Jag har alltid varit bra på att putta (no shit, sherlock, med det nicket) men ibland får jag formsvackor som får mig att börja grotta ned mig i teknik och då blir det bara ännu värre. En reset av hjärnan hade varit bra, men igår tog jag mig i kragen och bad en god vän om hjälp.
Vi stod på övningsgreenen och jag rullade i boll efter boll från ett par meter. Mina enstaka missar tyckte han berodde på dålig kontakt orsakad av dåligt fokus och lite för tveksamt tillslag.
Efteråt stod jag kvar och slog lite puttar mer aggressivt och det var rätt skönt, men nästa vän som kom förbi råkar vara min instruktör och han sa att jag skulle ha en puttrörelse mer 1:1 istf som jag hade 1:3 (längd på baksving vs genomsving). Eftersom jag med så lång genomsving riskerar att få lite fisig acceleration och därmed slå puttarna lite kort.
Just där har jag också haft mitt problem. Kort i linjen eller svag fart så att bollen wobblar och faller ur linjen.
Fokuserade på ett mer positivt tillslag och började sätta puttarna ganska hårt i bakkant (för mig som annars brukar låta bollen dö över kanten) och det var faktiskt hur skönt som helst. Fn vad roligt att efter +30 år upptäcka att man kan lära sig något nytt. Trots att man är en gammal hund.
Hade samma sak igår. Hittade en set-up som garanterat drog iväg bollen på rätt linje. Lite vänster arm/armbåge tucked in mot bröst/sidan.
Glad i hågen gick jag ut och slog puttarna helt piss. Satte inte en putt längre än 2m och returerna var ibland längre än så.
Idag bestämde jag mig för att jag är bra på känsla och gjorde därför allt för att fria upp mitt stroke. Inte en enda 3-putt och returer runt 20-50cm.
Speed is king. Perfekt kontroll av riktning är omöjligt och fullständigt onödigt om man inte har rätt speed.
Det bästa av 2 världar kanske funkar.
Jag har en kompis som gick från en newport eller ping om du så vill det till en mallet.
Han sätter betydligt mer puttar nu även om han är kass på fart. Grejen är att han var kass på det tidigare också och nu har han köpt sig betydligt bättre riktning. Det var hans sämsta del innan.
Som jag sa till Albert i somras; Långa puttar. Övningsslag för att hitta längdkänsla. Korta puttar gå dit, titta på hålet och slå till.
Tror inte statistiken kommer skilja nämnvärt över 100 puttar på teknik eller hur man gör, däremot om man tvekar så kommer det bara skit. Gå dit och slå till den. Du hade aldrig missat en passning i hockey i farten. Varför skall du missa en sänkbar putt pga handsvett och adrenalin?
Som Albert nämnde ovan bör man kanske inte jämföra äpplen och päron genom att bara räkna puttar utan se på hur långa puttar man sätter, hur många man lägger kort och hur många man missar efter att ha varit kort respektive lång.
Men vem fn orkar hålla på med sånt?
Jag spelade 18 hål idag och var bra från tee, men kass på inspelen. Hamnade inte så nära flaggan att jag ”borde” sätta puttarna, men hade ingen treputt (inte ens när jag puttade från kort green på 13 hela vägen över till andra sidan) och satte alla puttar som jag kände att jag borde sätta (halvannan meter och in).
Skönt att gårdagens lektion gav utdelning direkt. Nu ska vi se om det håller också.
Så var det dags att prova det här i skarpt läge. Liga på Norra i hård vind 15-20m/s. Missade en del greener så jag fick försöka rädda mig med puttern.
Blev 75 slag, 38 poäng, med en bortslagen boll från tee på femman (birdie på andrabollen).
25 puttar. Elva puttar sista nio.
Jag beskrev känslan för en kompis som något jag läst i GD (och översatt) för länge sedan. Man ska slå putten aggressivt. Den ska inte fösas iväg utan knackas till. Som om det satt ett häftstift på bollen och man ska slå in det. Duger inte att bara mjuka iväg bollen med stor rörelse.
PS. Tack @Anders för tipset om Saguto. Så enkelt. Ungefär som Balance Golf, men nästan ännu enklare.
