Överlägsna idrottare

[Berra]

@Vattenmannen

@Berra

I favoritsporter i TV soffan diskuterade vi elitidrottare, förmågan att träna mycket med kvalitet mm.
Vilka idrottare har vi som är fullständigt överlägsna nu ?

Johannes Tignes Bö i skidskytte
Armand Duplantis i stavhopp
Sandra Näslund i skicross

Varför är de överlägsna ?

Är Vattenmannen något på spåren rörande Bö ?

@Vattenmannen

Beror inte det på att kompetensen i skyttet är så hög bland herrarna att det krävs väldigt mkt, för en bra längdåkare som byter sport, för att lyckas på herrsidan?

Då tjejer skjuter lika bra som killar men bara något långsammare (0,8 sek i snitt) tror jag inte på den teorin helt och hållet.

Vattenmannens teori om att det är svårt att träna fys och samma dag träna precision tror jag heller inte på. Om man börjar dagen med precisionsträning skall det inte vara något problem att utföra ett fys-pass på eftermiddagen.

Min förklaring är att få personer har de fysiska och mentala egenskaper som krävs för att bli världselit i en konditionsidrott och på herrsidan i skidskytte är det bara en person som har den förmågan just nu.

Att bli bra i skyttedelen är tämligen lätt för en del, men tar väldigt mycket tid för andra.

Lite egendomligt tycker jag ändå att det är, att inga manliga längdskidåkare i världstoppen byter till skidskytte.

Vad är det som gör Duplantis och Sandra Näslund så överlägsna ?

Andra exempel på överlägsna idrottare är Karelin i brottning och Edwin Moses i 400m häck.
Moses vann 122 lopp i rad och var obesegrad under en 10 års period.

Om vi börjar bakifrån så är ju både grekisk-romersk brottning i tungvikt, samt 400 meter häck tämligen “smala” grenar med klen konkurrens. Givetvis lättare för en stor talang att bli överlägsen där.

Egentligen ganska lika argument för stavhopp och skicross, men åtminstone Duplantis verka ju vara perfekt skapad för sin idrott rent fysiskt. Det tyder hans världsrekord på. Men att ingen hänger på och utmanar beror nog mer på att det finns för få stavhoppare nuförtiden. Normalt sett brukar ju resultaten höjas överlag när någon drar iväg. Och visst, lite så har det blivit i stavhopp också, men inte som förr.

Skicross kan jag för lite om för att uttala mig.

När det gäller skidskytte är det stor skillnad på att bli “bra” i skytte eller att bli “jävligt bra”. Och för att utamana om de främsta platserna i WC och mästerskap måste du förstås vara “jävligt bra”.

Om det vore tämligen lätt att bli riktigt bra skulle förstås fler skidåkare byta sport eftersom det är mer pengar i skidskytte. Men jag tror du gravt underskattar skjutmomentet.

Likaväl har vi ju en tendens att överskatta skidförmågan hos de bästa skidskyttarna. Om de vore riktigt vassa på laggen skulle de förstås ställa upp lite oftare i nationella mästerskap etc. Men det är väl bara Fredrik Lindström som gjort ett riktigt bra längdlopp de senaste 5-10 åren, och det var i en säsongspremiär.

Att man inte byter tror jag helt enkelt är för att man som redan varande elitidrottare vet hur jävla mycket jobb det är att lära sig en ny sport eller ett nytt delmoment. Därför stannar man kvar vid det man kan.

Det räcker med att vara bra skytt för att få ned de relativt stora målen i skidskytte. Svårigheten ligger i att vara en bra skytt vid hyfsat hög puls.