Vår saknade vän Merpos favoritbana på öarna blev vår andra bana på resan. En bana som var obekant för mig till annat än namnet. Men att det var resans krona hade jag förstått sen tidigare.
Efter den sedvanligt utsökta frukosten på Old Course Hotel körde Sarah oss ut till banan en bit bort (20 min med lite omdirigerad trafik). Väl framme möter caddiemaster upp oss och tar hand om mina grejer medans jag tar sikte på klubbhuset.
En öl i soffan före rundan med utsikten över havet går inte av för hackor.
Efter blöta rangebesöket gick jag ut till puttinggreen bredvid ettan och testade dom magiska greenerna, mötte upp med caddien Craig och så tog starten hand om oss.
Vi spelade dagen ihop med två killar från Halmstad och förutom några sneda slag och en fadäs där den ena gick från birdieputt till full wedge på nästa slag så gick rundan smärtfritt.
Greenerna var sagolika och för övrigt resten av skicket också. Var man inte i fel riktnummer på utslaget hittade man bollen. Lagom ondulerade greener. Pottbunkrar som kostade dig ett slag varje gång du hamnade i dom, men caddien Craig gav alltid linjer som funkade även om man inte gjorde som han sa alltid.
Greenfee på denna bana är 350 euro och caddiens avgift 55+dricks, man bör dricksa 35-45 pund.
Även om jag limmade upp en j9 på första hålet dead och fick en huggorm i fickan, samt gjorde min andra birdie kort där efter, så kom McBerglund igång och sopade i 7 birdies och gick efter en knackig start på 72 slag! Jag fick efter trippel på 9 och 18 nöja mig med 81, båda 67 netto och resans bästa bana, resultat och väder på en och samma gång.
Avslutar med en historia från servitrisen från Kingsbarns som haft en riktigt tung dag kommer in i köket och kocken frågar hur det är med henne, -“I’m living my dream”
𝓐𝓵𝓫𝓮𝓻𝓽 𝓢𝓪𝓷𝓭𝓫𝓮𝓻𝓰