenterna och passar det inte viktmässigt så byter man skaft.
När man sen har bytt, bytt och bytt… så hittar man det skaft som psssar bäst.
Det man då läser på svingviktsvågen är oviktigt för spelaren men viktigt för den som bygger. En enkel check att klubbans övr. värden/vikter ligger inom toleranserna.
Ovan är basic och det kan kallas att hitta en bas att stå på. Ingen annan manipulation har gjorts, utan det är bara vikter och flex man går på.
Inom OEM så brukar det stanna där och det funkar fanimej bra om det görs vetenskapligt.
Det är efter det som vi hamnar i ett stand off läge. Någon läser svingvikt som fan läser bibeln och siktar på att minska eller öka den för att spelaren tycks behöva det.
Då kommer vi in i samma kompromiss som med skaftlängd dvs. Vi kan tillåta en oförändrad längd genom att justera lie. 2 grader Max säger skolboken och behövs det mer så justerar vi det som är det egentliga problemet dvs. skaftlängden.
Det är exakt samma sak med balansen.
Väl inne på rätt skaftvikt så kan vi tillåta oss att ändra förhållandet upp/ner någon svingviktspunkt men blir det mer så ändrar vi det som är det egentliga problemet.
Det är här många försvinner bort. Vad är det egentliga problemet?
Det man upplever tolkas endast som ett behov av förändrad balans. Ergo… någon skapar då en obalans och sen tycks det räknas som att allt är fine!!
FEL!
Det man upplever är först skaftets vikt och sen den böj man tillför via sin sving. Justerar man detta så får man det resultat man vill och balansen kan hållas rimlig. (Edit, ser mitt syftningsfel här men räknar med att man förstår ändå).
När en kladder viktar upp en klubba till D9 så har h*n missat att skaftet är för lätt och/eller för styvt.
Spelaren kommer naturligtvis kunna lära sig spela med det och det känns kanske t.o.m. bra till en början men baansen är helt off och det kommer ta sin tribut.
Det hade alltså gått att erhålla samma känsla utan att landa på D9 vilket hade gjort att man hade fått en klubba i balans.
Egon
Som vanligt,beviset för något en massa text med marginellt innehåll.
När jag skattar texten så har den otroligt lågt bevisvärde.
Trodde inte jag behövde bevisa något som borde finnas i kunskapsbanken.
Ledsen om jag pratar över ditt huvud eller din religion.
Egon
Jag kan inte hjälpa om biasen är så enormt påslagen hos er att normalfördelninging är fel, jag gissar även på att Kahneman, små talens lag är fel…
Jag gissar även att ni inte läser det som skrives av andra. Kanske upptagen med att formulera egna texter. OM så hade ni uppfattat mycket annorlunda vs det ni tilldelar mig
Ett litet inlägg:
Det som kallas vetenskap här och ställs mot filosofi, religion osv är inte vetenskap, utan praxis. “Standard” har vuxit fram genom åren (trial and error?) och blivit just praxis. När praxis ändras (tex strongloftade järn) blir det ett väldigt liv. Men det är fortfarande inte vetenskap. Sedan finns förstås vetenskapliga fakta bakom (tex fysikens lagar) varför en klubba ser ut som den gör. Men i relation till individers svingar… Jag skulle vara mycket förvånad om det ligger vetenskapliga studier, alltså publicerad forskning i vetenskapliga journaler, bakom att standardlängd, vikt, svingvikt osv är bättre/bäst/normalast osv. Det är praxis bara. För många funkar praxis bra. Det är därför det är praxis. Men för andra är det ganska långt bort att känna sig bekväm med “standard”.