Nu vet jag inte vad du avser med “svenskar verkar tro” men nog verkar utländska journalister och fans ha höga tankar om Åbergs förmåga. Ser man på hans “lottning” i tävlingarna och hur ofta han är i feautered groups verkar arrangörer och tv-bolag ha höga tankar om hans förmåga.
Om vi slutar tro och istället kollar fakta så är han rankad 4 i världen. Det blir man inte om man inte är dj-vligt bra på att spela golf.
Fråga, rent psykologiskt var brister det för den vanliga hobbygolfaren.
Och för proffsen?
Nu var det inte mig du frgåade så ursäkta om jag stiger in, men jag tycker mig oftast se att amatörer har svårt att hämta sig från en boll i vattnet eller out. Man låter ett dåligt resultat på ett hål diktera hela rundan. Jag säger lite på skoj att en bogey på första hålet är det bästa som kan hända mig för då slappnar jag av sen och jag tycker mig se en liten sanning i det - OM man nu kan släppa ett hål.
Problemet jag har är att jag ofta är så dålig att det kommer nya misstag oavsett. Men jag skulle inte säga att jag håller kvar i dåliga hål.
Det som retar mig otroligt mycket som jag däremot har svårt att släppa är när jag slår (enligt mina premisser) ett perfekt golfslag och blir bestraffad. Slår just nu av oklar anledning 1-2 klubbor kort och en perfekt j9 115m från green (mina gamla, korta, längder) kan hamna kort i bunker med 95m carry. Det blir jag knäckt av i den grad att jag överväger att sluta med golf. Samtidigt slår jag 250 meter med driver igen och det är väl det enda som håller mig kvar från att slänga klubborna i närmsta sjö.
Hobbyhackare: Fokus! Att vara 100 % fokuserad på varje slag, glömma vad man hittills gjort och inte ha idéer om hur det skall gå senare.
Edit: Plus att ignorera sådant man inte kan påverka.
Mobbande… tack för det.
Olika åsikt och sen beskrivande exempel på samma sak som du anser vara löjliga.
Vad gör det dig till?
I min bok bara lika aningslös som Anders kommentar.
Jag är fullständigt ointresserad om Scheffler kan spela i vind eller ej. Uttalandet kom när resultatet var ett faktum. Det är vm i efterklok.
Flera av de som missade cutten kan därmed inte spela vind. Är det lika korrekt?
Egon
Vi lämnar ämnet då vi aldrig kommer att mötas halvvägs i denna fråga.
Det kan vi göra…
Egon
Åberg är också en ny pretty boy med stor utstrålning. Det är också viktigt.
Det vi lärt oss i forskning är att det är svårt att hitta en faktor. En anledning till det är att vi inte ens själva får samma utfall av “liknande situationer” där vi kanske hanterar press bra en dag och chockar nästa. Men fokus och att vara här och nu är såklart en sak precis som Albert säger. Ren skicklighet är en annan. Dels tar sig proffs tillbaka från missar för att de kan tjäna på att ta risker, dels är de bättre på att känna vad de gör fel och ändra. Sen skulle jag gissa att beslutsfattande skiljer sig där proffs är mycket bättre än oss på att ta beslut utifrån den information de har. Men det betyder ju inte att de inte tar dåliga beslut, för det gör de ju.
Matt Kuchar var som bäst 4:a på världsrankingen men då ihop med alla som numera är LIV-spelare.
Man behöver vinna. Men visst är han jävligt lovande!
I mina ögon är han just nu en Lee Westwood med bättre driver. Lee har för övrigt varit #1 men inte vunnit nån major för det. Är Lee Westwood en av dom största spelarna? Jag tycker personligen inte det. (Däremot har han karisma)
I min värld är John Daly betydligt större. Och han var bara 23:e som bäst.
Kan hålla med om att alla som lirar på PGA-touren är jävligt bra på att spela golf, oavsett.
Vad skulle Åberg vara rankad med LIV i rankingen? Som sämst nr sju kanske? Det är ju ändå rätt så bra för en som varit proffs ett år? Sen är det ju såklart rätt att man utvärderas utifrån vad man vunnit när karriären är slut men det är ju svårt att göra det när det knappt börjat.
Vi får väl se hur det blir när han spelat några år men av det jag hört från de tränare jag har lite kontakt med genom mitt jobb så är Åberg med råge den mest lovande herrgolfare vi fått fram. Sen är det ju upp till honom att ta steget och vinna majors.
Vilket kan ta tid även för etablerade spelare. Schauffele fick kämpa. Sedan tog det fart.
Förstår inte hur du kan slänga ur dig ett ord som ”kämpa” i det här sammanhanget. Det borde innebära att du samtidigt tror att andra som aldrig når högre placeringar eller ens en tour öht. INTE kämpar.
Egon
Skrev jag att andra inte kämpat? Nej. Skrev jag att andra är bättre eller sämre? Nej. Påstod jag att om man bara kämpar så vinner man en Major? Nej.
Herregud…
Klart slut.
Nej, det gjorde du inte. Gott så.
I det stora hela kändes det lite förmätet att tillskriva någon ”kämpat” som ett epitet.
Typ, ”Gud vad han har kämpat för det här”. Det är så självklart för alla som spelar golf på nivån över semi-hacker.
Egon
Man kan kämpa på flera olika sätt.
Ja, men vad har det med saken att göra?
Egon
Jag måste missa något dialektalt här.
”Schauffele fick kämpa” har ju bara ett bestämmande ord på vad meningen syftar till.
Jag menar att alla naturligtvis får kämpa. Mer eller mindre men fan mycket mer än vad vi lekmän fattar.
… och är det för att vinna, så är bör Richard Bland vara den störste kämpen av alla i modern tid.
Jag tror inte att han ser det så… dvs. jag tror inte han vill förringa sina kollegors vinster till att de glidit in på en räkmacka.
Egon
Vet inte vilket verb som skulle passat. En del, som Morikawa går och vinner majors väldigt tidigt i karriären. För andra, som då Schauffele, och också Phil och Old Grumpy, lika duktiga golfare, vill det sig inte och de får hoppas på att det så småningom blir en seger. För surkartet blev det aldrig nån, medan Phil efter tio år i världstoppen hoppade jämfota på masters. Vilket verb som beskriver det en spelare i läget ”risk för att bli bästa som inte vunnit major” måste göra kan man diskutera. Kämpa för att vinna är kanske inte så dumt. Och kanske lite mer än en som vunnit tidigare och en som inte kommit nära?
Att man inte ska hänga upp sig på ord.
”Det har han fått kämpa för” är ett talesätt som betyder att någon fått vänta länge på något. Inte att man fysiskt kämpat.