Vi (barn) brukade (när vi bodde hemma) ranka våra föräldrars matlagning i karatebälten och vissa maträtter kunde t ex få “svart bälte med 3 dan”. Liten rolig grej.
Vi lagade mat i gamla Skeppshults gjutjärnspannor men alla gillar inte vikten i dem. För många år sedan fastnade jag för filmen Burnt och i den lagar de mat i De Buyer-pannor, vilket jag givetvis köpte flera storlekar av. De bästa jag haft hittills.
Nu letar jag nya kastruller och funderar på om någon här på “EG” har matlagningsintresse och vill dela med sig av sina erfarenheter?
Kolstål? Jag är en gjutjärnsperson men är lite nyfiken på kolstål/rostfritt.
Hur funkar det med kolstål (eller rostfritt) mht att saker kanske bränner fast en del? Steka ägg eller göra omelett, tex?
Jag tycker den här pannan är riktigt bra. Den fungerar ungefär som en gjutjärnspanna fast jag skulle säga att den är både snyggare och bättre.
För att kunna använda den på ett bra sätt så behöver du såklart underhålla den, precis som en gjutjärnspanna (hett vatten med svarta diskborsten utan diskmedel och smörjning efter varje användning). Jag brukar hälla ner några droppar olja och torka rent med ett papper.
Äggen går att steka utan att de fastnar och faktum är att en rätt underhållen panna så får den typ samma egenskap som en teflonpanna där äggen kan ligga “flytande” när du steker. För just äggen har jag köpt den lilla modellen som även är lätt att hantera för ungarna när de lagar mat (fattiga riddare). Sedan har jag även några traktörpannor och andra stekpannor i flera storlekar av samma märke. Ett annat exempel är pannkakspannan som fungerar otroligt bra för ändamålet. Den har en lägre kant och det är lätt att komma in under kakan för att vända den.
Alla tycker olika men jag skulle säga att det här är ett av mina bästa köp till köket. De kräver lite kärlek men ger tillbaka mycket mer.
Teflon. Smidigt till vardags, lätt att rengöra. Tål syra. Ska inte tillagas på hög temp så t ex köttbit går bort. Finns inget att deglaza. Bra till ägg, grönsaker och fisk/skaldjur.
Gjutjärn. Bra yta på maten. Tung. Jobbigt att steka in den. Syra i maten förstör ytan. Renlighetsfreak har svårt att bara rengöra med vatten + hög temp + fett. Bra till köttbitar och (ej tomatbaserade) grytor.
Kolstål. Samma som gjutjärn fast lättare. Min go to-panna för det mesta utan syra.
Rostfri. Svårare balans med temp för att inte bränna fast. Tål hög temp, blir bra yta på maten, tål syra och relativt lätt att rengöra. Bra till det mesta.
Jag har några olika Global för vanligt köksjobb. Köpte en bunt av dessa i Tokyo/Asakusa för 20 år sedan i en “ett hål i väggen” knivbutik, för en spottstyver.
Har tunnat ut ett par för lite bättre känsla. De funkar bra. Handtagen är iofs inte optimala.
En Noname som är tjock o trubbigt slipad, för grovarbete där man går i ben och annat som kan skada känsliga eggar.
En gammal och lång slicer som är slipad som en yanagiba. Absolut rakbladsvass. Används enbart till att just slica (skiva).
Underhålls med våtstenar (300, 1000, 1500, 6000). Saknar en sten runt 2000/2500. Jag slipar alltså inte konvex egg på Global. Inte mikroegg heller. Bara tunna ut o sedan cirka 25-30 grader total vinkel. Kör frihand och mäter inte.
Stroppar på klassiskt tidningspapper. Ids inte joxa med pasta å sånt.
Kostar allt från cirka 1000:- till kanske 4000:- för “massproducerad” kniv. Sedan finns ju specialgjorda som kostar mkt mer.
Det är stålkvalitet (smidesjobbet), utseende, balans och varumärke som kostar. Känslan är ju lite individberoende men man kan kanske säga att man även betalar för känslan.
Smakupplevelsen kan påverkas om man tex inte kan skära så tunt man vill, men då är vi på väldigt petig nivå. Om man så vill: nej, smak påverkas knappast.
Om bladet är tunt och vasst och kniven har bra balans så räcker det fint för mig. Det behövs inte blad för 2000:- för att få det.
Laga mat (som kräver mkt knivjobb) med ovass kniv är jobbigt.
Undrar vad ”Knivman” gjorde rätt på 70-talet. Fick med mig två köksknivar som föräldrarna ratat då jag flyttade hemifrån 85. En modell kockkniv med fult brunt handtag och en med tunnare blad och ett plasthandtag som skriker typ Willys. Har tänkt slänga dem en massa gånger, men de är märkvärdigt lätta att skärpa och gör jobbet utmärkt.
Det har gjorts bra blad i hundratals år. Tänk Japan och svärd som ett tydligt exempel.
Min slicer är troligtvis från 70-talet men är lätt det “bästa” bladet jag har.
