Apropå smärtsamt för öronen. Vi bodde i ett radhus. Grannens grabb fick ett trumset. Han hade det i källaren, men det tog väl c:a 3 timmar innan undertecknad fick ta tjuren vid hornen och gå över. Vi hade bra kontakt med grannarna, men jag var tydlig.
Skall det vara analoga trummor så ska det hållas inom otroligt strama tyglar.
Det slutade med att de gjorde sig av med setet, hoppas att det var mer för att grabben snabbt tröttnade mer än att det var mitt “gnäll” som avgjorde…
Men att ens ta det beslutet gjorde mig lite konfunderad då det finns elektriska trummor som passar bättre i lokaler där det finns en granne som kan påverkas.
Sen är väl att stämma vårt piano mer än vart tionde år lite som att kasta pärlor för svinen. Vare sig jag eller frugan är så pass bra på piano att det liksom är värt det (konstigt nog tyckte dotterns polare annorlunda).
Berra, är du på nivån att du kan spela Intåg i sommarhagen även andra svängen då “det kommer in en stämma till?”. Det kommer jag aldrig kunna. Det lilla jag tänker plåga motoriken med pianomässigt nu på ålderns höst är att få till en tillräcklig boogievänsterhand. Såinihelvete svårt det också.
Nu har jag degernererat spelmässigt pga. väldigt lite spelande det senaste decenniet. När jag spelade som mest hade jag problem med bara ett fåtal stycken.
Bl.a. Chopins Fantasi Impromptu där polyrytmen orskade stora problem för mig.
Jag provade att spela fiol i grundskolan och som Brasse så fint uttryckte det “Det låter för jävligt!”. Och som violinist har man ju örat j-ligt nära oväsendet
Som självlärd gitarr-knäppare med dyslexi avs. noter så känner jag mig ibland rätt stolt när jag hör en låt och i huvudet kan ”höra” ackord/följden någorlunda.
Så skedde häromdan på en fest där kidsen hade lagt in ”Four chord song” i spellistan.
Barn är ibland inte snälla mot de äldre och de dissade mig totalt när jag ”uthörde” G, C, Am och F.
Meh… det finns inga F med där!!
Jo, men det går att spela samma låtar med G, C, D och Em.
Sen dog diskussionen med åsikten att Gubbar som lärt sig själva inte kan nåt när en dryg 20-åring faktisk ”kan” spela på riktigt.
Jag orkade inte dra in att det de pratade om är en version av Oasis-ackord och att de måhända bara kör dessa. Liksom Ed…
Hit vill jag komma som gitarrist. Sen räcker det. En god bit på väg men inte riktigt där. Framför allt plektrum har jag alltid haft svårt för. Fram till 1:50, det därefter är jag inte utrustad med motorik för.
Olga är nog min favoritgitarrist. Såna här Clapton eller hendrixsolon ger mig inte ett skit. Fast den bästa gitarren ever på inspelning är Malcolm på AC/DC’s Rocker. Angus gör hyfsat ifrån sig men Malcolm får kompgitarren helt sanslöst rätt. Har nog hört den tusen gånger och tröttnar aldrig. Första två sekunderna, hur bas, trummor och Malcolm drar igång, drar igång adrenaliner, endorfiner och alla andra iner i mig som inget annat. Möjligen riktigt feta långskott, typ Lato-Boniek mot Belgien, med den tidens kamerabevaknig.
