Jag har fått känslan av att slopevärderingen i praktiken innehåller en komponent som spelar in på banvärderingen, men som givetvis ingen representant för SGF eller liknande skulle tillstå - och det är “premiumfaktorn”.
Jag kan som exempel ta att jag som ligger och skvalpar mellan runt hcp 4-5 får kanske 6-7 slag på hemmabanan Vallda, medan jag på den årliga resan till olika mer lågprofilerade anläggningar i Värmland och fjällen mer typiskt får nöja mig med kanske 4 slag - trots att åtminstone jag upplever de här fjäll- och skogsbanorna som väldigt mycket svårare. Det är ofta våldsamt smalt och det är skog, blåbärsris och blockterräng strax utanför fairway. Dessutom kanske man under åren har haft mindre resurser att röja i skogen, så det är ofta förlorad boll istället för att det går att knacka ut den från en bädd av tallbarr som på Barsebäck eller Tylösand. Att banorna ofta är något hundratal meter kortare hjälper inte mycket, då det ändå är så smalt att man ofta borde lämnat drivern i bilen.
Synpunkter? Någon som känner igen den bilden? Alltså att slopevärderarna på något sätt liksom kryper för “finklubbarna” så att vi som råkar vara medlem på en sådan i praktiken har dopade skrythandicap och är hjälplösa när man peggar upp på banor som Uddeholm, Sälen och liknande?
På hemmaklubben har vi tre slingor à nio hål. En av dessa är betydligt svårare än de andra, pga att den har små greener, många röda hinder och mycket “elände” där man ofta inte hittar boll. I praktiken är den slingan cirka 2-3 slag svårare än de andra. Det reflekteras inte i slope.
Nope. Björnen klart svårast. Skiljde 4 slag på scoring B/gul vs H/gul under KM.
Mindre skillnad från vit men fortfarande nästan 2 slag.
R ligger lite mitt mellan från gul, men är enklast från vit pga mindre praktisk skillnad i längd gul/vit.
Jag tycker slope-värdena ofta är lite märkliga. På Bro Hof tycker jag t ex att Stadium från gul är betydligt svårare än Castle från gul, ändå skiljer det bara ett slag för mig.
CR värdet är 73,10 på Stadium och 71,20 på Castle - vilket känns rimligt, men att slopen är lägre på Stadium med “bara” 132 mot Castle där det är höga 139 känns konstigt. Det gör att t ex en 30 hcp får lika många slag på båda banorna. Jag tror nog de flesta upplever Castle som något enklare och jag tror alla met högt hcp upplever Stadium som riktigt besvärlig.
Börjar man sedan blanda in röd och blå i ekvationen blir det jobbigt på allvar…
Om det skulle finnas någon generell “premiumfaktor” tror jag inte men att banor kan upplevas “felslopade” tycker vi nog alla då och då. Det är nog så att banvärderingen inte alltid utförs enligt boken.
Eviga problemet med hcp/slope är att 4 slag på halmstad norra inte är samma sak som 4 slag på boa olofström. Om jag vid samma tillfälle skulle kunna klona mig skulle jag gissningsvis behöva 6-8 slag på halmstad i den jämförelsen.
En 4hcp på halmstad är typ scratch på mina hemmabanor.
Nu har de iofs slopat om men ”sketbanan” i Ikea-land gav 2-3 slag mer än en normal bonnabana. Svårighetsmässigt hamnar den i samma kat. som viredaholm. Teoretiskt lätt men praktiskt sett not so much.
Spelade norra i fredags. Iofs scramble men likväl så var den human. Trots rejäl nackspärr så bidrog jag med 75%. (Dopad med tabletter, tigerbalsan, jäger och massvis av bjud-öl ). Det går ju inte att teorisera och jämföra mot singelspel men känslan var att jag hade klarat runt hcp själv.
(44p fick vi ihop med hcp7 som hade lirat med mitt singelhcp).
Jag är medlem i Kävlinge GK som är en bana med mycket vatten både på sidor och tvärgående. För något år sedan kortades banan från 50 till 47 (gamla röd tee) och i samband med det minskades antalet tilldelade slag med c:a två tre för de flesta av oss damer. Inga vattenhinder försvann från banan i samband med att man kortade den.
Om jag åker en liten bit till Barsebäck och spelar Ocean course så får jag idag med det hcp jag har 7 (SJU) slag mer än jag har på hemmabanan. På Ocean Course riskerar jag inte att bli av med bollen lika ofta som på hemmabanan. Den är längre, javisst. Men ge mig ett gäng rundor där så hade mitt hcp gått ner…450 meter längre för sju slag mer kan jag ta.
Så min slutsats är att meter betyder mer än svårigheter i banvärderingar…
Ofta har jag bättre resultat på “bortabanor” än hemma, Japp!
Kävlinge har alltid varit en erkänt svår “dambana” , den kortades från 50 till 47, men ofta på andra banor spelar vi 44 eller 45 och får ungefär samma antal slag. Men det härdar!!
Desto roligare när det funkar på hemmabanan och när rundan inte innehåller några pliktslag!!!
Mina bästa rundor i mitt golfliv har inte spelats på hemmabanan! Men det är där jag har lärt mig att bemästra vissa bråkiga hål!!
). Det går ju inte att teorisera och jämföra mot singelspel men känslan var att jag hade klarat runt hcp själv.