Och ska man köpa presenter eller klappar till vuxna ska det finnas en tanke bakom. Att bara föra över köpkraft i form av kontanter eller presentkort blir ju bara ett poänglöst nollsummespel. Om inte en part har betydligt bättre ekonomi. Men det blir ju inte heller riktigt bra… Såna transaktioner kan man ta separat om det behövs.
I valet mellan: “Ingen vinner något för ingen fick chansen” eller “Det blev en mille vinst av min julklapp” så väljer man väl alltid att det blir vinst? Vore ju lysande. Om man själv eller andra tycker det är fel på något vis så behöver den/de personerna styra upp sitt tankesätt.
Återigen i min exfrus familj där skraplotter har varit vanligt förekommande. Där är regeln att alla vinster upp till 10 tusen tillfaller den som fått lotten. Alla vinster på högre belopp delas med alla som är med.
Det ges mängder med presenkort och “upplevelseboxar” där mottagaren själv får bestämma vad det ska användas till. Ja, det är väl bra om det är en mindre bemedlad individ som annars inte hade haft råd men jag tycker det är lite fegt av givaren.
Men, för att svara mer seriöst, upplevelser till barnen i form av utlovad sponsring av resa eller liknande aktivitet under kommande året. De får välja tillfälle själva och jag väljer hur mycket …
En god vän fick presentkort med en upplevelse. Att köra en Ferrari… Närkontakt med en kant på banan pajade en fälg… Den upplevelsen kostade över 20 tusen…
Jag i tanten lägger inte mycket pengar på oss själva avs. presenter. Vi handlar det vi själva vill. Det blir bäst så.
Överraskningar är ofta kul men storleksordningen i penga mätt är oviktig.
I väntan på barnbarn får ungarna som de vill. Oftast är pengar/presentkort mest välkommet men vi slänger in lite nyttosaker också.
Ingen regel här. För tio-ish år sedan skrapade en i rummet fram 10’ eller 20’ (kommer inte ihåg vilket). Förutom det har det varit kaffepengar och nitlotter.