I min gedigna släktforskning har jag funnit att mor och far på papperet är släkt med varandra på 5 olika sätt, dock inte riktigt nära.
7-männing
8-männing
2 ggr 9-männing
10-männing
Det sköttes ganska bra ute i byarna faktiskt. De hade koll och kyrkan motsatte sig inavel. Primärt för att bryta ner släkternas makt (påven gav dock dispens till kungahus) men det hade ju sin bieffekt att inavelsgraden minskade. Det här med att gifta sig med släktingar är ju relativt vanligt i Mellanöstern och det är ju för att stärka sammanhållningen och makten i släkten/klanen.
Pappa har pysslat lite med släktforskning och trots att släkten levt i samma lilla by sen åtminstone 1500-talet så är det väldigt ovanligt att släktens grenar går ihop igen. Dvs att någon får barn med en släkting. Jag blev själv förvånad faktiskt.
Jo jag vet… farsan har suttit med näsan i kyrkböcker sen sin ungdom. Men bara lite, det var väl lite tillförsel av finska gener ibland, annars var väl inte vi så mycket mer omkringfarande än islänningarna? Vägarna var av karaktären två hjulspår.
Egyptierna hade sämre koll, åtminstone i toppskiktet. I rekonstruktioner av Tutankhamon ser han för jävlig ut.
Tror de syskon som inte ärvde gården flyttade en bit för att få påhugg som dräng/piga eller söka lyckan i en gruva, i en stad eller liknande. Men jag vet inte så mycket om det.
Jag har för övrigt 12,5% värmländska gener då min morfars far kom från Värmland. Tror inte vi har några finländska skogsbönder bakåt dock. De bodde längre västerut i finnskogarna. Men kanske via Värmland…
Sen är det inte alltid att det som står i papperen stämmer med verkligheten, nu när DNA analys används mer och mer i släktforskningen framkommer det då och då att kyrkböckerna inte stämmer.
Trots att fadern var känd skrevs nog ofta barnet in som oäkta.
Europeiska kungahus också. Habsburgarna framförallt. Både i Österrike och Spanien. Men även Bourbonnerna även om det var i lägre grad.
Karl II verkar vara det värsta exemplet.
Kanske läge för en tråd om släktforskning?
Andreas Norlén en klar 5:a i betyg. Bäst denna sommar hittills.
2 gillningar
Då skall jag ge honom chansen att upprepa betyget
Robin Olovsson, norrländsk historiepoddare, om norrländsk historia. Jäkligt redigt och intressant och han komplicerar verkligen frågeställningar. Rekommenderas.
Han var bra.
Hans Grundberg, betyg svag 2:a, saknades nästan helt intressanta detaljer som säkerligen finns.
Sammanfattning av vad han pratade om:
Jag är FNs särskilda sändebud i Yemen, det är skitsvårt.
I och med att ni vet detta behöver ni inte lyssna.
Bitte Hammargren, mellanösternexpert.
Ger sig på den omöjliga uppgiften att på en knapp timme ge sin bild av läget i mellanöstern med alla historiska händelser som påverkat. Hon gör det bra men skulle nog behövt ett par timmar till.
Betyg svag 4:a
Klas Eriksson, det var ett prat som inte var som man hade förväntat sig.
Starkt…
Lotta levererade
Lennart Jähkel stark 4 i betyg.
Idag avlyssnades filosofen Lars Svendsen.
Mitt betyg 2.
Berra-sambos betyg 5.
Anders, detta är något för dig.
Äh han var som en Dostojevskilroman. Två, tre bra points, spikar som han kokade en oändlig soppa på. Jävligt bra på svenska för att vara norrbagge. Och visst, placebo funkar. Glaset är halvfullt och inte halvtomt.
Brände av det avsnittet, Folke och Dirawis på vägen hem från Linköping. Folkes var i alla fall bättre än Rockström och Gretas på ämnet, predikade inte bara domedag. Men nån stor uppläsare var han inte. Gina kan prata för sig, det visste man redan innan. lite suspekt andligt om hennes Hajj, Hon borde ta saker lite mer som de kommer. Men visst fattar man att det inte bara är jipii att vara född palestinier i dagsläget, ger henne godkänt. Bäst av det tre. Kanske för att det var minst vägstrul hennes sträcka.
Blev en del mer semesterkörande och mer sommar i mina air by aftershokz.
En dansk EU människa som jag bara kommer ihåg vagt pratande om nån EU ekonomi men mest för hennes skändinävisk.
Bo Ekman, lika grötmyndig som bara en gammal storbolagschef kan låta, som sen blivit flower power på gamla dar. Kanske kan han motivera nån företagsmänniska att släppa ut mindre växthusgaser men mej gav han inget.
Karolina Ramkvist, som pratande om skrivande, hon sa inte så mycket i sak egentligen men var väldigt behaglig att lyssna på. Hennes sommarprogram var som en behaglig novell.
Men bäst betyg den här gången får Henrik Berggren. Inte bara för att hans musikval var årets mest kreativa och lyssningsvärda, utan för att han hade intressanta grejer att berätta om. Och han var lite filosofisk i sina betraktelser, i och försig lite glidig, mycket prat om alla hans år i USA, men det programmet lyssnade jag faktiskt om nu i lugn och ro.
Julia Ravanis. Nja. Hade nog lika lätt som henne för matte innan det sket sig med skolan, och för mig har matten alltid varit ett jävla hjälpmedel, inget magiskt. Lite kul för självförtroendet att lösa svåra tal, men en svår sudoku ber mig lika mycket. Och finns det lite svarta hål här och var så finns det väl det.
Sen lite sådär i största allmänhet. Tragiskt med brodern som tog sitt liv, men hon tog inget avstånd från narkotika, brodern hade missbruksproblem , fick sitt eget holkatestande att framstå lite bohemiskt. Kanske varit på sin plats att ta kraftig ställning mot allt vad narkotika heter? Tänk tanken att där jag växte upp fanns inga diagnoser. Man var en av killarna och tjejerna och man fick ta med sig sina quirks och man var en av flocken. Och det var inte ok att flippa ur för mycket. Man fick nöja sig med att vara vanlig, knö in sina mentala quirks i det. Beslut fick man ta och om konsekvenserna sved fick man tänka att man lärt sig något. Och då hon klagade på att vården inte hjälpt, klaga på oss skattebetalare istället. Att vi inte betalar mer i skatt.