Detta är ämnat som en tråd där jag presenterar hur några större märken landat i deras bästa modeller av järnklubbor (och naturligtvis era kommentarer om detta).
Disclaimer för att modellår inte är faktakollade.
Börjar med Callaway:
Jag sitter just nu och tittar på om/hur/varför gräset är grönare och inser ganska snabbt varför det ofta är det, men ändå inte om man ser det närhistoriskt.
Designer går igen.
Callaway har väl i praktiken inte missat något alls med sina x-forged i olika årsmodeller sedan de evolverade från x-tour som i sin tur var en mindre variant av deras x-14 pro (spelades av Sörenstam m.fl).
Attributen är ett lite mindre blad åt gamla mid size-hållet, mindre offset men ändå en cb där sulan är spelbart bred med vikt placering ”förlåtande” lågt.
2013 levererades en x-forged som är kulmen på modellen av cb i något som kan liknas vid att kallas vara ”smidd av ett stycke” (eng. forged from one billet of steel) varesig den var det eller ej.
Där och då gjordes även de legendariska Stenson-järnen som var en mash-up med de bra attributen från x-forged och standarddesignen från övr. järn (som evolverat från de spelbara x-14 till övr. standard x-** som följde).
Legacy black var före detta (och efter) en glättig/pimpad/fjollig JDM-produkt som helt plötsligt fick alla bitar på plats.
Även om razr x-forged (2013-2014) var en teknisk flopp så var de högst spelbara och sköna. Floppen bestod i avsteget från det där ovan (mindre blad/offset medium/bred sula) och blev därför en engångsföreteelse då 2016 och 2019 var en designmässig kopia på 2013-modellen med små kosmetiska skillnader.
2021 kom så en tourig version med mycket av ”Stensons” Legacy black i sig. Dessa heter TCB. X-forged samma år fick då en stor släng av samma design men med bibehållen x-forged anda. Lite over the top med två så lika modeller men, som jag kanske glömt att precisera, så har x-forged aldrig legat i enbart players cb-kat. utan de har egentligen alltid samt mer progressivt blivit det naturliga valet för spelare som vill ha något visuellt tourigt men ändå lätt-spelat.
Analys:
Utveckling drivs alltid framåt men med en sund tillbakablick på sin historik så hittar man alltid tillbaka till det som fungerat och sen adderar man ”bara” sin twist/ny design.
Hur skulle du placera Ti-Fusion-modellen där? Känns som att den har mycket av gamla X-Tour-själen med (något) mindre blad, mindre offset men samma känsla och prestanda som hjälper mig.
Den är nog mer mot apex PRO 21. dvs. callaways svar på hollow mb. Visst, både tcb 21 och x-forged 21 är hollow de med, men ändå.
Jag har apex 21 och det jag inte gillade med dem var att de kändes lite klickiga. Spelmässigt (när jag väl fått i rätt skaft) så var det inga problem.
Snälla blad och eftersom ti-fusion är ett snäpp upp, säkert än mer snälla.
Lite on topic med mitt första inlägg är att jag sett tendensen att just x-forged blivit pelaren som håller upp taket hos calkaway. Med det sagt menar jag inte på något sätt att andra modeller är dåliga utan bara att den är ett go to val för en stor skara spelare.
Rent krasst… 2013-framåt duger verkligen än och då är det kanske inte försvarbart att lägga 15-30tusen på nytt. Vill man sen det så lär man inte få sämre järn men inte heller såååå mycket bättre.
Som namnet skvallrar om så har det här märket aspirerat på att tillverka klubbor för bättre spelare. Trots det har vissa varit fullt spelbara även för hackern. Sent 90-tal såg klubbor ljuset som var endera midsize full cavity eller muscle-cb. Båda spelbara även om muscle-cb bara gav en aningens högre L-A än de rena bladen (som varit Titleist flaggskepp). Några OS modeller, där 762 var den bättre, banade tidigt 00-tal väg för de populära ap-modellerna. IOM. dessa kan man säga att titleist breddat sig och verkligen gett ”SGI” en ordentlig chans.
Den modell som bör hållas högst är Ap-2 vilket egentligen inte har gjorts i någon dålig version från 2008-2018.
Ap-1 och sedermera Ap-3 var lite av ”to much”.
Efterföljaren blev lite svårare att först sortera ut men första versionen av t100/t200 var lite mitt emellan även om jag personligen lutar åt t100. Nästa version blev sen mindre men även lite bredare vilket gav en större aura av tourighet utan att ge avkall på ”förlåteriet”. Det var då inte förvånande att mellan-modelken t-150 såg dagens ljus förra året. Dess omåttliga populäritet är inte heller förvånande då det är ett väldigt bra järn utan att på något sätt exkludera varesig den ”touriga” spelaren eller hackern.
Analys:’
Titleist har verkligen följt med i utvecklingen och blivit lite bredare samt mindre ”titleistiska” om man ska vara hard core.
Nja, samma konstruktion betyder ju inte att de är samma ändå.
Praktiskt sett ingen stor skillnad, lite lullull på t-150 som ger lägre VCoG vilket gör att de kan loftas ned och ge mer meter utan att launcha lägre.
Detta brand har haft en storhetstid i SE -00 till åtm. -10. Egentligen med rätta men tittar man spelmässigt på de modeller som sålde mest här… not.
Tidigt så fastnade mizuno i Titleist-fällan (eller var det tvärtom) dvs. de gjorde underbara bladklubbor och hade sedan en fullt spelbar cb-version som i bästa fall var en players cb.
Allt ”MP” var grymt nice men det var med mx och senare jpx som de verkligen blev en contender på marknaden.
Jpx 800 kom redan 2012 men det var med ”pro” som de nådde in på båda sidor av stängslet.
Jpx forged gick mer mot gamla players cb ett tag men sen kom en game changer i hot metal pro. Den rejtades tidigt som det mest onödiga tillskottet men den är och har blivit den mest användbara modellen av alla.
Ni vet hur de gärna vill sätta en hcp.rating … Hot metal pro = 0-54!
Det är väl som med alla märken (jag kanske sparkar in en vidöppen dörr här) som behöver modeller för den breda massan, det är där intäkterna ligger. Ska man vara specificerad mot ultraduktiga spelare som vill ha smidda rakbladsjärn blir marknadsandelarna ganska minimerade.
Om det inte framgick, avs. åtm. 2 av de OEM nämnda i tråden, så har de gjort en resa från att göra främst high end players till att gå långt in på super sgi och sen tillbaka igen.
Resan har gett dem något som kan liknas vid ett mellanjärn som passar alla spelare.
Det var åtm. den röda tråden att deras resa gett oss hot metal pro, t-150 och x-forged som med sina egenskaper förenar det bästa av det proffsen vill ha till att ändå vara ”enkla” att spela och förtroendeingivande.
Fortsättningsvis ställer man kanske sig frågan … är alla andra märken undantag?
Nej, eller ja.
Srixon sticker ut, tycker jag. De har alltid varit spelbara utan att vara helt inriktade mot bättre spelare. När deras i-serie gick över i Z (senare zx) så blev de en riktig contender. De har verkligen tagit sitt JDM-arv med sig in i dessa serier/modeller.
TM har jag det lite svårt för. Åtm. på senare år. Många spelbara järn har naturligtvis sett dagens ljus men det har varit svårt att sia om det skulle bli flipp eller flopp. Tigers intåg har ju verkligen gett fina och speciella modeller… vete fan om det är ett plus mer än marknadsmässigt.
Hade de byggt vidare på R9 tp så hade de varit i en annan sits. Det är fortfarande det järnet i tour-version (R9 tp ”B”) som måste vara deras största någonsin i folkmun.
Wilson är mer svårbedömt. Väldigt skilda modeller har sett dagens ljus och high end är lika high end som alla andra.
Ping gav ju till slut upp sin gjutna filosofi. De var egentligen aldrig sämre alls, men ändå. Järnen har alltid klassats som lite för gubbiga eller extremt touriga men det jämnade ut sig på 00-10-talet. Numera är de kung på hollow blades och deras blueprint dräglas det över.
Cobra är inte det cobra som det var när titleist var storebror i ögargruppen. Då och lite efter avknoppningen så höll de en bra linje men numera är det mest tech de försöker sälja klubbor med.
Utan att göra en jämförelse med designer så är Wilson och Ping väldigt lika. Antingen är man såld eller så är man det inte.
De har båda en range som tilltalar nybörjaren och finsmakaren samt, naturligtvis, så levererar de i alla segment.
Vi (jag räknar mig dit iaf.) som nyktert kan se förbi en logga, inser att det finns många fördelar med dessa 2 brands. Inte minst då att kunna tilltala och suga in nybörjare vilket leder till bra business.
OT.
Rent krasst har väl inte Wilson lyckats med sina woods/drivers de senaste 10-15 åren. Huruvida det är performance eller bara att märkets aura flagnat är svårt att sia om.
I varje drivertest höjs förväntningarna men sen känns det iaf. som de inte infrias.
