Så häxan vinner
Japp.
Fan
Feltänk, hon ser till att hennes får maxat, rätt självklart. Myntet har 2 sidor.
Trots det, fan. Eller ännu mer, fan. Visar bara på människor ondska. Men ur ett libertarianskt perspektiv är det säkert bra. Jag är långt ifrån libertarian.
I tidigare diskussioner har du ju haft åsikten att arv delvis är av ondo. Varje individ skall få bygga upp sitt eget kapital och inte vara beroende av arv. Tänker du på något sätt annorlunda när det gäller personer i din närhet?
Fick jag drömma skulle arvsskatten plocka in kulorna, in med en gammelsossesyn på samhället så att ingen fick slippa kneg eller känna sig orkeslös utan skattepengarna fokuserades på mest för arten bidragande människornas grundbehov, att de fick paradis…
Men i princip och realistiskt, jag säger inte mot. Då jag säger fan är det i det lokala fallet, och det är inte så mycket för plånböckers skull (vi pratar lärarlöner så det är inget jättearv precis) utan för att den intrigerande häxan får som hon vill. Det är mycket känslor runt det här.
Lite parallellt är det inte så att inte vi har hjälpt våra barn med en del pengar i starten på vuxenlivet(dock på kronan lika mycket). Lite intressant är att min hustru som står betydligt mer till vänster om mig har knuffat mest för det. Jag är mer som morsan, de skall inte ha nån tjuvstart. Häxan är än mer vänster…
Jag är nog jävligt TAN, tror jag. Både av arv och miljö. Och fel har jag säkert också.
Intrigerande? Att nyttja lagar och skicka pengar dit man själv vill är ingen konstig sak. Om intrigen har med annat att göra så är det ju inte kopplat till arvet. Eller?
Jag bekänner mig inte till den där ordningen. Om jag har medel som jag kan drälla på barnen så kommer det drälla. Jag försakar inte för egen del för att ge till telningarna men om de behöver hjälp så ger jag om jag kan. Numera behöver de inte.
Tror jag och frugan kompletterar varandra bra och har gjort det hela vägen. Jag från kärv bakgrund med ganska strama tyglar som idé, frugan från lite snällare, lite morot och piska. Verkar ha slagit ut väl så här långt. Och jag är inte ledsen för att frugan lärt dem att ta ut svängarna mer. Ungarnas livsflygtid är nog tredubbla min redan.
Skulle tänka mig att jag skiljer mig lite angående det ovanstående från många här i och med att jag inte alls har det hemifrån, sen generationer tillbaka. Farsan var den första med lite drag, inte morsan.
Hade förstått Anders om föräldrar enbart levde för sig själva och ingen annan. Det finns säkert sådana, men de flesta investerar säkert i sina barns framtid på ett eller annat sätt.Annat än emotionellt då menar jag.
Därav är det inte mer än rätt att redan skattade tillgångar förblir oskattade vid arv.
1 gillning
Ganska grovt skillnaden mellan en knegarskalle och en som inte är en, kanske. Arv är inte enjoy the fruits of one’s labor, snarare lite mer gamla adelns släktvurmande, kanske lite medelhavstänk. Hijo de puta och allt det. Lite grovt som sagt. Kommer inte gråta blod om nån arvskrona kom min väg och inte om jag lämnar nån efter mig. Men om finansierade lägre marginalskatt med arvsskatt, inte mej emot. Och som sagt ovan, ungarna har fått lite stöd i starten av vuxenlivet.
Men jag ser en jävla massa skit som kommer sig av att man ”vill sitt barns bästa” snarare än att man skall uppfostra en ung människa till att bli en bidragande medborgare. Inte minst hos vänsterkvinnor av god familj. Att vissa skall försörja vissa andra, och att de själva inte skall vara för mycket i de närandes skara, det har man sett i sin bakgrund… ömmar för ”svaga grupper” likväl som se mellan fingrarna med egen avkommas tillkortakommanden. ”Han är ju så charmig”…
Ditt förslag kring arvsskatt, om man använde 2004 års intäkter skulle det landa på en extra kopp kaffe per månad för sveriges arbetstagare.
Kostnaden för administrationen att genomföra denna skatteförändring skulle säkerligen göra att den extra koppen kaffe skulle utgå de första åren.
Menar mest principiellt… men vilka skattesatser på arvsskatt gällde 2004?
Det var ett synnerligen komplext skattesystem där skattesatsen varierade beroende på hur avlägsen släkting man var och storleken på arvet.
De som hade mycket pengar på riktigt kom alltid undan. De som ofta drabbades var t.ex. små familjeföretag där firman ofta fick läggas ned samt boende i hus i storstäderna där kvarlevande make ofta var tvungen att sälja huset för att kunna betala arvsskatten.
Arvsskatt var nog den mest skadliga skatten som funnits.
1 gillning
Ett exempel jag kommer ihåg. Ett mindre familjeföretag med en handfull anställda där fadern var ägare och där två söner var arvtagare. Skatteverket bedömde företagets värde till 20 miljoner och med de skattenivåer som gällde 2004 var sönerna tvungna att betala kring 7 miljoner i arvsskatt och dessa pengar fanns ej. Ingen köpare av firman fanns. Maskiner och inventarier såldes och sönerna blev utan inkomst, firman lades ned och de satt med varsin skatteskuld på mer än en miljon. (Och Anders fick en extra kopp kaffe)
1 gillning
Ja, det är knepigt att arvsbeskatta ett företag på det sättet.
Nej det var privatpersonen som ägde företaget som arvsskattades, inte företaget.
Sommarstugan, nu har en nämnt som tidigare blivit utköpt att renoveringarna som gjorts har ökat värdet så…
Jaja rätt ska vara rätt.
Ingen vet om 2 av de nya delägarna vill bli utköpta eller stanna kvar som delägare. Gissar att ingen av dem vill pynta in i projektet, men vet inte. I värsta fall stanna kvar men vill varken pynta in slantar eller tid..Svärmor när allt är klart kommer att skriva över sin del på äldsta svågern o madamen.
Den som kommer med ökade krav i efterhand, för något som hanterats med full insyn, hamnar på “svarta listan”.