Lite i ämnet, har observerat att vissa gravar har en qr-kod för att kunna läsa mer om personen/erna bakom namnet/gravstenen.
Qr på gravsten.. Ta med sig en rickroll i graven?
2 gillningar
Jag vill bara hålla med dig till hundra procent om ditt första stycke! De personer som jag saknar minns jag inte bättre av en sten, eller liknande. Det finns personliga minnen som snarast triggas av det vi haft gemensamt.
En parallell: Min farmor hade förvisso en grav att gå till efter min farfar. Men hennes, och hans, plats var på byrån. Där stod fotot. Där fanns blommor och ljus när det var något minnesvärt. Det var för hennes skull. Hon behövde inte visa för andra att hon minsann kunde åka till kyrkogården. Hon hade inte heller dåligt samvete när kroppen inte tillät henne att åka dit. Hon hade sitt foto på farfar på byrån.
Jag har aldrig greppat vitsen med grav/gravsten. Omständligt. Kräver underhåll. Tar plats. Dyrt.
Man kan ju meditera över bortgångna helt utan sådana arr. Min far gick bort för 10 år sedan. Jag har inte besökt graven efter jordfästningen. Det behövs inte. Jag gör en inre resa då och då och mediterar lite över minnen etc.
Hinduerna har fattat galoppen.
1 gillning
Jag tycker helt enkelt att det är fint med en gravsten och en välskött gravplats. Att åka dit några gånger om året och plantera säsongens blommor.
Tända ljus och lägga krans under vinterhalvåret.
Hur många generationers gravar tar du hand om?
Bara föräldrar och farföräldrar. Kollar iofs till även farmors mammas när vi är i Dalarna. Men dom ligger nära varandra.
Morföräldrar sköter morbror. Bor i samma stad.
sen är det inte mer pretto än så här.
Jag är kluven… Eller, kanske inte.
Min närmaste släkt har askgravlund, där det byggts låga “murar” där det finns namnskyltar för de gravsatta. Jag kan åka dit och sätta en blomma, eller tända ett ljus, men jag har ingen press på mig att se till att det alltid är fint där. Det sköts av kyrkogården och andra kommer sätta blommor och ljus för sina anhöriga. Jag minns mina nära på annat sätt. Men, visst, om jag åker förbi kan jag svänga in om lusten faller på.
Mina morföräldrar har en grav. Där betalar jag årsvis för att det ska skötas. Ibland sätter jag dit en lykta på Allahelgonadagen, nästan lika ofta glömmer jag bort att ta bort lyktan igen. Då är det bara att köpa en ny lykta året efter ifall jag vill sätta dit en lykta igen.
Jag “fick” en grav när förvaltningen glömt/tappat bort gravrättsinnehavaren. Det var min mormors föräldrar. Som jag aldrig träffat. Jag såg till att stenen blev säkrad, vilket var anledningen till att jag blev “hittad”. Denna grav bad jag sedan om att slippa och det skulle då sättas upp en skylt med en efterlysning ifall någon annan släkting ville ta över.
Den dagen jag försvinner hoppas jag att mina barn lyder mig och inte stoppar ner mig i en märkt grav. De får gärna minnas mig men de minns mig inte mer för att jag har en sten.
Min morfar va bonne och sa “ni kan sprida mig på åkern”. Det gjorde mormor naturligtvis inte som va kristen av sig.
Så ens egna vilja betyder inte så mycket när man dör. Det är vad efterlevande vill ha. Och det är väl bara därför man har en grav så … dom får göra som dom vill.
… men dom kan sprida mig i ett par spannar fix 
Inte i en bunker på östra?
Du har förstås helt rätt! Det är de efterlevandes önskan som avgör. Men jag kommer rekommendera dem att minnas mig på annat sätt…
Farsgubben ligger i en minneslund på landet, det räcker fint. Enkelt, lättillgängligt och anonymt, helt i hans linje och önskemål.
Finns det inte en massa regler kring det där med att sprida aska? Generell fråga, inte något mot morfar AlbertS
1 gillning
Givetvis är det så. Antingen söker man dispens eller gör man det lite diskret..
Vår vän Merpo ligger ju på villa sol golfbana bredvid deras hus i portugal enligt egen önskan. Dock korrekt utfört givetvis.
2 gillningar
Hur var det nu.
Berra hade skrivit i vita arkivet att hans önskan var kremering och att askan skulle strös ut på 7:e hålet på hemmabanan.
Efter lite diskussioner i kyrkofullmäktige blev hans önskan beviljad. När så begravningscermonin ägde rum och prästen skulle strö ut askan kom en vindby och askan flög out of bounds.
4 gillningar
Såg nåt klipp på Instagram.
En änka blåste bort askan ur handen med motiveringen ”hans sista blowjob”.
Egon
I princip håller jag med men det är lite känsla att se sina avlidna släktingars gravstenar. Tog en sväng förbi förra årets EGO.
Min farfars far hette samma sak som mig. Dvs det finns en gravsten där hemma på kyrkogården med mitt namn på. Det är lite speciellt.
Där borta vid bilen, har jag lagt min far. Tyckte jag han sjöng, nä han hänger med än. Tror morsan ligger bredvid en gängkille. Har knappt varit där. Behöver ingen påminnelse om min egen förestående bortgång. Njuter av farsans sällskap i stället. Enda människa som går att snacka med ordentligt.
Men om jag mot alla odds köper den där mustangen kan sonen lägga mig där. Tror inte dottern orkar. Mustangen får bli min gravsten, de får balsamera den. Som Heidenstam.